Någon mer som spyr av ångest?

Vet egentligen inte om jag har något bra att komma med, då jag inte har vart med om detta själv. Har dock haft panikångest i perioder och min pappa har alltid kräkts i samband med oro. Min dotter har också påvisat samma. Om du vänder dig till närmaste vårdcentral så kan de hjälpa dig med eventuell kontakt med kurator och eventuell medicinering mot ångesten. Lycka till   !

Hej. Jag har spytt några gånger för min ångest. Det var när jag skulle åter gå till jobbet efter en kort tids sjukskrivning pga av min panikångest. Första dagen kom jag inte längre än 10 meter utanför huset, och andra gången kräktes jag vid bilen, detta var då dagen efter.

Första dagen gick jag tillbaka in och grät lite, sen ringde jag min chef och sa att jag kommer sen. Vilket gick bra , jag gick nämligen skift och min arbetskamrat var sjuk, alltså kunde jag ta hans skift och börja 3 istället. vilket jag klarade av, jag hade dock inte fått i mig något på hela dagen. Satt vid jobbet och åt en mandarin skiva i taget..  Det var inte kul. Men det gick.. Sen den andra dagen kräkes jag som sagt vid bilen, det var vinter och jag skulle ta ur motorvärmar sladden och satt där och kräckes.. sen ställde jag mig upp och for till jobbet. Det var inte nice, men jag tvingade mig själv...

Jag har social fobi också, och min panik är pga av min rädsla för att svimma. Vilket blir så mycket jobbigare att ta itu med när man kräks.

Jag mådde illa länge. Alltså vid varje måltid. Jag pallade inte ens att äta framför folk ett tag, för jag mådde så grymt illa när jag ska äta inför folk. Har aldrig haft det problemet förr, men det kom av min rädsla för att spy, då jag spyr när jag får ångest. det är en ond cirkel.. men tillslut efter min kbt terapi började jag må mindre illa.
dag för dag blev det bättre. Och nu mår jag bara illa om det är något nytt jag ska ta itu med, som att börja ett nytt jobb tex. Då är min mage inte min vän. Och jag vill inte äta något för då skulle jag bara spy upp allt.

Nej, men jag har varit nära. Kan bli rejält illamående när ångesten är hög.
Jag har inte panikångest, utan GAD

Det känns skönt att höra att det finns fler som faktiskt varit med om liknande upplevelser. Jag trodde helt klart att det var något fel på mig när jag började spy sådär. Den där rädslan sitter fortfarande kvar att det kanske är något och att jag kanske är sjuk på riktigt. Men egentligen vet jag att det är nonsens.

Jag är själv otroligt rädd för att spy. Jag är verkligen så rädd att ibland kan liksom rädslan för att spy bli såpass stor att jag faktiskt spyr. Nu har iof spyandet lugnat ner sig och det har bara hänt en gång på 2 månader men ändå.

Jag fick sjukt mycket ångest idag och det är första gången jag var med om att vara nära att spy. Alltså kroppen fick kräkimpulser, jag liksom dråsade ner först på golvet och sedan drog kroppen liksom ihop sig i krampliknande kräksrörelser, som jag var helt oförberedd på. Fast jag är så kräknojig att jag typ inte ens spyr om jag har vinterkräks, för att jag håller tillbaka. Blä

Vad hemskt för dig att lära dig spy just pga ångest.   Jag tyckte det var tillräckligt obehagligt när kroppen själv gjorde den där spyrörelsen och bara tog över, att man själv inte har någon kontroll alls. Hemskt! Måste vara så otroligt jobbigt att vara med om det så ofta som du gjorde nrä det var värst. Lider med dig!

Jag har detta just nu och det är panikångest och jag blir så rädd och känner mig nervös och ensam men som tur kan jag vara med min familj men känner mig nervös för att kräkas och det känns i munnen och få kräkreflexer eller kväljningar och det är fruktansvärt och gör en deprimerad men som personen skrev senaste här vill jag slå den här skiten och jag fick förut medicin mot deprision och det hjälpte mycket men jag ska gå på psykiatri och berätta om det här så att man kommer till botten av detta. Jag får för mig alla möjliga nonsens och gör mig själv rädd och nervös men jag pratar med min tjej då och då och det kan ibland försvinna helt och hållet så jag att det går men det är kämpigt bara :)

Jag började med att äta lamotrigin, ett stämningsstabiliserande preparat som var extremt betydande. Ingen "mirakelmedicin", precis som ingen annan medicin är. Men för mig blev mitt liv helt annorlunda i och med att jag började med den. Nästan så att jag inte minns hur illa det var innan jag började med den.

