Dikt om min pappa... som har supit bort min barndom...

Fin Dikt!  
Som säger allt.
Om du törs så...
Varför inte ta & skicka den till din pappa.
Kanske kan det bli en väckarklocka för honom.
Annars så får han tyvärr ta konsekvenserna att han riskerar att förlora dig,

Mitt råd är att stå ut några år till & flytta sedan hemifrån så fort du kan & blir myndig så du kommer ifrån supmiljön (om du bor hemma nu.)

skickar många kramar
Versan

Lämnar dig en kram, vad fint du sätter ord på dina känslor, jag vet precis hur det känns men det finns inget att göra om de inte själv vill.. sorgligt men sant..

jätte fin dikt, jobbigt det måste vara kan inte ens tänka mig..
Ja skulle oxå skicka den.. Det kanske kan få honom att vakna??
En varm kram till dig

Jätte fin dikt!!! Jag känner så väl igen mig i det du skriver, min pappa var oxå alkolist och söp tyvärr bort många år av sitt liv  
Jag skulle skickat dikten till din pappa om jag vore dig... Förhoppningsvis vaknar han upp och inser vilken vacker dotter han är nära att förlora!!!
Var rädd om dig, skickar massa Kramar till dig... 

Jag kan vara riktigt ärlig mot dej nu, det finns INGEt du kan göra, att säga till en alkohlist att han dricker för mycket får dom att dricka ännu mer, dom har alltid någt att skylla på varför dom tog säg en sup,
förlåt att jag drack men vart så ledsen när vi bråkade eller bilen gick sönder fick sån ångets att ja inte har råd att betala den. Den dagen dom därimot vaknar upp och innser att ingen finns dör för dom, att alla har lämnat dom då kan en veckar klocka ringa. Det bästa du faktist kan göra är att ge han ett val, välj spriten eller mej, och han kommer välja spriten framför dej, när jag var fjorton vart jag lämnad själv med min pappa han hade supit i en vecka, jag fick nog. jag satt på stolen i köket han stod vid fläkten och rökte, ja sa tar du en sup till så tar jag livet av mej för jag orkar inte med, han tog en sup till, och jag tänkte ta livet av mej, men sen tänkte ja han ska fan inte får första mitt liv. . dagen efter tog ja kontakt med kuratorn på skolan som hjälpte mej till en stöd grupp som heter huven, det hjälpte mej mycket att inse att jag inte var ensam. åren gick och jag hade slutat helt att prata med min pappa, när jag fyllde 18 så ficka ja en lägenhet av soc. pappabörjade då känna saknade av mej och började ringa när han var full och sa att han skulle ta livet av säg, ja sa bara ring inte mej när du är full, la på luren och ringde 112. försökte prata med han sen när han var nyckter att så länge du dricker är du inte min pappa o då vill ja inte ha något med dej att göra. detta hände fler gånger under det närmaste året. Men till slut vaknade han upp när ja var 19 ringde och sa förlåt men jag ÄR en alkholist, där kom vänningen och idag har vi jätte bra kontakt. det händer att han super iblad men då gör han det i sin ensamhet.
När en alkholist vågar erkänna att dom är det och säga förlåt för sinna misstag det är då dom kan börja förändra sinna liv. Jag försåtr vad du går igenom. Men det bästa du kan göra nu är att försöka undvika din pappa. ta kontakt med skolnas kurtator så du kan få råd oach stöd där. Och du får jätte gärna mejl mej så kan vi prata, :) en jätte stor kram på dej och jag hoppas inte du tycker ja var för hård mot dej. och det var en jätte fin dikt du skrivit krma :)

Tack allihoppa...  jag skriver jämt dikter o sånt om min pappa för att få ut allt.. jag kan typ inte prata med någon häller.. förutom mina systrar...

och jag vet att det inte finns något att göra.. jag har visat han den här dikten men han sa bara förlåt o sen började han dricka igen..
och det värsta är att jag vet att under den dära jävla alkoholen så är han som en gud han är den bästa pappan man kan ha.. men han forsätter att dricka...
lixom ibland så har han svikit mig så mycket att jag har velat ta livet av mig.. o jag vet att det är inte den rätta utvägen.. det är tur att man har många andra som bryr sig...
tack för nu har brytt er...
och jag är lixom 15 år och har fått klarat mig själv när jag är hos pappa.. han var ute o söp när jag var 4 till 7 år.. lixom han tänkte aldrig på mig...
men jag får väll leva med det...

Om jag hade skickat den till min pappa hade han bara fått ännu mer dåligt samvete och druckit ännu mer istället. Den svåraste delen med att vara alkoholist e nog att såra dom man mest älskar och ändå kan man inte låta bli att missbruka, vad det än är. Jag skulle råda dig till att gå och prata med nån om du inte redan gör det, kanske en kurator. Tycker det e fint att du orkar skriva..Många varma kramar

Jättefin dikt! Fortsätt skriv! Det var det som räddade mig tror jag. Att hålla allt inombords gör bara så ont, att se tankarna på papper är bättre.

