Hur gör man med en frånvarande pappa?
Pappan till min, våran dotter brydde sig om henne första veckorna, första 1-3 månaderna efter hon föddes och lovade fullt ut att finnas till, hjälpa så gott han kan. Och vi är inte tillsammans måste jag nog tillägga. Jättego i början som sagt och brydde sig verkligen, frågade hur det var med oss, henne och bad mig pussa henne godnatt om kvällarna.
Dom senaste nu.. 2-3 månaderna har han varken frågat om, efter henne eller velat träffa henne men hans föräldrar vill jättegärna träffa henne så ofta dom kan och de uppskattar jag att dom vill och de får dom gärna! Men eftersom våran dotters pappa ännu bor hemma och när hon varit där 2 gånger på besök dvs stannat över natt, nätter har hans föräldrar fått ta hand om henne eftersom han varken engagerar sig vad jag förstått det. Han jobbar vardagar och går upp tidigt och kommer hem sent på eftermiddagarna, och låter hans mamma ta hand om henne på natten eftersom han sagt att han inte skulle orka med jobbdagen efteråt om hon kanske vaknar under natten om hennes napp tex åkt ur munnen och då skulle inte han få sin sömn. Han träffar henne knappt och när det väl är så sällan och när hon är hos dom sitter han hellre och spenderar tid vid datorn för spel och annat dylikt. Tex förra söndagen när han och hans mamma kom för att hämta henne, och när dom kom hem vid 17 tiden skulle hans mamma gå ut med hunden och tänkte att då kan vi ta Charlie (våra dotter, deras barnbarn) på en promenad i barnvagnen och bara för att han festade natten innan var han bakfull och sa att han inte ens orkade gå en promenad på 20 minuter? Hur ofta är hon där egentligen?
Varje gång hon är där, har hans föräldrar frågat efter henne, om dom kan få ha henne där för att dom saknar henne och vill träffa henne inte han, hennes egna pappa, kött och blod. Vi har dock en knepig situation sedan innan för vi visste inte vem som var hennes pappa men efter DNA test fick vi reda på att det var han då och blev faktiskt glad att det var han och inte den andra kandidaten. Och lovade att ställa upp och hjälpa till så gott han kan.
Han har aldrig frågat efter att få träffa henne. Enbart hans föräldrar. Dom tar mestadels hand om henne när hon är och hälsar på dvs dom 2 gångerna. Till hans försvar säger han att han antingen är trött efter arbetsveckan och det kan jag fullt förstå men varför isåfall alltid ha tid för att festa, spela och träffa sina vänner och försöker skaffa flickvän när han inte ens har tid för sin dotter? Jag förstår mig inte på det här.
Varför lova finnas till och sedan strunta i det?
Jag har försökt nå honom för att fråga om underhållsstödet och lite andra grejer, hur det går när dom har henne. SEGA svar kan man säga att man får. Ibland kan det ta dagar innan han svarar på mitt sms eller inte ens svarar i huvudtaget. Han skyller på dålig sms mottagning hela tiden, men det tror jag inte ett skvatt på.
Hela historian finns på min blogg; Heartshapedbaby.blogg.se/
Jag vet snart inte vad jag skall göra!? Kan jag ju inte tvinga honom att vilja träffa sin dotter. Tycker det är synd bara att viljan inte finns där. Vad kommer han troligtvis ångra när han blir 30+, 45+ eller kanske 65+. Att han inte fick festat, spelat tillräckligt eller spenderat mer tid med sin dotter mer? Man kan ju undra...
Jag har aldrig frågat honom om han skulle kunna ha henne en natt, ett par timmar för att jag gärna skulle vilja träffa vänner utan min dotter eller kanske gå på bio som jag inte gjort sedan december 09 med en kompis. Så jag tänkte att jag bara skulle fråga även om jag inte ville ha en barnfri kväll, helg nu på lördag-söndag men kolla om han vill ställa upp eller försöka. Så jag frågade honom om han skulle kunna tänka sig att ha Charlie ifrån lördagkväll till söndagförmiddag för att min bästavän har inflyttningsfest just då, och hans svar; Jag är jätte ledsen, men jag kan inte de :( Henke har precis fyllt år och vi har planerat att fira honom då :( MEN, jag kan höra med mina föräldrar om dom är lediga, om du inte har något emot de?
Helt seriöst? En fest? Jag kan gå ut en gång i månaden om jag har tur för att få en barnfri kväll, han har vardagskväll, och helg eftersom han festar minst en gång i veckan oftast lördagar. Vem uppskattar mer en utekväll med lite vänner eller en biokväll egentligen? Han som kan göra det när han Känner för det eller jag som kan göra det knappt en gång i månaden? Inte för att vara ego men jag tror faktiskt jag.
Blir så ledsen när jag vet att min dotter, våra dotter har en frisk pappa som inte vill träffa henne, eller ens försöka göra tid för att träffa henne. Jag sa till honom att han kunde höra av sig när han inte har så mycket att göra och när han vill sätta henne i första hand istället för en fest eller sig själv.
Jag älskar min dotter och gör vad jag tycker är bäst eftersom jag är med henne 24/7 hela tiden. Jag vet hur hon fungerar, det vet inte han. Han vill ju inte ens veta.
Han skulle spara oss smärtan att säga den riktiga sanningen att han inte vill träffa henne nu eller ha kontakt med henne istället för att komma med ursäkt efter ursäkt och vita lögner. Hellre vet jag sanningen som gör mest ont än att ha mitt hopp om att han en dag kanske skickar ett sms och frågar om han kan få träffa henne ett par timmar för att göra så jag får lite kvalitetstid för att träffa vänner och snacka lite skit barnfri?
Mina föräldrar kan tyvärr inte ha hand om henne för olika saker som står i min blogg. Men jag vet inte hur jag skall kunna nå ut till honom. Om han vill vara med skall han vara med helhjärtat, till 110% eller var inte med alls.
Hur löser ni andra med en liknande situation med en väldigt frånvarande mamma eller pappa?
Struntar ni i den andra personen eller är ni på på på?
Jag mår jättedåligt för min dotters skull.
Jag älskar henne över allt annat i hela världen. Och vill hennes bästa. Att hon skulle ha en bra relation till hennes mamma och pappa. Antar det är vad alla föräldrar vill.
Hur löser man det här? Vill ju inte verka som den tjatiga mamma eller den lama mamman som inte bryr sig. Vet inte vad jag skall säga, göra eller inte säga eller inte göra.
Snälla hjälp mig förstå.
Hur gör man för att sköta detta bra från min sida och vad kan man säga, inte säga åt honom?!
