Mamma kränkt av socialen
Hej!
Jag är en mamma på 20 år och har en son som inte längre bor hos mig sedan ett halvår tillbaka. Han är placerad enligt LVU och jag har inte längre umgänges rätt. Jag har samarbetat med socialen, gjort allt dom bett mig om men ändå hittar dom bara fel. Dom gångerna jag har fått träffa min son har min son blivit ledsen när vi skiljs åt och då har socialen bestämt att jag inte längre får träffa min son för att jag gör han ledsen. Vilket inte är sant, min son betyder allt för mig och vi har en jättebra relation med varandra. Och många utav mina goda vänner säger likadant.
Jag har varit i tre rättegångar och förlorat alla tre, då socialen anser att det finns brister i min omsorgsförmåga. Socialen anser att jag är en olämplig mamma för att jag ha vid ett tillfälle tagit ett eget beslut om min sons välmående, min son trillade över en cykel och jag som mamma blev orolig och ringde till sjukhuset. Jag åkte in och blev sittandes i flertal timmar på akuten, utan att få någon hjälp. Min son började bli hungrig och jag tog beslutet att åka hem för att min son endast kunde erbjudas en glass. I detta tyckte socialen att jag brast i min omsorg av min son, följande dag besökte jag vårdcentralen för att få min sons hälsa kontrollerad. Men dessa uppgifter står inte i min utredning. Även om jag vid flertal gånger har informerat om detta. Min son mådde bra och inget allvarligt hände.
Efter detta gjorde min före detta svärmor en "falsk" anmälan om att jag misshandlade min son, detta tog socialen väldigt allvarligt när dom visste att jag och min svärmor va ovänner sedan en lång tid tillbaka. Efter det togs det ett beslut om ett omedelbart omhändertagande. Jag gick med på en frivillig placering där han va i 4 månader och då gjordes 8 läkarundersökningar på honom och han va felfri och va som vilket barn som helst i den åldern. Därifrån flyttades han sen med tvång till en jourfamilj där han trivdes jättebra och även jag va nöjd med den familjen. Men socialen ytterligare en gång tog ett beslut om att han skulle flyttas och nu bor han på ett familjehem där varken jag trivs med eller min son. Med tanke på att socialen har låtit tiden för umgängen tagit så långt mellan våra träffar har min son fått tankar att mamma inte bryr sig och så är det verkligen inte. För varje gång det kommer en vuxen människa till honom så tror han att nu ska han flytta.
Socialen har sedan dag ett inte lyssnat på mig och vid flertal gånger, även under rättegång har det skrivits ner felaktiga saker för att ha något att gå på, för dom har bestämt sig för att min son ska inte hem. Dom skyller på mitt välmående, att jag som mamma är ledsen och det skulle inte vara bra för min son. Min son ska inte behöva bära min saknad efter honom enligt socialen ska man inte som människa kunna visa sina känslor för sitt barn. Jag är missnöjd med min handläggare för att denne gång på gång kränker mig och kommer med felaktiga anklagelser, påstår att jag som mamma gör massa fel hela tiden, jag får inte gråta inför min son, min son får inte träffa sin mormor och morfar för att det inte är bra för honom. Socialen skyller också på min uppväxt, att det påverkar mig som mamma, jag har inte haft en lätt uppväxt men det behöver absolut inte betyda att jag inte skulle kunna vara en bra förälder. Jag har under den tiden då min son bodde hos mig alltid sett till min sons behov. Nu har socialen och det nya familjehemmet gått ihop sig och försöker arbeta tillsammans för att få mig på andra tankar och glömma min son, men vilket jag aldrig kommer att göra. Jag ser i min utredning att mycket som är skrivet där inte är sant och detta gör att jag inte vet hur jag ska göra. Min advokat anser att mitt fall är väldigt specifikt för att han har aldrig sett en mamma och barn ha så fin kontakt. Den förre detta familjemamman anser att socialen handlar helt fel i mitt fall, denna har sett mig och min son och tycker att han borde få flytta hem, att jag som mamma är mycket mer lämplig än vad socialen skriver i dessa utredningar.
Jag skriver här för att dela med mig om mitt fall och hoppas att någon som känner igen sig gärna skriver till mig. Jag vill jättegärna ha råd i hur jag ska få hem min son. Det är väldigt mycket som har hänt under dessa sex månader, mycket som jag inte kunnat skriva ner här för att få någon till att förstå hela situationen. Jag har inte fått den responsen jag borde få av socialtjänsten och övriga organisationer. Jag tycker det borde öppnas en organisation för oss mammor och pappor som har blivit/är felaktigt behandlade i samhället.
Jag vill med säga att ni som läser detta är inte ensamma, vi är många föräldrar som sitter i samma båt just nu eller har gjort, tillsammans skulle vi kunna göra skillnad.
Jag har fått förslag om att få socialtjänstens arbete granskat via länsstyrelsen, hoppas att detta kan hjälpa mig. Finns det några föräldrar som har förslag på hur man ska göra i sådana situationer?
