Var du lillgammal som liten?

Nej jag var frågvis, nyfiken och vild

Jag vet inte, hur är man när man är lillgammal? Jag var visserligen mer intresserad av att diskutera politik med vuxna än att leka med jämnåriga men jag var också som VirrigaVerna frågvis, nyfiken och vild. Och väldigt obstinat.

Hmm, nej.

Jag var nog mer tyst och "sur". Detta eftersom jag hatade när jag fick kommentarer eller blickar om hur "lillgammal" jag var. Istället höll jag käft. Jag var lite obstinat.  

Jag kan väl tycka det, men det beror väl på vad man lägger in i ordet. Jag röstade ändå ja, jag var lillgammal på det sättet att jag var väldigt lugn och ordentlig, mina kompisars föräldrar brukade använda mig som en lugnande effekt på sina barn för jag brukade protestera när det skulle busas.

Jag fick i alla fall jämt höra att jag var det. Så jag antar att jag var det...

Jag var nog det till viss del...umgicks med farmor och hennes tjejkompisar
men nu kommer jag nog aldrig bli gammal igen

Ja, jag var lillgammal på det sättet att jag tyckte om att prata och diskutera med vuxna, hade exempelvis ett ordförråd som många inte förväntade sig av en liten flicka. Men samtidigt så var jag slarvig, hade gräsfläcker på byxorna, stökigt i mitt rum och skrubbsår på knäna. Så lite av varje kanske.

Ja min mamma säger då alltid det. Jag har varit allergisk och överkänslig sen jag föddes och har alltid haft stenkoll på vad jag har kunnat äta och inte, när jag var 4-5 år så kunde jag det minst lika bra som mamma. Om någon undrade något var det mig och inte mamma de frågade

vår dotter får höra att hon är det...

pga hennes lite översmarta svar... (hon är 4år)

förskolläraren frågar henne när hon kommer till förskolan:
Vad har hänt med din panna (hon har ett stort blåmärke) och väntade sig ett svar som  t ex: jag ramlade och slog mig...

hon svarade: Vet inte, men ett blodkärl har troligen gått sönder :D

hon älskar även att prata, länge och utan att stanna.

En dag frågade jag henne (avbröt lite försiktigt) ska du inte andas gumman?

MEEN mamma då, jag andas ju genom näsan, så slipper jag sluta prata.

Nej, hade inte kunnat om jag så ville. Var enormt omogen.

Japp, som fan. Och det sitter fortfarande i

Ja, och en riktig besserwisser. Jag lärde mig att läsa när jag var 4 och kommenterade gärna när andra människor uttalade och stavade ord fel. Det gör jag fortfarande gärna, men försöker behärska mig då jag har uppfattat att det inte är så populärt. ;)

Jag är väl det fortfarande . :)

Jag tror inte att jag uppfattades som sådan, även om jag på alla barnkalas alltid gick in i köket för att umgås med föräldrarna, att jag pratade byråkratsvenska som ung (man tar väl efter sina föräldrar?) och att jag var väldigt allmänbildad. Jag uppfattades nog som den udda tjejen som hade vild fantasi (och därmed inte uppfattades som lillgammal).