Barn med autismspektrumstörning?

Min son har det, dock inte ADHD fast med ospecificerad utvecklingsförsening som ska omvärderas om något år eftersom han inte kunde göra de test som de ville göra med honom nu.

Det här är hur han skiljer sig från andra barn (han är 4 år):

* Han pratar/tecknar inte och förstår inte. Han kan säga/förstå kanske tio ord. Lär han sig ett nytt kan han tappa ett gammalt. Däremot förstår han kroppsspråk, tonfall och känslor väldigt bra och har bra ögonkontakt och bryr sig om andra personer. Han pekar på vad han vill ha osv, visar roliga saker, skrattar när någon gör konstiga saker etc. Det är svårt att veta vilka av hans svårigheter som beror på att han faktiskt inte kan prata, man kan inte visa honom något heller eftersom han inte vill bli instruerad.

* Han kan inte göra vissa saker som andra i hans ålder kan, tex klä på/av sig.

* Han är petig med vad han äter och har mindre sömnbehov än andra barn.

* Han har fortfarande blöjor heltid.

Jag tror personligen att om han bara skulle kunna lära sig prata skulle det mesta annat lösa sig. Det är det största problemet.

Tack så mycket för ditt svar.

Jag känner inte igen nåt av det i min son. Hm, jobbigt detta, de säjer gå hem nu o grubbla inte på det här. Men det är ju precis det enda man gör nu, just grubblar.

Jag känner lite att det med kommunikationen med jämnåriga kan vara sånt som kan ge sig om adhd-medicinen fungerar på honom o han får ro att koncentrera sig på den mognaden också. Som det är nu så trivs han bäst ihop med en vuxen, o han är som en liten farbror, hans intressen är att jobba typ, inte leka.
Verkar som att autismspektrumstörning är en "luddig" diagnos eller vad jag ska säja. Har inte hittat kriterier som stämmer in på min son nånstans, men det måste ju vara nåt de har sett som tyder på det eftersom de sa att han hade det. Åh, önskar bara man hade fått mer förklarat för sig där o då o inte bara skickas hem med uppmaningen att leva på som inget har hänt.

Jo jag tycker också att det är en luddig diagnos, och jag tycker nästan att de lägger för stor vikt vid det där med ögonkontakt. Tänk om det är ett blygt barn som utreds som inte vågar titta utredarna i ögonen...? Du frågade hur utredningen gick till, vi blev utredda av BUP och fick tillbringa en vecka i en speciallägenhet och gå igenom/svara på ett gigantiskt frågeformulär/intervju om hans utveckling och hur han var när han var yngre, göra utvecklingsbedömning och ett specialautismtest samt läkarbedömning. Vad jag har förstått så behövs alla fyra för att kunna sätta diagnosen...

Ja just det med ögonkontakten, så tänkte jag också. Och även vad det beträffade annat de gjorde ihop, de träffades bara 2 ggr ensamma o dessförinnan hade han sett henne 1 gång o hälsat. Det känns konstigt detta, men vi får väl se vad de säjer nästa gång, de skulle fortsätta förklara hoppas jag.

Puttar upp lite o ser om nån mer känner sig manad?

Jag har en snart 7-årig pojke med autism. Det jag läser om autism stämmer inte riktigt på honom, för han är högfungerande.

* Han pratar som jämnåriga, kanske lite sämre uttal och han har lite svårare för att förstå ord som "pucko" etc, som andra automatisk förstår innebörden av.

* Han är "blyg" bland andra människor, pratar inte så mycket då. Men pratar konstant, hela tiden, hemma.

* Han leker med jämnåriga, men känner sig tryggast med de som är lite lugnare, och leker därför ofta med tjejer.
* Vi får inte ta han med på för många saker på en dag. Då får han mest sannolikt en reaktion dagen efter eller samma dagen, i form av utbrott.

* Han "låser" sig ibland i saker/ repertoar. Igår tex ångrade han plötsligt att han bytt bort ett pokemonkort. Då kan han bara tänka på det hela tiden. Ibland vill han ha glass och kan bara tänka på det/ tjata om det.

* Ingen i skolan eller andra som inte känner honom väl, förstår att han har autism. Han kan dock verka ouppfostrad i vissa situationer då han blir överstimulerad.

Innan han fick diagnosen var vi säkra på att han hade adhd. Aldrig att jag hade trott han skulle ha autism!

När han blev utredd såg vi tydligt att han vägrade ha ögonkontakt med utreder. Och på "lektest" såg vi otroligt gott hur hans autistiska svårigheter kommer frem. Han kunde tex inte vara med och låtsas att "deg" var en tårta eller att dockan fyllde år. Han kunde inte fantisera vidare med utreder, utan körde bara på med sin egen grej, som inte riktigt hade någon mening.

TS- googla på autismspektrastörning på nätet och kolla vad du får fram. Det är inte konstigt om du inte känner igen beskrivningen från ett annat bar för det kan se väldigt olika ut från barn till barn.

Det som brukar vara framträdande för mig som jobbar med barn (innan jag vet något) är en bristanade förmåga till sociala kontakter. Man får ofta snabbt en känsla av att det är något som inte stämmer. Svårigheter att förstå signaler från andra, att de pratar till någon och inte med och ofta bara babblar på om sitt utan att förstå när någon försöker bryta pratandet. Man kan se hos mindre barn att de liksom inte förstår situationer, inte förstår vad som förväntas av dem eller förstår vad som egentligen händer. Det är ofta små signaler och jag förstår att de kan vara svåra att se om man inte vet om att alla barn inte gör så och att det kan ligga mer bakom.