Mvh Angelica
Jag är en mamma på 20 år och har en son som inte längre bor hos mig sedan ett halvår tillbaka. Han är placerad enligt LVU och jag har inte längre umgänges rätt. Jag har samarbetat med socialen, gjort allt dom bett mig om men ändå hittar dom bara fel. Dom gångerna jag har fått träffa min son har min son blivit ledsen när vi skiljs åt och då har socialen bestämt att jag inte längre får träffa min son för att jag gör han ledsen. Vilket inte är sant, min son betyder allt för mig och vi har en jättebra relation med varandra. Och många utav mina goda vänner säger likadant.
Jag har varit i tre rättegångar och förlorat alla tre, då socialen anser att det finns brister i min omsorgsförmåga. Socialen anser att jag är en olämplig mamma för att jag ha vid ett tillfälle tagit ett eget beslut om min sons välmående, min son trillade över en cykel och jag som mamma blev orolig och ringde till sjukhuset. Jag åkte in och blev sittandes i flertal timmar på akuten, utan att få någon hjälp. Min son började bli hungrig och jag tog beslutet att åka hem för att min son endast kunde erbjudas en glass. I detta tyckte socialen att jag brast i min omsorg av min son, följande dag besökte jag vårdcentralen för att få min sons hälsa kontrollerad. Men dessa uppgifter står inte i min utredning. Även om jag vid flertal gånger har informerat om detta. Min son mådde bra och inget allvarligt hände.
Efter detta gjorde min före detta svärmor en "falsk" anmälan om att jag misshandlade min son, detta tog socialen väldigt allvarligt när dom visste att jag och min svärmor va ovänner sedan en lång tid tillbaka. Efter det togs det ett beslut om ett omedelbart omhändertagande. Jag gick med på en frivillig placering där han va i 4 månader och då gjordes 8 läkarundersökningar på honom och han va felfri och va som vilket barn som helst i den åldern. Därifrån flyttades han sen med tvång till en jourfamilj där han trivdes jättebra och även jag va nöjd med den familjen. Men socialen ytterligare en gång tog ett beslut om att han skulle flyttas och nu bor han på ett familjehem där varken jag trivs med eller min son. Med tanke på att socialen har låtit tiden för umgängen tagit så långt mellan våra träffar har min son fått tankar att mamma inte bryr sig och så är det verkligen inte. För varje gång det kommer en vuxen människa till honom så tror han att nu ska han flytta.
Socialen har sedan dag ett inte lyssnat på mig och vid flertal gånger, även under rättegång har det skrivits ner felaktiga saker för att ha något att gå på, för dom har bestämt sig för att min son ska inte hem. Dom skyller på mitt välmående, att jag som mamma är ledsen och det skulle inte vara bra för min son. Min son ska inte behöva bära min saknad efter honom enligt socialen ska man inte som människa kunna visa sina känslor för sitt barn. Jag är missnöjd med min handläggare för att denne gång på gång kränker mig och kommer med felaktiga anklagelser, påstår att jag som mamma gör massa fel hela tiden, jag får inte gråta inför min son, min son får inte träffa sin mormor och morfar för att det inte är bra för honom. Socialen skyller också på min uppväxt, att det påverkar mig som mamma, jag har inte haft en lätt uppväxt men det behöver absolut inte betyda att jag inte skulle kunna vara en bra förälder. Jag har under den tiden då min son bodde hos mig alltid sett till min sons behov. Nu har socialen och det nya familjehemmet gått ihop sig och försöker arbeta tillsammans för att få mig på andra tankar och glömma min son, men vilket jag aldrig kommer att göra. Jag ser i min utredning att mycket som är skrivet där inte är sant och detta gör att jag inte vet hur jag ska göra. Min advokat anser att mitt fall är väldigt specifikt för att han har aldrig sett en mamma och barn ha så fin kontakt. Den förre detta familjemamman anser att socialen handlar helt fel i mitt fall, denna har sett mig och min son och tycker att han borde få flytta hem, att jag som mamma är mycket mer lämplig än vad socialen skriver i dessa utredningar.
Jag skriver här för att dela med mig om mitt fall och hoppas att någon som känner igen sig gärna skriver till mig. Jag vill jättegärna ha råd i hur jag ska få hem min son. Det är väldigt mycket som har hänt under dessa sex månader, mycket som jag inte kunnat skriva ner här för att få någon till att förstå hela situationen. Jag har inte fått den responsen jag borde få av socialtjänsten och övriga organisationer. Jag tycker det borde öppnas en organisation för oss mammor och pappor som har blivit/är felaktigt behandlade i samhället.
Jag vill med säga att ni som läser detta är inte ensamma, vi är många föräldrar som sitter i samma båt just nu eller har gjort, tillsammans skulle vi kunna göra skillnad.
Jag har fått förslag om att få socialtjänstens arbete granskat via länsstyrelsen, hoppas att detta kan hjälpa mig. Finns det några föräldrar som har förslag på hur man ska göra i sådana situationer?
Mvh Angelica
