Fler med frågvisa barn?

mmm......Moa kör med "Vad gör du???" hela dagarna långa nu för tiden. Hon är 2 år och 4 månader.

Hahahaha min son är likadan! Han är 2 år och 2 månader och han frågar om ALLT! Man blir trött i huvet och vet snart inte vad jag ska svara

och så kör hon med "Vad är det däääär då???" och pekar på allt och nöjer sig absolut inte förrän man har svarat.

Ibland brukar jag göra likadant mot henne....då bara skrattar hon hysteriskt

Yepp! Manda är 3½ år och har hållit på så här läääänge! När det är som värst får jag tänka att "frågar man inget får man inget veta" samt hålla i minnet att hon säkert också gör det för att få hela min uppmärksamhet och ha något att prata om.

Lite OT så minns jag en gång när jag var liten och skulle sova men inte kunde. Ropade på mamma 100 gånger utan anledning, varpå hon till slut säger att jag inte _får_ ropa mer om jag inte vill någt. Ropade igen (såklart) och hann under tiden hon gick uppför trappen enbart komma på frågan: " Varför har man gardiner egentligen?"
Mamma var måttligt road, men jag minns det som igår och försöker tänka på det när Manda blir "för mycket"...

Neo säger: Va e det som låter?, Va e det som kör där? Va e de för färg? Vem e de som står där? Va e de som lyser? Va e de för blad? osv osv.

Ha ha
Ja, man vet ju inte vad man ska svara tillslut och hon frågar ju också tills hon får svar ... minst. Hennes storebror brukar ju också bli rätt irriterad ibland, och säga: "Jag har ju redan SAGT det!" när hon frågar om något.

Ibland tror jag säkert hon frågar för att hon inte vet, men ibland verkar det som om hon bara frågar för att ha något att säga. Hon är ju inte tyst en minut. Frågar man om något så får man ju i alla fall en diskussion.

Något som brukar vara kul är att fråga tillbaka...

Barn:"Mammorna har bebisar i megen, vad har papporna?"
Mor: "Ja, vad har papporna egentligen i magen"
Barn: "Öl å fläsk!!!"

Man får höra många intressanta teorier om alltings beskaffenhet på det sättet....

Veladis: Ja, de kan komma på rätt roliga självklarheter ibland. Självklarheter för dem, alltså.
Jag brukar också ofta ställa motfrågor ... när jag tröttnat på att svara på sådant hon redan fått svar på ... eller när jag vill att hon ska försöka tänka själv istället.

Fler?

Här hemma har vi en till (2½), men det är just nu frågor som "vilken bokstav börjar..... på?" Hon har precis lärt sig alfabetet å är så nyfiken på vilken bokstav allt börjar på.

Men hon har oxå fattat skillnaden mellan mammor å pappor Det där med snopp å snippa har hon fattat för länge sen utan nu är det:
Pappor rakar skägget å mammor rakar benen

MammaFia: Oj, kan hon redan alfabetet? Det var tidigt!
Så det är det som skiljer pappor och mammor åt ... att pappor rakar skägg och mammor rakar ben. Det var ju en smart slutledning.

Jo, vi har alltid läst mycket för henne, så läsa å bokstäver tycker hon om. Men att rita något, nähä. Hon ska skriva bokstäver med bläckpennor. Pussel har inte varit kul alls förrän nu heller.

Någon fler som har barn som frågar mycket?