Hur tar man sitt liv oegoistiskt?

Det gör man nog inte...

Sedan undrara jag vart gränsen går, Eva 45 som kommer att uppleva sista 9 m´ånaderna av sin Cancer med stor smärta eller 15 åriga Oliva som alltid känt sig övberflödig i familjen pga depressioner och missförstånd.

Jag tror det handlar mycket om chansen till återhämtning, de flesta med en smärtsam sjukdom som leder till mer lidande och döden förstår man, en 15 åring som sitter i en djup depression, ja där finns många chanser att ta sig upp, däremot kan man förstå att personen gjorde sitt val utefter den situation han/hon hade just då, men de problem man hade när man var 15 kvarstår sällan vid 25, därav att jag gärna ser de med en inte helt fullkommligt hopplös diagnos kämpa, om inte för de anhöriga.

Frågan är hur många som inte vill leva längre, som skulle ändra uppfattning om de fick rätt hjälp?

I slutändan, har var och en ändå ansvar för sitt eget liv och även "rätt" att avsluta det. (Eller borde ha).
Men överlevnadsdriften är stark och något säger mig att något är fel om en person - som är hyfsat ung och hyfsat frisk! - inte vill leva längre. Är man gammal eller svårt sjuk samt kanske har svåra smärtor, är det ju en annan sak. Precis som Zaria skriver.

Men "egoistiskt" att ta livet av sig - nej, det tycker jag inte. Det är däremot egoistiskt att göra det på ett sätt som skadar eller involverar någon annan. T ex hoppa framför ett tåg (tänk på föraren...) Eller köra ihjäl sig (och då riskera andra bilisters liv). Att hänga sig eller dyl, där man vet att någon närstående kommer att hitta en, låter också som ett sånt där makabert och hänsynslöst sätt.

Självmord är alltid en egoistisk handling, man gör det ju "för sin egen skull" utan att reflektera så mycket över vilka andra som drabbas. Är man dock så långt ner i "avgrunden" att man på allvar överväger självmord, så har man svårt att se och tänka mycket längre än utanför sin egen situation, allt handlar om den egna smärtan. 

Däremot så har jag full förståelse för de som drabbas av svåra sjukdomar med endast döden som utgång, som väljer att avsluta sina liv. 

Det är mindre egoistiskt ifall man har pratat igenom beslutet med alla man känner och som kan tänkas sakna en och fått dem övertygade om att det är det rätta beslutet.

Hm, ja för det första så gör man det rent praktiska så lite otrevligt som möjligt. Tänk på den som kör tåget när man kliver ut - det är inte så kul för den. Eller på begravningsbyråns folk som får gå och skrapa upp liket med sked längs två kilometer järnvägsspår. Ingen bra dag på jobbet där heller. Eller den som hittar den hängde vid sitt favoritställe i skogen och aldrig kan gå dit igen. Eller den som tror på spöken och får reda på att någon tagit sitt liv i det nyinköpta huset.

Och om man skulle göra det så o-egoistiskt som möjligt så kanske man skulle skriva nåt bra avskedsbrev så att anhöriga inte klandrar sig själv. (Fast jag inbillar mig att man alltid skulle klandra sig oavsett.)

Ovanlig fundering, TS!

Med otroligt få undantag är självmord en egoistisk handling. Förutsatt man plockar bort den stora gruppen projicerade mord, d v s självmord som egentligen är undertryckt våld mot någon annan.

En vän till min familj råkade ut för det. Hans pappa hängde sig. På bröstet hade han nålat en lapp:
"Ja, X, det ÄR ditt fel."

Men de självmord som riktar sig mot den egna personen är ju alltid själviska utom i ett litet antal fall där omgivningen faktiskt ärligt önskar livet ur självmördaren (och inte bara för att de inte orkar med fler självmordsförsök).

Det finns inget elegant sätt att säga "jag är så trött på det här att jag orsakar er denna enorma smärta med flit". 

Jag har/hade en nära familjemedlem som tog livet av sig.. Och jag tror inte att det var någon i vår familj som tyckte att h*n var egoistisk.

Däremot är det väl egoistiskt att förvänta sig att en person ska leva kvar i ett liv som h*n mår otroligt dåligt av och bara vill slippa, för att inte omgivningen ska bli ledsna?

Förbereder omgivningen, utan att vara uppenbar.

Sedan letar man upp en avlägsen plats där ingen kan hitta en, men ser till att få iväg brev till myndigheterna om var man kan hittas och om bakgrunden till det hela och hur man vill att anhöriga underrättas och om vad man ska säga. Detta för att ingen människa ska drabbas av chocken av att hitta ens kropp. Formatera om datorn gör man i så fall av egna integritetsskäl. Kanske lämnar man dock brev till sina anhöriga där.

Ja, jag har funderat på det länge. Och så hade jag förhoppningsvis gjort.