Ångest för ingenting

Jag har inte själv upplevt det men behandlat en person som beskrev sina problem på samma sätt. Vi arbetade med ACT-liknande priciper (acceptance and commitment therapy, går att googla på). Det vill säga, vi kunde inte ta bort besvären men vi försökte hitta olika sätt för personen att ändå kunna leva ett bra liv. Målet var att kunna hantera ångesten väl nog för att kunna göra det som personen ville i livet.

Om jag helt fick välja själv skulle jag behandlat personen i en längre psykoterapi med fokus på tidiga relationer, men det är sällan man har utrymme till detta inom dagens psykiatri.

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har under några år nu kämpat med min ångest genom kontakt med psykiatrin och mediciner men inget hjälper mig särskilt väl. Det är hemskt jobbigt att känna det så som du beskriver. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig, bara berätta att du inte är ensam. En klen tröst iofs.

Har du provat några mediciner? Jag är bipolär och får sådan ångest pga det. Inget har hjälpt förrän jag fick behandling för bipolariteten.