Sen har jag jobbat mycket med acceptans när det gäller min ångest. Man skulle kunna säga att det varit lite kbt-inriktat men jag har gjort det på egen hand. Då jag hamnade fel i vården, fick fel diagnos osv. Men jag blev trött på hur jag mådde och tog det i mina egna händer.
Jag utmanade mig själv i allt jag hade ångest över och det gjorde att det försvann dock efter en lång tids träning. Mycket panik och gråt. Men värt det!

Dock har jag tappat bort mig ett par gånger sen dess. Har haft en dålig period nu då ångesten återkommer men jobbar på att bli av med den igen. Och det är på bättringsvägen. Jag vet att det funkar för att jag har gjort det förut.

Något annat som har påverkat mitt liv jättemycket är att jag har börjat med en medicin som heter Valdoxan. Jag har ända sedan barnsben haft problem med sömnen. Aldrig kunnat ha en dygnsrytm. Vaknat i panik varje natt och legat sömnlös så många gånger att det känns som att man inte kan räkna med siffror. Valdoxan har gjort att jag sover som en gudinna. 8-9 timmar istället för 2, Eller ibland när man var helt utmattad 14 timmar. Ingen balans. Nu sover jag som en normal människa för första gången i mitt liv! Sömn är så viktigt har jag insett nu.

Men som jag skrev innan så är mina psykiska problem fortfarande där och det är nog en lång väg kvar. Men jag är en bra bit påvägen. Det är lätt att falla tillbaka men det går alltid att kämpa sig upp igen.

Jag känner igen mig i allt som trådskaparen skriver. Jag är inte många år och har redan nu blivit less. Jag är en person som ständigt bär på mycket ångest. Jag stressar över skolan, saker som måste planeras, att allting inte är på sin plats, med mera. Men något som jag inte kan hantera är att sova med folk. Jag får näst in till panik av tanken att jag ska sova bredvid någon, speciellt min pojkvän då vi ofta sover nära. Jag har aldrig upplevs klaustrofobi men beskriver det alltid som så. Jag har varit hos kuratorn på skolan, X antal gånger men aldrig valt att prata om just detta problem då jag inte vet hur jag ska förklara mig, har endast nämnt det.
"Hej jag har ett stort problem, jag vågar typ inte sova över med min pojkvän så jag spyr alltid innan, under, eller när han inte ser, när vi sover över." 
Jag vet inte, detta har pågått i ett och ett halvt år och vi har sovit över många gånger men det resulterar alltid i att jag kräks. Det är i mina tankar. Så fort tanken slår mig att vi ska sova, att vi ska ligga bredvid varandra, att han ska hålla om mig, att jag inte kan ta mig någon stans, då går kräksreflexerna inte att hålla tillbaka. Han vet alltid och är jätteförstående, samtidigt säger han inte så mycket men det är väll inte så konstigt, vad ska han säga? Men det känns jättejobbigt då jag först och främst behöver all mat jag får i mig. Min vikt är under de den "borde vara", och har alltid varit. Men också för att, varför kan jag inte sova över med min pojkvän? Han som jag älskar mest i hela världen och som får mig att känns mig så trygg? Varför kan jag inte lyckas som alla andra förhållanden? 
Men det känns tråkigt då sova över inte är något mysigt eller något jag längtar efter utan något som jag gör för att ständigt kolla om jag kanske denna gången lyckas. Om jag kanske har ändrat mig. Jag kämpar men det känns som att jag misslyckas då jag varje gång kräks. 
Har sedan tidigare haft mycket problem med att sova. Jag vill inte sova själv (konstigt nog) och jag är jätterädd att vara uppe länge för då blir jag rädd för att jag aldrig kommer somna. Natten skrämmer mig och jag är rädd.

Hej!

min dotter säger åxå att hon nästan spyr eller mår så illa, när hon får mycket ångest,

Läs gärna bloggen "självskadebeteende "

Här på fam, eller gå ut på Youtube linnemilsson.

Där hon idag pratade om det .

Har själv inte hört eller set att hon har spyt,

Men man kan se att hon mår illa ibland , utan förvaring,

såg ni "30 liv i veckan " på SvT i kväll, hur bra som helst.

Mvh lidköpings pappan

Hejsan!

Jag mår illa och har spykänsla varje dag det är fruktansvärt jobbigt och läkarna hittar inget fel på mig efter alla undersökningar?Har även samma som ni berättar om att ibland då ångest klingar iväg på en ny nivå så spyr jag eller åtminstone får spyreflexer(torrhulkar)

Har det blivit bättre för er med tiden eller är det här mitt nya liv eller?

Har även flyttat hem till mina föräldrar tillbaka och klarar knappt av att umgås med kompisar eller gå i butik usch vad jag blir trött på detta. Har försökt med olika mediciner och terapi i 4 år och inget hjälper..Suck!