Bästa sättet att hantera utbrott från bebis?

det är säkert bara en period som kommer gå över... jag är en sån som inte kan låta barn gråta och bara låta dom va...dom är ju ledsna av en anledning och du är ju hans enda och största trygghet..

Mellan 8-12 månaders ålder blir bebbarna extra tykänsliga. Ta med honom oavsett var då går och pröva om utbrotten blir färre. Ibland kan de räcka med att man inte syns fastän man är i samma rum för att utlösa denna tykänslighet.

kan han följa med dig eller tror du att han känner sig övergiven?

Hursomhelst tror jag att det är viktigt att skilja på barnets behov och barnets vilja. Dess behov ska man i största möjligaste mån tillgodose, men du behöver inte lyda hans vilja.

Om han vill bestämma att du ska stanna kvar i rummet är det inget du behöver (eller bör) ställa upp på.

mm, jag känner likadant.
Jag brukar ta med honom till samma rum som jag sj vistas i när det blir hysteriskt.
jag brukar även hålla om honom tills han lugnar ner sig, alternativt att jag sätter mig framför honom (om han e i sin gåstol) o prata lugnt med honom. när han väl lugnat ner sig tar jag honom i famnen o vi gör nåt tillsammans ex läser en bok.

men ibland blir man så trött då detta pågått från o till ett bra tag. o man får lust att bara stänga om sig på toa... :(

förstår att det kan bli frustrerande, men försök o tänka  på att det går över..det är bara en period han har...
man får bli trött o frustrerad som mamma :) stå på dig.. snart har han kommit över det..

Krama barnet, lek med honom, underhåll honom, mys med honom, läs en bok med honom. Typ.

Jag har funderat på det om han på något sätt försöker att "bestämma" genom att skrika o få sin vilja igenom. det är det sista jag vill uppmuntra. men när han e så liten undrar jag om han gör det ännu eller om det enbart handlar om behov.

det känns som behov och vilja är hårfin när det gäller honom.
Men det e först idag som han börjat skrika åt mig när jag lämnat rum.
Tidigare har han blivit ledsen.

Så jag vet inte riktigt vart gränsen går.

Idag när han fick sina utbrott så testade jag att bara gå förbi honom. pratade som vanligt o bara vara som vanligt. tror han blev lite paff, men han fortsatte att vara smått förbannad.
Sen har jag sagt "NEJ" till honom bestämt o argt...
vet inte om det e vägen att gå bara.

Han kanske bara vill kramas helt enkelt?
Men jag vill inte att han ska bestämma över mig.

Det gör vi varje dag ;)

Ja, vad bra, det är det enda man kan göra när de är så små och får utbrott. Det är en känslig period och de brukar få separationsångest.

1-åringar förstår en hel del. Jag tror absolut att du kan säga "mamma ska gå på toaletten jag kommer snart tillbaka", att låta arg kanske inte är så bra men ha ett bestämt tonfall (om du låter ängslig eller osäker brukar det smitta av sig)
Jag tycker att det är helt ok att låta barnet vänta en stund, bara man är tydlig med att det inte handlar om att straffa honom utan bara att du ska gå på toaletten/duscha/etc.

Du behöver inte bemöta utbrotten varje gång heller, det kan räcka med att säga "jag ser att du är arg/ledsen" och sedan vänta på att barnet visar att han vill kramas eller få tröst, ibland kan det räcka med att få skrika av sig lite