Sliten mamma, pappa som lägger över ansvar.

Någon som har en tanke eller erfarenhet kring detta? Det känns som om detta gräver en större och strörre klyfta mellan oss. För att jag ska orka vara en bra mamma och må bra måste jag få avlasning. Så jobbig situation.

Jag känner igen det till viss del. Tycker det är bra att låta pappan ta eget ansvar så mycket det går genom att helt enkelt lämna hemmet då och då. Då MÅSTE han ju sköta saker utan min hjälp. Eller så får han lämna hemmet med sonen så jag kan få vara ensam och vila lite.

Kan ju på ett sätt förstå att han frågar om hjälp ibland då du faktiskt är hemma. Så gör jag med. Men det beror iofs på hur mycket och ofta..

känner igen det där med att man inte får hjälpa till och ge tips också. Min sambo blir också sur då, men själv kan han kommentera hur jag gör ganska mycket. Men det beror väl på en osäkerhet någonstans... att han känner att han inte kan, då blir det som att man kritiserar fast man bara vill hjälpa.

ja det är irriterande när man för typ 5 min ska sitta å ta det lugnt så ropra nån kan du komma med det det eller det!!!!
 hämta själv det är två steg bort!!!
eller kan du komma å hålla henne en stund  jag ska på toa!!! som att inte jag går på toa när jag är ensam hemma utan att nån måste komma å hålla

Ja, självklart får han fråga om hjälp, jag gör det med. Men na frågar så ofta. Jag skulle vilja säga jämt, för det är så det känns. Jag kan säga att jag lägger mig en stund och vilar och det är helt ok säger han då. Efter några minuter måste ändå jag komma med en blöja, hämta kläder- vad som helst. Då kan jag lika gära göra allt själv. Får ingen egentid.

Jag har också, flera gånger, sagt och önskat att pappan ska ta sonen med ut och gå promenad så jag får vara ensam en stund. Det har hänt kanske tre gånger på 10 månader och då har jag nästan tjatat. Han kommer bara med ursäkter för att han inte orkar.

exakt så!

Gå hemmifrån en dag. Skriv upp rutinerna på ett papper och säg att pappan bara får ringa om det är superviktigt. Sen går du och fikar med en kompis eller vad som helst. Då kan han inte lassa över ansvaret på dig osv.

Annars känner jag igen det där. Inte med att lassa över ansvaret (min sambo blev arbetslös när sonen var 2-3 månader så han har varit hemma nästan lika mkt som jag) men däremot att be om saker. Typ: "nu glömde jag en kräkhandduk, han du hämta det", och visst det är störande. Men det kanske bara är att gå och hämta det han vill ha...Jag vet ju att jag lika ofta ber min sambo att hämta något.

Däremot en fras som kan vara bra att använda: "Bestäm själv". T. ex om sambon frågar om han ska smörja sonens rumpa så får han bestämma själv. Det blir alltid rätt i slut ändan och då har HAN gjort valet.

Ja,så är det här med.

Låt honom vara föräldraledig några månader, så tror jag att han får en mycket större kunskap om/kontakt med barnet. Det är ju faktiskt inte så konstigt att sonen tyr sig till dig eftersom du är den enda förälder han har på heltid.

Det är iofs dåligt. Om du vilar får han ju ta hand om sonen själv tycker jag. Lotsas sova när han frågar

Nä men alltså jag tror på små scheman och överrenskomelser. Min son är 5 månader och min sambo har inte heller varit hemifrån många gånger med honom ensam. MEN nu börjar jag känna mig så instängd så vi pratade om det så nu ikväll ska han iväg till sina föräldrar med sonen och äta middag och jag ska vara ensam hemma. Han har ju varit hemma själv många gånger och vet hur skönt det är så vi kom överrens om att göra så... varannan helg för man lite tid hemma själv. Vet ej om det kommer funka men tycker det brukar hjälpa att man bestämmer nåt, gör en deal för att han ska förstå på nåt vis...

precis samma sak här... jag har gett upp och slutat be om saker det blir bara bråk.

det ENDA som fungerar är att åka hemifrån.... då blir pappan illa tvungen att engagera sig.

Det finns väldigt lite utrymme för mig att bara gå iväg. Tror nog att jag får knycka de små tillfällen som finns och smita ut lite. Men jag skulle vilja kunna ligga på soffan och bara ta det lugnt med än max 20 minuter iband också. När jag tex ska lägga mig i badet för att slappa kommer pappan alltid in med sonen och sitter och väntar på mig. När jag säger att jag vill vara i fred blir pappan sur och säger att jag inte vill vara med min son eller något liknande.

Bestäm själv säger jag ofta, men han vill inte. Han kan inte ens välja vilja kläder sonen ska ha på sig. Känns som jag blvit tvåbarns mamma....

Jag tar upp ämnet flera gånger i veckan, han drar sig! Han leter nytt jobb nu så det är hans ursäkt, kan inte vara hemma om han får nytt jobb. Jag skulle gärna vilja att han är hemma nu ett tag så han blir lite mer insatt. Så de bådra lär sig, både pappa och son. Det är underbart att vara mamma, men så som det är nu blir jag så sliten att jag krachar snart.

min sambo har på ngt sett gett upp det där med att han ska kunna lika bra som jag... han har nu varit hemma i 5 månader och engagerat sig mkt i dottern... men vissa dagar får han inte ens peta på henne... och än mindre trösta.

Så det ÄR skillnad mellan mamma o pappa (främst beroende på att mamman oftast tagit hand om ungen från start....)

Jag försöker få min sambo att engagera oss i vår nyfödda för att nyfödda ska acceptera pappa lika bra som mamma senare... men han säger "jag KAN inte" hon vill ha MAMMA.... suck suck... lätta ursäkter att dra till med när man inte okar eller tycker det e kul att ta hand om en bebis.

Tyvärr har vissa fångat dessa män som inte är så intresserade av bebisar. jag är en av dom.

Han vill till mamma är en fras som hörs ofta här med. Och många gånger vill han till mig, jag är ju hans trygga punkt. Men hur ska pappan lära sig om han bara låter det vara så. Jag vet att han kan så mycket bättre. Vårt barn är djupt efterlängtat då vi försökt i flera år att få levande barn så jag hade hoppats att han skulle vilja engagera sig lite mer... :( Och framför allt blir jag så ledsen över att han blir förbannad så fort jag tar upp ämnet.

Ursäkta frågan men hur kan det finnas väldigt lite utrymme för dig att bara gå iväg? Jag menar inte att du ska säga: "Nu går jag och kommer om 4 timmar" utan planera istället in: "lördag nästa vecka ska jag och Mija fika så du får ta sonen under ett par timmar".

Jag skulle bli galen rent ut sagt. Jag älskar min son, men ibland är det ta mig tusan semester att stänga in sig i köket och diska. Bara att få vara själv. Min sambo är helt med på dom noterna och det borde du få din sambo till att bli också. Verkar ju mer som att han antingen inte vill vara själv med sonen eller att han är osäker i sin föräldraroll. Jag tror mer på det senare. Och då skulle även han må bra av att vara själv med sonen några timmar och inse "Oj jag klarade det här! Vad jag är bra!"

Men faktiskt tycker min kille tar för lite ansvar ibland men jag får ju åtminstone lämna hemmet själv när jag vill! Det handlar ju också om dig att du måste stå på dig TS du har lika rätt som honom till ett liv utanför bebisen och det vet han nog innerst inne. Men du kanske inte vill lämna sambon ensam med bebisen då är det ju en annan sak?