En tråd för alla oss som har egna erfarenheter av sängvätning

Det finns en blog om sängvätning som heter www.lyckligalinda.blogspot.com Hon skriver inte så ofta i den, men det som skrivs är intressant.

Det kanske inte var så många som var intresserade av ämnet. Synd i så fall.

Jag har ju inga personliga erfarenheter, har aldrig själv varit sängvätare, men har 3 syskon, 3 syskon barn och 4 egna barn som har/har haft problemet.  Däremot är jag faktistk rätt så ovetande om att problemet kvarstår upp i vuxen ålder, utan har levat i tron på att det försvinner allt eftersom man mogna. Förstår att det måste kännas jobbigt!

Ett av mina barn blev bra med medicin när han var 6,5, ett slutade självmant strax innan 6 års dagen och en slutade självmant strax innan 7 års dagen. Bara min 9 åriga dotter har fortfarande problemet, fast vi har provat 5 gånger med medicin. Hon tycker det är superjobbigt.. hon har dock valt att fortsätta ha blöja på nätterna, då styr hon mer själv och behöver inte vara nervös för att kissa ner sängen. Vi alla hoppas dock att hon snart kan bli torr...

Fanns det en punkt där det avtog för dig, där du gick ifrån att kissa massor varje natt till lite då coh då typ?

Tror jag förstår hur du känner, just att det är så tabubelagt att prata om sängvätning gör ett redan jobbigt problem ännu jobbigare än det egentligen borde vara.
Led själv av sängvätning under min uppväxt för min del upphörde problemen utan att någon egentligen visste vad det fanns för orsak dock ganska långt upp i tonåren.
Givetvis var det ibland ett elände var periodvis ganska tillbakadragen och fylld av skamkänslor, på den tiden 70/80tal
var det här med sängvätning ännu mer pinsamt någon medicin som dämpar symptomen fanns inte då det som erbjöds var madrasskydd och eller blöjor.
Lyckligtvis har mina barn inte ärft detta elände av mej, själv däremot lider jag sedan några år av överaktiv blåsa
även mina problem med nattväta  har till mitt stora förtret gradvis kommit tillbaka.
Sökte så småningom för mina bekymmer med otaliga tester och undersökningar som följd. Idag finns ju en helt annan
möjlighet att söka information på nätet har hittat en del som berör detta ämne, har hittat en del forum ang inkontinens och sängvätning just sängvätning drabbar ju mest barn som oftast förr eller senare blir kvitt sina problem därför känns det extra kämpigt att åter drabbas fast man är vuxen.
Har faktiskt ingen aning hur vanligt detta är men helt ensam verkar jag ju inte vara, ytterst få personer känner till mitt problem min egen familj och såklart vården är de enda som jag själv kan tänka mej att ta upp det här med skulle aldrig falla mej in att prata om mina urinläckage på fikarasten.
Så helt klart är detta fortfarande väldigt pinsamt och tabubelagt i allafall för mej.
Vore trevligt om tråden kunde leva vidare och kunna dela andras tankar och funderingar.

Ingen som vill skriva något?

Jag kissade i sängen till jag var fjorton år, det gick över när jag fick mens ungefär. Jag fick ha blöja på mig, det var det aldrig något att diskutera om. Jag gjorde några lama försök att protestera och tog vid något tillfälle av den när mamma sagt godnatt. Den natten kissade jag mer än någonsin och jag fick höra både det ena och det andra. (Det är inte lätt att vara liten, särskilt inte om man är dum också.) Jag sov aldrig över hos kompisar, såg till att bli sjuk när det var lägerskola och sånt. Jag var övertygad om att jag var den enda i världen som kissade i sängen. Trodde också att det var mitt eget fel och att jag borde kunna "skärpa mig", hatade mig själv när det inte gick.

Det var jobbigt, jättejobbigt. Så tänk er för ni som har små sängvätare. Hjälp dem att må bra.

Phernillan, ja överaktiv blåsa är precis så som du beskriver det när man känner behov av att kissa  så är det nu och inte om en stund lyckas man då inte hitta en toa så är det kört kissar på sej helt enkelt.
Det är också svårt att förutse när trängningarna kommer vilket gör vardagen omöjlig om man inte kan tänka sej att använda skydd när man är hemmifrån inte så kul men nödvändigt.
Så svaret på din fråga om jag använder blöja är alltså JA jag använder det så gott som varje dag och även på natten
även om jag föredrar att kalla det för skydd.
Tråkigt att höra att ni inte har blivit riktigt stöttade av era föräldrar under er sängvätande uppväxt måste ha varit kränkande, själv tycker jag nog att min mamma försökte hjälpa och stötta så gott hon kunde jag fick själv möjlighet att välja hur jag skulle ta hand om min sängvätning i allafall från tioårsåldern.
Men ett krav ifrån henne var att jag tog hand om blöta sängkläder själv åtminstone bädda ur och lägga i tvätt maskinen.
De enda tillfällen då jag var tvungen att ta på blöjan  var på semestrar och då jag inte sov hemma.
Som vuxen så gör man ju egna val och för att rädda vardagen och nattsömnen så ser jag just ingen annan lösning
även om det periodvis har varit jättejobbigt så försöker jag se skydden för vad de är ett praktiskt hjälpmedel så länge som min blåsa gör som den vill. Och kom ihåg det finns massor man kan drabbas av som är bra mycket värre än att läcka urin även om det fårtfarande är lite pinsamt.

Jag blev avslöjad av min "bästa" kompis när jag var typ 12 eller 13. "Vad är det här, varför har du plast i sängen" liksom. Och så fick jag berätta och hon lovade att inte säga något till någon annan men det gjorde hon ändå. Jag fick heta "Kiss-Lisa", "Blöjis" och en del annat efte det. Inte alls kul.