höll nyss på att förlora mitt barn

vilken skräckupplevelse! 
Hata inte dig själv, det leder inte till något bra. Var glad att det gick bra istället!

Jag är säker på att du gör allt du kan för att skydda dina barn, men ibland är olyckan framme ändå.

ja men ändå vad kunde vi ha gjort mer för att förhindra detta, tom jag har svårt att öppna fönstrerna och dom var stängda för att det blåser så hemskt ute att det var kallt att ha dom öppna.

är så glad att mannen såg det innan det var försent, mitt barn hade dött annars =O fan jag bara gråter och skakar fyfan

hur fan ska jag få barnet att sluta klättra över allt? han är mer högt än lågt...fatta vad som kunde ha hänt....detta är ju saker man bara läser om sådant ska ju aldrig hända.

Du är förmodligen chockad fortfarande, inte konstigt med tanke på vad du upplevt!
Att se sitt barn sväva i livsfara måste vara något av det värsta en förälder kan uppleva.

var inte så hård mot dig själv!

ni är absolut inga dåliga föräldrar!!
 var bara ett under att han/hon fick upp fönstret..tur att din man hann se.. men klandra inte dig själv för det

Men barnet kan du inte ändra på - han måste få upptäcka världen! Däremot är det föräldrarnas ansvar att förebygga så att det sker på ett tryggt sätt - så långt det är möjligt! Handlar alltså om det förhållningssätt ni vuxna har ....

fatta om mannen kommit en sekund senare...fan fan fan fan

Sluta gräm dig över detta och införskaffa ikväll eller i mogonbitti barnsäkra spärrar till fönstren. Och titta igenom barnsäkerheten överlag i er lägenhet. Dubbelkolla för er skull.

Finns en uppsjö med säkerhetsgrejer man kan sätta upp själv. Haspar, kedjor, koppar över lås på ytterdörr mm.

Klandra inte er själva för vad som hänt utan ta nu denna händelsen som en lärdom och tänk över vad som det behövs skydd på och vad som kan behöva extra skydd.

Jag har själv barn som är mer på väggarna än golvet. Fönster har extra haspar bl a. Och sätt dom högt förresten. Den dagen barnen når så är de i tonåren

ja jag vet, men vad kan vi göra anorlunda? när detta hände var mannen och tog hand om den yngsta och böt blöja när han isnåg hur tyst det vart....vad kan vi göra anorlunda det var ju "barnsäkra fönster"

vi spikade igen fönstrerna och imorgon åker vi till jula och köper kedjor. uppenbarligen är vårat hem inte barnsäkert

Jag såg min då 9-åriga son falla handlöst huvudstupa från ett träd, men fallet hejdades tack och lov när has ena fot fastnade i en grenklyka. Jag skrek rakt ut när jag såg honom falla mot marken.

Min första kommentar när jag hunnit fram till sonen var: "du får aldrig mer klättra i träd!" (just då känndes det som det enda vettiga att göra)

Men när blodtrycket återgått till det normala insåg jag det orealistiska i att förbjuda ett barn att klättra i träd ;)

Man kan inte gardera sig till 100% från livets alla faror! Man får göra vad man kan inom rimliga gränser för att barnens miljö ska vara så säker som möjligt (tex ha barnsäkra fönster som ni har)

Försök få ro i tanken att barn inte vill dö (även om det verkar så ibland) och att våran generation är tryggare än någon annan generation innan oss (och oroligare än någonsin, men det är en annan fråga)
Aldrig tidigare har barns miljö varit så säker som den är nu, att överdriva säkerhetstänket gör dig bara olycklig!

Låt barnet klättra, han behöver det

du har nog rätt, vet varken ut eller in svävar mellan att inte tro på det och störtgråta, hjärtat och adrenalinen pumpar på och jag mår skit rentutsagt

Precis, vad kan ni göra annorlunda? Du skriver att ni åker och skaffar mer barnsäkra attiraljer i morgon, bra! Det gick bra, ni är chockade och uppskrämda, men ert barn mår bra! Nu vet ni att fönstrena inte är barnsäkra i alla fall, och ni åtgärdar detta i morgon. Mer kan ni faktiskt inte göra!

kan ändå inte sluta ställa mig frågan hur fan lyckades barnet att öppna fönstret?

ohh vet du, efter att ha upplevt ett gäng år med mina barn har jag lärt mig att barn är skikligare än Houdini (utbrytarkungen)!!

Med världens tålamod och deras flinka små fingrar kan de lirka upp allt allt allt och lite till!!

du har en nyfiken liten parvel som vill upptäcka världen, ingen i den åldern förstår fara!
för dem är allt ett enda stort äventyr!

jag tror att man som förälder har ett sjätte sinne - barnet är tyst, vad händer nu då?

detta har hänt hos oss och då är inte allt uppräknat:

som den gången jag såg min 1 åring dricka upp min makes whisky - och han gillade det... maken var i köket för att hämta is... tog 10 sekunder

min mellanson rasar nedör tappen och slår huvud-rumpa-huvu-rumpa-huvud-rumpa ända tills han var nere, jag var säker på att han hade brytit nacken

min yngsta som fick för sig att på en sekund, springa ut på en brygga och hoppa i samt försvinna under vattnet, en tonåring som var längre ut hörde mitt skrik och simmade mot honom och fiskade upp en förskräckt unge som efter ett tag började gapskratta... vad jag gjorde dessa sekunder minns jag inte

alla mina barn har sett pinnar ute på vägen som de absolut velat ha och bara sprungit ut...

ja listan kan bli lång!

Klandra inte dig själv, du är en omtänksamma mamma som uppenbarligen älskar dina barn, annars hade du inte reagerat som du gör.