Någon som äter anti-depp och har fått svårt att gråta?

Har inte ätit på över ett halvår nu. Har väl fått diagnosen med kronisk depression, eller brist på seratonin. Men detå håller jag inte med om så därför äter jag bara när jag känner det behövs. Vinter för det mesta.

Hur som haver.. en gång slutade jag tvärt just pga detta problemet med gråt och tårar.

Min älskade mormor som funnits i hela mitt liv fick cancer och jag satt vid dödsbädden på slutet. Det enda som dök upp i huvudet var galghumor och jag kunde inte gråta. Inte ens när hon dog och jag var där för sista titten. Ej heller på begravningen.  Då slutade jag med medicinen. Tog en till två månader, sen kunde jag gråta de där tårarna jag inte kunde innan över hennes död. Men de behövde ut.

Visst är det bra att det finns seratonin när man är nere och verkligen behöver det för att se ljuset i slutet av tunneln, och ibland får man ta det onda med det goda.

Hej! Ja äter inte längre men ja åt i ett antal år o nångång kanske de hände, de minns ja inte. Men ja minns att ja ville gråta men inga tårar kom. Dom va liksom helt borta.

Just som du skriver så är inte dedär dalgångarna så stora när man käkar antidepp.
Jag kände mig som en zombie, väldigt likgiltig.

Nu har ja varit utan medicinen i ca 3 år tror jag o det är fortfarande kämpigt. På ett sätt saknar ja mitt zombietillstånd, bara för att ja har så svårt att hantera alla känslor o ja vet inte vad ja ska göra av dom.
Men när jag e glad så är ja glad. Jag är mer harmonisk nu.
Däremot tror jag att du behöver fortsätta med medicinen tills du mår lite bättre.
Maila gärna mig om du vill prata av dig!
Kramar

Åt antidepp för tre år sedan efter en jobbig seperation och jag upplevde också allt som ni beskriver. Man har inga känslor..eller de kan inte komma ut..man är likgiltig och som en zombie mer eller mindre..
När min bror dog i samma veva kunde jag heller inte riktigt gråta på det viset jag ville och det var då jag slutade..
Men det är inte lätt att sluta..Det var en kamp..men man klarar det om man verkligen vill och om man har stöd runt omkring sig.. Rätt stöd..

Ok. Vad skönt.... då är det tabletterna och inte jag som blivit kall.....
I morgon ska jag ge det ett nytt försök iaf. Ska ta en halv tablett midre och se hur det går i några veckor.

Jaaa, jag har nog inte gråtit på flera år. Vill så gärna ibland men det kommer inga tårar.
Och orgasm - det är ju bara å glömma. (men det klarar jag mig utmärkt utan också;))