Ni med barn över 3 år som inte pratar än!! En fråga...

Är han 2 som i ts eller 3 som i rubriken?

Va säger bvc om det??..Kan de vara autism eller nått?..

Vid 3-årskollen så kollar de språket. Då "ska" han kunna beytdligt mer än så... De kommer säkert föreslå att de skickar en remiss så man får kolla upp honom lite mer. Hör han bra? Hur mycket förstår han? Hur kommunicerar han? Osv.
Bra ju tidigare barnet kan få hjälp OM det är något.

Vi adopterade vår som i maj och han fyller snart tre. Han talade inte ryska när vi hämtade honom och han pratar sitt eget barnspråk. På dessa tre månader har han bara lärt några få ord som liknar varandra så han uttalar dem på samma sätt. Men vi märker att han börjar förstä de återkommande fraser vi använder; ska vi gå ut, ska vi byta blöja, öppna kylen etc. Så jag känner mig ändå positiv.

har ni kollat hans hörsel?

Min son hade vissa problem i luftvägarna och halsen som gjorde att han inte kunde lära sig prata som andra barn..(dem kom fram till orsaken efter en operation att det nog var det som varit felet hela tiden.) Sista operationen han gjorde var när han var tre år och efter det har han lärt sig mer och mer. Nu är han fem år och det sista året har utvecklingen gått fort fram, mer och mer ord och långa meningar och utomstående förstår vad han säger.
Men, han har svårt med uttal, svårt att få fram ord, fastnar på många ord, hoppar över många ord, osv..men som sagt..det går framåt.

Han går hos logoped regelbundet och vi får övningar med hem att träna med. Fick även hjälp på dagis med en "egen" talpedagog som var med honom en gång i veckan.

Prata med BVC så kan du säkert få en remiss till logopeden.

Ja, du ska nog oroa dig så tillvida att du ska räva utredning om varför, funkar inte talet kommer man efter i så mycket annat så det är värt alla insatser att få hjälp

Vill inte stressa dig utan bara berätta om min son. Vid 2 års ålder hade han fortf. inte börjat prata. Vi tjatade ständigt om lampan och katten men han kunde aldrig peka ut vart lampan var när vi frågade. Han förstod inte heller enklare instruktioner så som "hämta bollen" utan man var tvungen att peka på bollen för att han skulle ha en chans att förstå vad man ville. Vid 2 års ålder kontakade vi BVC som tyckte att vi borde vänta till 3-årskontrollen. Eftersom BVC alltid har strulat för mig tidigare så vägrade jag lyssna på dem och krävde en remiss till logoped. Motvilligt gick dem med på det. Några månader senare fick vi träffa en logoped. Hon var supergullig och tog vår oro på allvar och skickade remiss vidare för att göra hörseltest samt göra en utredning för att "utesluta så han inte hade en diagnos" som hon uttryckte sig. Nu visade utredningen dock att vår son har autism och den diagnosen fick vi för ganska precis ett år sedan (sonen hade då blivit 2,5 år).  Att få en diagnos var det bästa som kunde hända hela vår familj. Från att ha gått och känt att något inte riktigt stämde, att det var en problematisk vardag då sonen aldrig gjorde sig förstådd och blev arg och frusterad på oss till att få en diagnos var underbart. Direkt när diagnosen hade ställts så började allt rulla på fort. Inom 3 månader från diagnos ställts hade kommunen beviljat min son resurs på dagis 30 h, dagis hade anställt en underbar kvinna som var med vår son som resurs och hon hade lyckats fått honom att börja kommunicera via teckenspråk. Vi påbörjade även ett intensivt beteendeträningsprogram via autismcenter för honom.
Idag, 1 år senare, är vår son en helt annan person. Han pratar för fullt och gör sig förstådd, vardagen är lättare då kommunikationen fungerar, han fungerar bättre tillsammans med andra barn och förstår vikten av att dela med sig och leka med andra barn. Min son har en högfungerande autism och det är en diagnos som han kommer få leva med hela livet men tack vare tidiga insattser så ger vi honom de bästa förutsättningarna. Man har idag svårt att förstå att han faktiskt har en diagnos - så bra har han svarat på träningen.

