medicin hela livet?

Vissa behöver medicin hela livet. Jag menar inget illa med detta nu, men jag tycker att du ska vara tacksam. Du har ändå fått en bra "deal". Visst, du får äta tabletter varje dag, men hur stor uppoffring är det egentligen? Visst, det kostar lite, men man kan inte sätta ett pris på hälsan. Jag hade gjort vad som helst för att vara i din situation. Jag är kroniskt deprimerad och har varit det i hela mitt liv. Skillnaden mellan dig och mig är att jag hittils inte hittat någon medicin som fungerat, trots att jag provat många. Inte heller terapi fungerar. Jag kommer kanske få må skit hela mitt liv. Så jag är avundsjuk på din situation faktiskt.

Att du kämpar på i terapin utan resultat är för mig ett tecken på att din kropp nog behöver medicinerna.

Tråkigt att du inte hittat något som kan hjälpa dig,ja jag försöker vänja mig med tanken med
att ev äta medicin hela livet.
Är lite rädd för hur det påverkar kroppen men egentligen är det kanske ändå sämre för
min kropp att gå med ständig ångest.

Jag har ätit antidepressiva i många år nu och tror jag kommer få göra det resten av mitt liv. Har perioder när jag mår dåligt trots medicinering ( mår aldrig riktigt bra, men någorlunda bra i alla fall), hur skulle jag då må utan medicinen?

Jag räknar med att jag kommer få äta mitt sertralin hela livet. Försökte sätta ut den förra sommaren, det gick inte bra alls. Jag väljer nu att likna det vid allergi eller diabetes. Min kropp fixar inte att hålla serotonin-nivåerna i schack utan tillskott. Eftersom jag inte har nåra biverkningar på min medicin så tycker jag det är helt ok att äta piller istället för att må dåligt.

Nu är jag ingen psykolog, sedan vet jag inte vilken diagnos du har fått. Vet inte om du har fått diagnosen pågrund av att det är någonting kemiskt som saknas hos dig, eller om det är ditt tänkesätt som fuckar upp det för dig.

Om det inte är kemisk obalans, så har jag ett svar till varför du inte blir "bra" av att käka dem där tabletterna.
Detta är för att det inte är nåt fel på dig!

Jag hade panikattacker i 2 år, käkade inte några tabletter alls. Jag kunde varken sova eller göra någonting. Läste sjukt mycket om grunden till mitt problem.

Jag mår riktigt bra nu. Gick hos en psykolog 3ggr som fick intyga att jag inte var dum i huvudet, 2 år senare, efter mycket tårar, panikattacker och deppighet så, TAADAAA.

Nu vet jag inte hur fallet är med dig, med det är bara DU som kan lösa dina problem, inga tabletter eller psykologer.