Jag skulle inte skickat den. Det gjorde jag med min pappa och blev jätteledsen för att min dikt inte gjorde någonsomhellst skillnad. Det är inte för att han inte älskar dig som han dricker, egentligen inte av någon annan anledning än att alkoholen är ett starkare begär än hans viljestyrka. Han har tappat kontrollen och bara han kan återta den på sina egna premisser. Du visar på massor av styrka, empati och kärlek. Och du är värd bättre än en alkoholiserad far!

Jag har delat upp min pappa. En idiotisk suput som inte är vatten värd och som jag inte umgås med eller tycker om och en underbar intelligent och känslig man som jag kallar pappa. Jag pratar inte med honom när han är full och träffar honom inte heller då. Vill han så får han vara nykter den tiden han är med mig eller vill prata med mig i telefon. Det är jag värd.

Han vet att jag älskar honom, jag vet att han älskar mig. Alkoholen är bara hans svaga punkt i livet som förstört både honom och alla i närheten. Utan den är han bäst men det är hans val.

Väldigt fin...
Min pappa är med alkoholist. Han söp bort och förstörde min barndom. Min mamma dog, mycket pga av att hon drack för mycket /(och rökte och tog massa tabletter) så jag hade bara pappa. Och han fanns inte där.
Gud som jag hatade honom när jag var tonåring. Verkligen hatade. Jag skrev mig igenom allting jag med, har massvis med dikter från mina yngre år. Många av dem handlar om just alkohol.
Det är jättebra om du skriver av dig, för att ventilera måste man på något sätt. Annars går man under.

Och tyvärr är det ju så som Blomman säger, man kan inget göra. Man är så jävla maktlös. En alkoholist MÅSTE själv inse att han har problem och sedan själv be om hjälp. Då är halva slaget vunnet. och grejen med alkoholist är ju att de lever i konstant förnekelse.

Det finns fler i din sits, al-anon är stödgrupp för anhöriga. Du kan ta kontakt med aa på din ort och be om hjälp - både för din skull och din pappas. Du vet ju att han är sjuk och han vet det med även om han förnekar det. Men det finns hjälp - gör ett försök och går det inte så måste du försöka leva ditt liv. Försöka skita i honom.
Min pappa har haft sina återfall, jag gick runt i min naivitet i flera år och trodde att han hållt sig nykter men för några år sen kom det fram att han tagit sig ett återfall nån gång per år. Jag sa: "En gång till och jag och ditt barnbarn klipper banden för gott".
han vet om det. Han vet vad han har att förlora - och väljer han alkohol så får han helt enkelt stå sitt kast. jag tänker inte hamna i den vidriga sitsen som man är i när man är medberoende. Fy fan.
Jag lider med dig, verkligen. jag vet hur du har det. Och jag hoppas och ber för din skull att du kommer igen om det här på bästa möjliga sätt!
Kram!

DIF i själ och hjärta dino78.blogspot.com/ Djurgårn tills jag dör

"tack.. det fick mig att tänka lite..  jag vet hur du känner... nykter är min pappa världens bästa o onykter så vill jag att han ska fara åt helvete.. så jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag vill göra..

skriver du med dikter eller texter?

kram" ( jag kan inte citat:) )

Jag skriver också dikter, här är ett smakprov...den dryper av bitterhet, det finns andra...

Du, jag finns. Jag är här bakom dina dimmor. Du ser mig inte, ser inte den jag är när du är där. Det gör ont ska du veta, varje droppe som du tar gör oceaner av hat för mig. För mig att drunkna i.

Du, jag älskar. Jag är här och om du vill så finns jag för dig. Du bryr dig inte, bryr dig inte när du är där.  Det gör sorg ska du veta, varje sup som du unnar dig gör  hav av död för mig. För mig att simma vilse i.

Du, varför. Jag vill så gärna ha svar på det. Du förstår inte, förstår inte kampen när du du är där. Det gör skillnad ska du veta, varje sup- varje droppe gör skillnad, skillnad för mig. Varför bryr du dig inte om min verklighet, ser min ensamhet...varför.

KRAMAR till dig!

Hej!
Vilken fin dikt.

Så länge din pappa inte VILL bli nykter finns det inget du kan göra mer än att ta hand om dig själv. Låter som du upplyst din pappa om att du mår dåligt över hans drickande och han inte lyssnar tyvärr.

Min pappa är också alkoholist, idag nykter.
Jag och min syster letade upp ett bra behandlingshem, bokade tid till pappa och sen pratade vi med honom och sa helt sonika att om han inte följer med oss dit och tar emot hjälp vill vi aldrig mer se honom.
Vi hade tur (eller bra timing) men pappa följde med iaf, blev inlagd i flera veckor och lever idag som nykter alkoholist sen 4 år tillbaka.

Jag vet fortfarande inte om vi  hade stått på oss och verkligen sagt upp kontakten om han inte hade följt med (troligtvis inte)  och jag förstår om det är alldeles för tungt för dig som är så ung men jag ville ändå berätta vår historia.

Mitt tips:
Ta kontakt med en stödgrupp för anhöriga till alkolister. Det är ett enormt stöd att få träffa andra som sitter i samma sits och prata.