Och jag är otroligt tacksam att jag inte lyssnade på BVC som bad mig vänta till 3 års kontrollen med att få en remiss till logoped. Förra veckan fick jag en kallelse till 3års kontrollen, som infaller på torsdag, då är min son 3,5 år och han hade isf tidigast kunnat fått sin diagnos vid 4 års ålder. Forskning visar stt ju tidigare man upptäcker diagnoser desto bättre är det för barnet.

Mitt tips är: gå på dina mammainstinkter - dem brukar leda en rätt! Lycka till!

Tack för alla uppmuntrande och bra komentar.

Alla barn är olika och autism kan visa sig på flera olika sätt. I vårt fall var det svårt att tro att han hade autism, även när diagnosen ställts. Att han inte pratade kunde bero på så mycket annat som alla uttryckte det. Men vi som föräldrar som levde nära honom dagligen upptäckte andra små nyansskillnader som inte kändes helt rätt. Han hade svårt att förstå enklare instruktioner, han var osäker i många situationer (något som vi till en början viftade bort som blyghet) och vägrade släppa mig eller min man även om vi var hemma hos vänner som han träffat flera gånger och även om vi satt 2 meter bort så var han som klistrad i vårat knä.
Han var ointresserad av andra barn och hade inte något bra socialt samspel men innan diagnosen ställts så var han så liten så det kunde även bero på att barn i den åldern inte leker med varann än, nu idag vet vi att det är en del av hans diagnos.

Några klassiska känntecken brukar dock vara:

*brist på socialt samspel och även problem med ögonkontakt
*försenad eller uteblivet tal
*repitatitvt eller begränsningar i beteende. (ex. så kunde vår son vara mer facinerad av hjulen på en bil och sitta och snurra på dessa än att faktiskt leka med bilen som det är tänkt)
*stort intresse/begåvning för vissa specifika aktiviteter men bristande i andra färdigheter. (vår son var expert på pussel, när han var 2,8 år så la han 56 bitars pussel medan kompisarna på dagis satt och kämpade med knopp-pussel)

Men som sagt, det är svårt att se på små barn då deras "felaktiga" beteende inte är så utvecklat ännu.

Lycka till och gå på magkänslan!

Jag kan bara hålla med "mamman". Lita på dina instinkter, låt inte någon övertyga dig om att vänta!

Har alltid känt att någonting inte var riktigt som det ska. Redan från födseln var han annorlunda, hade inget närhetsbehov, ville inte bli buren, bara ligga själv. Inget direkt joller. En annorlunda ögonkontakt. Mycket svåra matproblem, svåra kräkningar och allmänt sen i motorik. Vi har haft kontakt med läkare sen sonen var mycket liten men inte ens de ville lyssna, det var bara vi föräldrar som var hispiga. Tror det ja, vi hade ju kontakt med fel typ av läkare och kom senare i kontakt med en neurolog som tog allt på största allvar. 
Vi tjatade mycket om lampan, kroppsdelar, djurläten osv. Sådant som små små barn ska kunna. Inget fastnade. Inget tal kom, och han förstod inga instruktioner och fick utbrott som inte var av denna värld. Han var hyperaktiv och rätt olycklig. 
När sonen var två år flaggade neurologen för att han kunde ha en diagnos, han skickade oss på akututredning hos ett team på sjukhuset. Det gick snabbt, alla var överens, strax efter två års ålder fick han diagnosen autism. 
Han låg på så låga nivåer i testerna att man inte kunde få någon bra bild av utveckling och språk, men antagligen har han en utvecklingsstörning och språkstörning också.
Vi blev sedan inskrivna på hab, tränar inte efter något program utan mer riktade insatser. Sedan diagnosen har man fått rannsaka sig själv, släppa kraven på barnet och lära sig att bemöta honom på ett helt annat sätt. Idag är sonen tre år och tar små små kliv framåt och det är riktigt roligt att se!

Tänk också på att autistiska barn brukar vara väldigt ojämna, vilket kan få en att tro att det inte är något fel. 

