Kvoterad föräldraförsäkring utan ökat maxtak - nej tack!
Jag måste skriva några rader med anledning av alla inlägg om kvoterad föräldraförsäkring resp. frågan om folk som säger att de inte har råd att vara ledig eg. är snåla o/e strikt materialistiska.
Det verkar som att den grupp jag tillhör, yngre, välutbildade kvinnor med inkomster långt över maxtaket i föräldraförsäkringen - inte finns, eller?
Fokus är hela tiden på männen, självklart för att fler män tjänar mer, men läs den här lilla sammanfattningen av hur det faktiskt kan vara att hantera ett STORT inkomstbortfall i samband med f-ledighet, om man vill dela denna lika och är kvinnan i familjen, och som tjänar mest.
Inse att det ÄR en kännbar skillnad om min man (som tjänar strax under maxbeloppet för f-penningen) eller jag tar ut f-dagar, konkret så betyder det att om han minskar sin dagsinkomst med några hundra kronor om dagen, så minskar jag den med 5 ggr så mkt - PER DAG (trots att jag får 80% av överskjutande belopp ersatt från arbetsgivaren, så jag hör ändå till dem med bra villkor).
Det är naivt att tro att ett sådant inkomstbortfall inte gör att man blir nervös när man ska bestämma sig för att släppa den trygghet som en inkomst ändå ger.
Jag har flera bekanta som saknar möjligheten till utfyllnad av arbetsgivaren, och då är det förstås betydligt större minskningar i dags- resp månadsinkomsterna som blir aktuella.
För mig är det nämligen helt bakvänt, om man som vi medvetet skaffar barn, är man också skyldig att ta hand om barnet vilket också innebär att försörja det.
Så nog har vi tänkt innan, tycker vi har gjort det man kan begära för att bygga en stabil uppväxtmiljö för våra barn.
Med dagens föräldraförsäkring känns det inte precis som man har möjlighet att uppfylla det kravet(försörjning & trygghet),i alla fall inte om man vill ta hand om barnen på viss tid också.
D.v.s precis när man får barnet och behovet av trygghet och stabilitet är som störst, då ska man agera för precis motsatt effekt. Naturligtvis är barnet i behov av en trygghet som inte primärt mäts i pengar, men dock, tryggheten i livet ligger i grunden mkt i en bostad, mat på bordet, fast jobb och en livskamrat - och si allt kostar pengar, that´s life.
Jag undrar om det verkligen är så mkt manligt/kvinnligt i den här frågan i grunden:
- den som tjänar mest känner nog rätt naturligt ett väldigt stort ansvar för att försörja sin familj som jag ser det.
Om föräldraförsäkringen blev kvoterad utan att man samtidigt höjer maxtaket kraftigt tror jag man skulle motverka syftet med alltsammans.
Oavsett om det är mannen eller kvinnan tjänar mest, skulle man då tvinga folk att avstå från en hel del av de f-ledighetsdagar som man faktiskt har rätt till, i ännu större grad än idag. I informationen från försäkringskassan verkar det också som att man skulle kunna dela alla dagar rakt av, men det är ju redan nu en omöjlighet.
Vad menar jag med det?
Jo, om jag inte kunde överlåta en del dagar på min man, skulle vi inte kunna ta ut alla de dagar vi hade rätt till. De sista 30-40 dagarna skulle bli så dyra för mig att ta ut att det böev ohållbart. Likadant är det redan nu, men för garantidagarna. Det är himla bra att de finns, men jag tycker marknadsföringen är lite falsk. Är det inte snarare en fiktiv frihet när man har 90 dagar att ta ut, men som var och en ger ett inkomstbortfall motsvarande hel tjänstledighet - 60 kr/dag??
Och vem hamnar emellan då?
Barnen såklart. Konsekvensen blir ju nämligen att man blir tvungen att lösa barnpassningen utanför familjen mkt tidigare än vad man skulle vilja. Lämna ett barn som är strax över 1 år på dagis, det är nog inte många som skulle välja det om de inte var tvungna.
