Kan man välja ett barn eller tvillingar när man adopterar?

Det är ett tema som i så fall måste framgå av den skrivna medgivandeutredningen och vill ni adoptera ett barn eller syskonpar måste det framgå att ni får ett BESLUT om medgivande för båda alternativen .... Är tvillingar prio ett för er måste ni också vara medvetna om att väntetiden kan bli oändlig. Väldigt få tvillingar får nya familjer i Sverige. Även syskonpar (i olika ålder, alltså) är ovanligt och förlänger normalt väntetiden .... 

BFA har en del länder just nu som efterfrågar familjer med syskonmedgivanden

Jag är inte säker på om familjerätten går med på att skriva så i sitt medgivande, men även om de gjorde det så är chanserna att få tvillingar minimala!

Chansen att få tvillingar är inte stor, men man kan absolut ha det som ett alternativ i sitt medgivande. Det hade vi. Ett barn eller tvillingar. Inget tal om syskonpar i största allmänhet. Vår utredare rådde oss att inte försöka adoptera ett syskonpar i olika åldrar, eftersom det kan bli väldigt svårt. Man kan få två barn som bott på olika barnhem, i princip aldrig träffats och som under lång tid enbart ser varandra som konkurrenter om de nya föräldrarnas uppmärksamhet. Medgivande som möjliggjorde tvillingar var däremot lätt att få.

Nu blev det inte tvillingar för vår del, känner faktiskt inte till någon familj som fått det från vårt land. Men visst händer det att tvillingar adopteras, så en liten chans finns ändå. Så länge medgivandet är formulerat just som "ett barn eller tvillingar" så är det ju inget bekymmer. Finns det tvillingar som behöver familj just då så kan det hända att ni får dem. Finns det inte så behöver ni inte vänta extra länge, utan då får ni helt enkelt ett barn.

För övrigt tror jag att tvillingar är vanligare bland vissa folkslag än bland andra. Jag kan vara ute och cykla här, men det kan kanske vara värt att tänka på om det stämmer.

Det går nog få in det i medgivandet som nämnts här, även om man kanske måste förklara varför. Om det är för att man tror att tvillingarna redan känner sig som syskon och varit på samma barnhem/avdelning så ska man inte vara för säker på det. Såg det där amerikanska programmet om adoptioner som gått länge på TV4Fakta (?). Det var ett program för bara ett par dagar sedan om ett amerikanskt par som adopterade ett tvillingpar från Ryssland. De nämnde specifikt att dem i början fick lära barnen att de faktiskt är biologiska bröder och tvillingar för det var inget som de ens visste om trots att de var på samma barnhem. Brodern var bara en i gänget av andra barn. Ingen hade behandlat dem som tvillingar eller syskon och de hade inga syskonkänslor för varandra. Däremot hoppades de givetvis att barnen skulle uppskatta tryggheten i att ha sin biologiska tvillingbror när de växte upp.

Vi fick medgivande för ett barn eller syskonpar, men det var helt klart en extra procedur att övertala kommunen att vi var kapabla till det. De godkände inte det hur lätt som helst. Det kan vara väldigt stressigt i början och barnen kan ha olika behov trots att de är syskon - samt att de faktiskt inte känner sig som syskon utan tävlar om uppmärksamheten. Nu när vår son hemma varit hemma i tre månader förstår jag vad de menade! Hade vi fått ett barnbesked på syskon hade vi tagit det med glädje så klart (de lyckades inte övertala oss), men nu när vi kämpar med treårstrots + en diagnos av särskilda behov så är det rätt skönt att känna att vi slapp det extra ansvaret och slitet med ytterligare ett barn med egna behov.

Det finns mer än ett skäl till att tvillingar anses lättare att ta emot än "vanliga" syskon. Dels det faktum att de oftast varit på samma barnhem. De kanske inte är medvetna om att de är syskon, men de känner i alla fall varandra. I en del länder och på en del barnhem har de troligen också behandlats som syskon. Dels är de i samma ålder, vilket i sig gör det lättare. De har ungefär samma behov av sådant som sömn, lek och stimulans av olika slag. Det blir naturligt att behandla båda som lika små. Får man en tvååring och en femåring är det större risk att man glömmer att det äldre barnet är lika "nyfått" som det yngre. Jag säger inte att det måste bli på det sättet, men det finns en risk. Det äldre barnet kan lätt känna sig åsidosatt om man bär det yngre mer eller har det oftare i knät. Hade man haft två biologiska barn i samma åldrar så hade man förmodligen burit mer på tvååringen och om man inte hela tiden tänker sig för är det nog lätt att det blir så även när båda barnen är nyadopterade. Det äldre barnet kan hamna i en konstig sits om han/hon både känner sig stor - och ibland behandlas som stor - och behöver ta igen sina förlorade småbarnsår och få vara riktigt liten.

Det finns många familjer som adopterat syskonpar i olika åldrar och där allt gått bra, men det händer också att problemen blir för stora för att familjen ska kunna reda ut dem. Jag tycker därför inte att det är ett dugg konstigt att den som tror sig kunna klara av ett tvillingpar samtidigt tvekar om att ta emot syskon i olika ålder. Den utredare vi hade var av samma uppfattning och vad jag förstår så är det många kommuner som hellre ger medgivande för tvillingar än ett generellt syskonmedgivande.