Min son är 4 år och han säger bara usch och nej. Vi har kontakt med en logoped och även dagis hjälper oss och där är en specialpedagog inblandad. Byt bvc-sköterska och ta upp dina bekymmer och se om du kan få en remiss till en logoped. Har ni kollat hörseln?

Jag skulle ljuga om jag sa att autism är något jag aldrig tänkt på.

Det finns små saker som jag har fastnat på som gjort mig lite fundersam.
Förutom de språkliga så är han ointresserad av andra barn. Vi har oftast viftat bort det med det att han är för ung eller att han inte förstår så bra.
Han får väldiga utbrott och är rätt temperamentsfull.. men där har vi cokså viftat bort det med frustration att inte kunna göra sig förstådd samt att vi har "arga" barn i släkten.
Matkräsen - otrooooligt svårt med ny mat - äter i princip bara köttbullar och yoghurt.
Ögonkontakten sämre med okända eller folk han inte riktigt träffat så ofta.
Bra på pussel och former, enligt förskolan så är han duktigare än de andra barnen i gruppen.
Var ett tag fascinerad av att stänga och öppna dörrar.
Lekte gärna med burkar och lock. Han kunde ta en påse och ta in och ur den ur burken samt sätta/ta av locket. Nu har han slutat med det.

Sen finns det andra saker också!
Han vill ha kroppskontakt ofta - kramas och pussas. Tittar oss i ögonen och ler. Kan peka och säga "titta" fast han inte pekar på nåt speciellt eg.
Han kan vissa enkla instruktioner som "sitt ner" när vi ska ta på skorna, eller när vi ska äta så drar han fram sin barnstol.
Han leker med lite allt möjligt. Kör runt med bilar osv. inte speciellt intresserad av att bara snurra på hjulen även då det har hänt nån enstaka gång.
Han skäms när han gör nåt han inte får och om jag tar honom på bar gärning med nåt han inte får göra så görmmer han sig bakom händerna eller så försöker han charma mig så jag inte  blir arg.

Nu idag när vi kom hem från förskolan så gick han fram till skafferiskåpet, tog fram vällingburken och gav den till mig. När jag frågade om han ville ha välling så skrattade han och hoppade till av glädje. Så han kan ibland kommunicera..

Usch.. svårt detta!

Jo, han klarade också alla BVC kontroller.. förutom vid 18-mån då han bara kunde säga "nej" och "titta".. då satt han mest och låtsas pratade i en plast telefon.

Hörseln har vi aldrig kontrollerat mer att läkaren har tittat i öronen. Det enda han komenterade var att han hade mkt vax i öronen annars var det ok.
Han hör, det vet jag men om han hör bra eller mindre bra det vet jag inte.

jag har en son med autism, och med det du beskriver KAN det vara något inom autismspektrat. Det kan också vara absolut ingenting. Men en väldigt etablerad proffessor på området neuropsykiatri - christoffer gillberg- sa nyligen på en konferens att BVCs allmäna inställning att "vänta och se" är helt felaktig: hos de barn som har en tydlig och konstaterad språkförsening vid 2,5 års ålder så är det extremt vanligt (ca 80% har jag för mig) att de senare visar sig ha någon form av problem: det kan vara väldigt milt (som tex dyslexi) eller mer allvarligt. Skulle det nu vara något inom autismspektrat så finns det ändå ingen gräns för hur långt ditt barn kan nå - men ju tidigare ni får hjälp desto bättre ser chanserna till optimal utveckling ut.

jag har en son med autism, och med det du beskriver KAN det vara något inom autismspektrat. Det kan också vara absolut ingenting, eller något helt annat. Men en väldigt etablerad proffessor på området neuropsykiatri - christoffer gillberg- sa nyligen på en konferens att BVCs allmäna inställning att "vänta och se" är helt felaktig: hos de barn som har en tydlig och konstaterad språkförsening vid 2,5 års ålder så är det extremt vanligt (ca 80% har jag för mig) att de senare visar sig ha någon form av problem: det kan vara väldigt milt (som tex dyslexi) eller mer allvarligt. Skulle det nu vara något inom autismspektrat så finns det ändå ingen gräns för hur långt ditt barn kan nå - men ju tidigare ni får hjälp desto bättre ser chanserna till optimal utveckling ut.