Inskolning - hemskt jobbigt :(

Hur gammal är hon? Att separeras från föräldrarna ÄR jobbigt, jag tror inte de förskönar för att du skall må bra, de har din dotters välmående som största ansvar är hon ledsen så säger de det. Min äldsta var väldigt ledsen när vi skolade in henne, det gick dock över, i början ringde jag någon timma efter att jag lämnat för att höra hur det gick. Jag tycker inte du skall börja om helt och hållet men om det här håller i sig så kanske ni skall ta det lugnare med antal timmar, om ni har möjlighet dvs. Det handlar ju lite om hur gammal hon är med.

En sak till, det är trots allt bara tredje dagen vännen, det kan ta lite tid för dem att vänja sig.

Tog det lång tid innan det gick över? Jag vet att det "bara" är 3.e dan, men det känns som om hon alltid kommer vara ledsen just nu :(
Hon pratar dock glatt om dagis hemma, i den mån hon kan uttrycka sig :)

Usch, låter hemskt... sådär ska det absolut inte behöva vara! Risken är att hon skadas för lång tid framöver om hon gråter och är så ledsen på förskolan, det är ju bland det absolut tydligaste tecknen som finns på att något är fel!

Tycker ni ska kräva förlängd inskolning, alla barn passar inte för så korta inskolningar, och framförallt: alla barn passar inte för förskolan!
Om det inte blir bättre av att ni förlänger inskolningen så tycker jag att ni omgående ska försöka hitta andra alternativ, det är just barn som din dotter som är extra känsliga som tyvärr riskerar att skadas av förskolan och de många separationerna med föräldrarna...

Och nej, det blir inte svårare ju äldre de blir. Det är totalt ologiskt. Däremot är det en mycket känslig ålder just vid 1½ år så kanske det skulle ha fungerat bättre att bara vänta ytterligare 1-2 månader...

Personalen på förskolan säger att detta är en normal inskolning, att många gråter som min dotter. De anser att det är sunt att visa att hon saknar mamma och inte bara acceptera att mamma inte är där. De tror att det snart går över.
Vittra: Menar du att vi borde backa o börja om med mig med på förskolan igen? Jag tror att den här tiden dock är väldigt bra för min dotter att börja förskolan på eftersom hon är inne i en period då hon inte är så mammig som hon brukar vara. Flera här på forumet har uttryckt att det kan vara svårare ju senare man skolar in. Min kompis som är förskollärare ser även hon fler svåra inskolningar när barnen är äldre än med de yngre, så tiden är nog rätt i alla fall.
Men sen är det väldigt jobbigt, kanske mest för mig. Men jag skulle uppskatta lite info mer från er som har erfarenheter av detta, tack.

Ja tyvärr är det många som tycks rycka på axlarna och anse att det är bra att barn reagerar starkt, men det är det ju givetvis inte. Det visar ju att barnet mår dåligt. Vill man utsätta sitt barn för det? Skulle inte jag vilja iaf...
Jag har just gjort en grundlig genomsökning av den forskning som finns om tidig förskola inför en c-uppsats och kan säga att inget av allt det jag hittade påvisade att det på något sätt skulle vara positivt att barn gråter, är ledsna och visar uppenbar sorg över separationen med föräldrarna. Det betyder bara att barnen inte kan hantera separationen, och att de dessutom inte känner sig tillräckligt trygga i den nya miljön för att kunna söka sig till någon annan vuxen heller.

Tyvärr har ju inte förskollärare någon utbildning i barns emotionella utveckling, så till vida de inte har fortbildat sig på sidan om, vilket jag tror är rätt ovanligt?

Det finns heller ingen forskning som visar att det skulle vara svårare att skola in senare, precis tvärtom jämfört med vad du säger visar all forskning att det blir lättare ju äldre barnet är när man skolar in. Detta beror på flertalet aspekter i barnets utveckling, bland annat en mer stabil anknytning, bättre minnesförmåga, bättre utvecklad kognitiv förståelse, större erfarenheter av kortare vistelse borta från mamma och pappa där erfarenheten i sig gör att barnet har lättare för separationen, osv.

De flesta är överens om att hela det andra året är en kritisk period för inskolning på förskola, men när barnet börjar närma sig två år har väsentlig utveckling skett som gör att det inte alls innebär lika stor ångest för barnet att lämnas.

Angående egen erfarenhet som du efterfrågar, så skolade vi själva in dottern när hon var två utan några som helst problem. Hon visade aldrig någon separationsångest genom att vara ledsen varesig när jag lämnade, hämtade eller annars under dagen. Men visst, precis som du säger så är det tyvärr rätt vanligt att barn, kanske särskilt 1-åringar, är ledsna och gråter precis som din dotter. Men det gör det inte till något positivt för det! Det är något man borde vara lyhörd inför istället! Och ja, som sagt backa och förlänga inskolningen. Det är ju dig hon behöver eftersom hon inte känner sig tillräckligt trygg med förskolan ännu. Då skulle hon nämligen inte gråta och vara ledsen så fort du är därifrån.

När min tjej började på dagis (vid 15 månader) var hon mitt uppe i värsta separationsångestfasen, vi fick inte lämna rummet ens när vi var hemma och ännu mindre på dagis, hon blev hysterisk bara man reste sig upp från stolen lite för snabbt (även när vi var hemma). 

Men vi förlängde inskolningen några dagar och väntade till dag 6 eller 7 (istället för dag 3) innan vi lämnade henne där första gången (och första gången var det typ 15 minuter), och efter det gick det jättebra. Totalt tog inskolningen 3 veckor, men det var det ju värt. hon har inte varit ledsen någon gång där sedan dess. Nu är hon 5 år och älskar verkligen sitt dagis (nu längtar hon bara till måndag när hon får komma tillbaks igen efter semestern )

Ni är inne på tredje dagen, klart dottern blir ledsen, känna av nu efter helgen. Prata positivt om fsk, alla har inte fördelen att kunna vara hemma i flera år, jag själv ville det faktiskt inte utan ville jobba när vi delat färdigt samt sparat lite dagar. Jag tycker du skall ge det lite tid.

Min dotter vill ändå till dagis o frågar glatt om vi ska dit när jag säger att vi ska åka någonstans. Så på ngt vis verkar hon tycka om dagis, men att det är jobbigt att mamma inte är med.
Någon mer som har erfarenhet av inskolning där barnet har varit ledset?