Respektlösa förhållanden

Har varit medlem härinne ett tag nu och jag läser många trådar om förhållanden där man inte respekterar och lyssnar på varandra. Iställlet suras och bråkas det i det oändliga.
Vad bråken i alla dessa trådar går ut på är att alltid få sin egen vilja igenom utan att ta hänsyn till sin partner och dennes önskemål/synpunkter.
I ett förhållande är man två individer som llever tillsammans. För att detta ska fungera måste båda ställa upp och hjälpa till. Båda parter har dock behov av att ha ett eget liv med egna intressen utanför hemmet utan att den andra ska lägga sig i. Man vill umgås med polare, festa, träna osv. Men detta ska ske efter att hemmalivet är fixat.
Jag blir mörkrädd när jag läser trådar som berättar att den ene går ut och festar på fre för att sova bort lör och sedan festa även på lörkvällen utan att lyfta ett finger hemma. Och sedan blir sur för att sambon är arg.
Eller när den ene vill ha sex och den andre är för trött pga olika orsaker, då hotas det med otrohet mm.
Att man bara tror att  det är ok att umgås med polarna och ha roligt när det finns familj med i ens liv.
Jag hoppas ni fattar vad jag menar.
Att leva ihop innebär att ta och ge. Att se varandra och vara lyhörd för den andras önskemål. Att kunna diskutera, kompromissa och hjälpa varandra. Att ha ett Vi tänk istället för ett Jag tänk .  Att tänka på vad som är bäst för min familj inte vad som är bäst för mig. Att stötta varandra i  arbetslöshet,sjukdom,trötthet. Att finnas där som stöd i alla situationer roliga som tråkiga. Att kunna glädjas åt sin partnes framgångar, inte bli bitter eller avundsjuk om en får ett bra jobb tex. Att fatta att det är jobbigt att gå hemma med småbarn, att sexlusten kommer och går.
Men dessa punkter verkar många helt ha missat. De lever ihop men beter sig ändå som de är single om man får tro många trådar. Lever man tillsammans kan man inte alltid få sin vilja igenom, inte supa skallen av sig kvällen innan ett släktkalas. Int e slösa bort hela lönen på kul prylar, inte förvänta sig att den andre vill ha sex varje gång man själv vill.
Har man även satt barn till världen får man sätta sig själv i andra hand ännu mer. Det är skitjobbigt med småbarn emellanåt. Det är ett måste att båda föräldrarna hjälps åt, låter den andra få sovmorgnar, att kunna komma hemifrån ibland utan att det ska bli tjafs o diskutioner. Båda ska dra det tyngsta lasset i en familj. 
Men läser man härinne så verkar många göra raka motsatsen till detta och bara se sina egna behov och alltid driva sin vilja igenom till varje pris.
Jag tycker det är sorgligt att läsa