Hur KÄNNS det att vara kär???

1) Jag är glad, ungefär som när jag är berusad

2) Jag vill vara med personen hela tiden

3) Jag assosierar till den hela tiden även om jag inte alltid tänker på den.

Hmm.. kanske ska svara själv också =)

1. Pirr i magen, nästan så jag mår illa och när jag träffar honom blir jag som en geléklump som smälter.

2. Jag vill vara med honom HELA tiden.

3. Assosierar till honom hela tiden (precis som #1) och saknar honom när vi inte är tillsammans.  

1. Beskriv känslan av att vara kär
Det känns som om hela kroppen är full av bubblande sockerdricka. Man blir rätt korkad, dagdrömmer, kan bara tänka på personen man är kär i, allt man ser/hör/läser relateras omgående till den personen. Allt man är med om eller hör vill man genast berätta för den personen. När man ser på honom blir man varm i magen och kan inte sluta att le. Öht är det svårt att sluta le när man är kär.

2. Hur mycket av din tid VILL Du vara med den Du är kär i?
ALL tid. När jag och maken blev ihop så gick han upp två timmar tidigare än han behövde för att kunna ringa mig och väcka mig, en timme innan jag eg skulle gå upp, och så pratade vi medan jag gjorde mig iordning för dagen. Jag la inte på förrän jag var tvungen att gå till bussen. Min syster och hennes man pratade i telefon 9 timmar på raken många gånger.
Nu har vi varit ett par i 12 år, men har fortfarande väldigt svårt att bli trötta på varanda. Visst gå rman och tränar eller liknande, men faktum kvarstår att det mesta är roligast när vi får göra dem ihop. Så vi spenderar så mycket tid vi kan ihop, med undantag av jobb och lite träning och sånt.

3. Hur mycket tänker Du på den Du är kär i?
Se ettan.

Någon man som vill svara då???

puff puff =)

1. Det känns som om även om jag visste att vi båda skulle dö imorgon så skulle jag vara lycklig över att få en dag till med honom.

2. Vill vara med honom mer eller mindre konstant.

3. Tänker väldigt ofta på honom. När jag pratar med folk så kvittar det vad vi pratar om,jag lyckas ändå alltid nämna min käresta på något sätt;P (enligt mina vänner iaf)

Ibland tar man tag jättehårt i en kudde, soffmöbel eller ett träd och låtsas att det är personen man är kär i.

För mig sprattlar det i kroppen och man blir jätteglad när man kommer på att den här personen finns.

1. Det känns prrigt, men är både glad och ledsen.

2. Jag vill vara med na hela tiden, men kan inte träffa na. :(

3. Tänker och fantiserar på na varje dag, varje timma, nästan hela tiden.

Går folk verkligen runt och känner allt det som beskrivs här? Är det inte jobbigt att efter flera år ihop känna att man KONSTANT vill vara med den andra? Att liksom aldrig vilja vara själv eller med andra människor? Eller att känna sig pirrig jämt i flera års tid?

 

Jag ser det som att jag är kär i min kille för att jag mår bra av att vara med honom, vill vända mig till honom med alla vardagliga och speciella saker som händer i mitt liv, vill komma hem till honom på kvällen o.s.v. Jag mår alltså bra av att vara med honom på ett sätt utöver hur jag mår bra av att vara med mina vänner eller min familj. Jag bryr mig också mycket om hur han mår och är beredd att anstränga mig och göra saker för hans skull utan att jag får ut något av det för hans välmåendes skull. Han får mig att skratta och typ det bästa som finns är att få honom att skratta.

 

Jag vill inte vara med honom 100% av min tid. Oftast vill jag träffa honom efter jobbet och på helgen och sova med honom, men jag tycker också att det är skönt att ha ett eget jobb med egna kollegor att gå till, och vissa kvällar eller helger vill jag vara själv med någon kompis även om jag de flesta dagar väljer att umgås med honom. 

 

Jag tänker på honom flera gånger om dagen, både konkret och i associationer. 

Om det rör sig om en kvinna med stor bak vill man smiska den åtminstone en gång om dagen.