Asperger (som är högfungerande) och autism kan se väldigt olika ut. Som sagt, googla och få lite mer info. Lättare så att göra sig en bild av vad det är och vad som är vad.

Vad trist att de inte tog sig tid att gå igenom resultatet ordentligt med dig och förklara vad de baserade diagnosen på.
Bilden med björnarna ingår i ett test som heter CAT (Children's Apperception Test). I det testet får barnet se på rätt många bilder av djur som gör olika saker. Testledaren ber barnet att berätta om bilden och kommer med följdfrågor som "vad gjorde de innan, vad gjorde de sen, vilka är det?" osv osv. Personer med autism är ofta stimulusbundna och berättar bara vad de ser på bilden medan barn utan den diagnosen (och utan andra) ofta berättar längre historier om vilken relation djuren på bilden har till varandra etc.

SJälvklart kan testledare göra missbedömningar av vad ett barns resultat beror på, autism kontra vanlig blyghet till exempel, men det man får tänka på är att det finns normeringar beroende på hur barn i samma ålder brukar bete sig under testen. I den normeringen finns ju normalvariationen med, till exempel blyga barn. Så en avvikelse från normen säger ju någonting iaf.

Autismspektrum ÄR en "luddig diagnos" i och med att den rymmer så mycket, det har du helt rätt i. Och precis som andra påpekar ser kriterierna för högfungerande autism och aspergers annorlunda ut än den "vanliga autismen".
Hoppas att du får klarhet i vad de menar på nästa möte!

Tack för du delar med dig. Här kan jag känna igen lite, om jag "vill", alltså, det du skriver om din son kan likna min lite mer än jag hittat nån annanstans.
Jag har googlat o googlat men inte hittat nånting bra som har kunnat ge svar, därför startade jag tråden för o se om nåt kunde gå upp för mig via andra.
Visserligen har min son haft språket mycket tidigt, han pratade "rent" direkt, inte mkt bebisprat alls o han sa fullständiga meningar redan innan han fyllde 2. Har alltid varit ett slags problem det där, att han har så moget o utvecklat språk o därför blivit missförstådd o tagen för mogen när han egentligen är omogen, o utomståens o även vi själva innan vi förstod, har ju förväntat oss mer av honom just pga att han har haft det språket.
I förskoletesterna låg han över medel i språk både användning o förståelse, men det kan ju vara en illusion.

Jag kan känna igen detta att låsa sig i detaljer! Vi får hela tiden balansera hur vi förbereder saker, vissa grejer kan vi inte alls nämna förrän de ska hända, andra måste vi jobba in under flera dagar, o tvärtom går inte för säjer vi typ att vi ska åka lastbil på fredag så kan han fastna i det. Men säjer vi att vi ska resa till ett slott (eller nåt han inte kan relatera till) så kanske han målar upp en helt overklig bild i huvet av det o sen blir det helt fel eftersom det inte stämde med hans förväntning. En del saker går inte att berätta i förväg men en del måste berättas i förväg, ska det komma nån o hälsa på måste vi veta det annars flippar han osv.

Han är jättebra på ansiktsuttryck, kan göra egna på beställning, se sur/glad/rädd/lessen ut så kan han det. Om vi gör miner förstår han dem, om lillasyster gör miner förstår han dem, o han kan läsa kattens kroppsspråk perfekt. Men enligt utredaren är det för att vi är övertydliga, o att barn i hans ålder blir otydliga för honom, men andra åldrar o djur kan han alltså förstå. Kommer det följa honom hela livet då, att han aldrig kan läsa av sina jämnåriga men däremot äldre/yngre/djur? Dum fråga säkert men jag har huvet fullt av frågor o dom måste bara ut innan jag sprängs känns det som. Känns som en evighet till nästa tillfälle att prata om detta med bup.

Jag är sååå tacksam att det finns föräldrar/kunniga därute som tar sig tid att svara i såna här trådar!
Tusen tack! För om inte annat, så känns det alltid bättre att känna nån slags gemensamhet nånstans, man känner sig sååå ensam i verkligheten just nu!

Jotack, googlat sen första stund vi kom hem från mötet, o googlar alltjämt, men har inte hittat nånting "vettigt". Startade tråden mer för o få hitta nånting ur verkligheten, jag förstår att det är olika från person till person.
 
Tack för din beskrivning här om sociala kontakter, ska tänka på det, känns som det kan va nåt i det som gör det svårt för min son. Tror jag halvt svarade dig i inlägget innan, angående om han förstår andra åldrar eller djur bättre än jämnåriga, vad kan det bero på tro? Att han inte läser just jämnåriga så bra? För mindre barn o djur kan ju inte omedvetet göra sig övertydliga bara för hans skull? Och detta har ju hängt i sen han var liten, han har inte gått bra ihop med lika gamla nångång, förutom enstaka flickor, har han kunnat leka bra med.

Vet du nån bra informativ sida om just autismspektrumstörning? Är det förresten namnet på EN diagnos, eller är det ett samlingsnamn? Du ser, jag vet inte ens om jag har fattat nånting överhuvudtaget.