Hur gick inskolningen av era 6-åringar? (Förskoleklass)

Vi flyttade hit då sonen var knappt 5 o han fick gå sista året på sitt gamla dagis. Därför kände han ingen i f-klasssen, förutom att storebror gått där ett år. Men klassen är från 7 olika dagisgrupper, så det är egentligen inget problem o min son är social av sig. Dock har han sagt att han inte börjat skolan riktigt än o inte behöver gå dit varje dag. Men så fort vi nått skolgården är han jätteglad.

Min dotter har nu gjort sin andra vecka på skolan(6års)  och det gick bra, Vi var med i en halvtimme när barnen fick presentera sig och hon ger mig en puss o kram och sen vinkar mig hej då om mornarna så hon tycker om att gå dit. Hon vil inte ens vara sjuk hon vill gå till skolan iaf..

Hon har 2 fröknar som är helt underbara och hon gillar dom. 

Så jag antar att de finns dom barn som behöver mera tid på sig än andra för att kunna känna sig trygga i den nya miljön. 

Men hoppas de går över och lycka till!!    

För vår son har det gått bra men inskolningen. Vi pratade mycket om det dagarna innan. Han verkar ha funnit sig väl tillrätta och har fått nya kompisar. 
Jag är hemma med hans lillebror och hämtar honom kl:13.30. Då är han ganska trött och har somnat ett par dagar när vi kommit hem. Så jag gissar att det är mycket intryck. Han går på en stor skola (0-9) men i förskolegruppen är de 15 barn och det känns lagom tycker jag men på skolgården är det ett "sammelsurium" av barn .

Vi fick väll följa dit en timme första dagen & sen var det vanliga da´r för dem.. Ingen som hade sina föräldrar med mer än så heller. Vi bor nära skolan så de har gått själva dit & hem också från dag 2.
Tjejerna tyckte bara det var roligt att börja.
Äldsta tjejen hade en märkbar 6 års period på det viset att hennes humör svängde hemma istället , mellantjejen märktes det inget på. Hon är mer easy going

Min 7-åring började ettan nu och det är precis likadant som på 6-års (som är i samma lokaler, med samma personal) - personalen får hålla fast honom när jag går. Sen är allt frid och fröjd en stund senare. Det stora problemet är så länge man är kvar. 

Man blir avis på andra där barnet knappt har tid att säga "hej då" innan det springer iväg och leker med de andra. Barn är så olika, och ens eget alltid unikt...  

Det har gått bra. Första dagen var vi båda med, men då gick de bara någon timme. Andra dagen var hon själv och har gjort sin tredje vecka nu.

Vi ska flytta nästa sommar så hon har fått börja i den klassen dit vi ska flytta. Hon kände en tjej i klassen sedan de var bebisar. Men de träffades också i juni klassen ett par gånger. Sofia är social och har lärt känna de andra i klassen. eftersom de bara är 12 barn(många från Mariehäll bromma valde andra skolor än Sundbyskolan. Den tillhör Spånga där vi bor, det ska byggas en men den är inte klar än på 1-2 år minst) samarbetar de med annan f-klass 3 dagar i veckan så att de får känna på hur det är äta i matsalen, skolgården etc. Deras verksamhet är nämligen i ett gammalt pippilångstrump hus, det är också fritids.
Snarare vill inte hon att vi kommer och hämtar henne tidigt om vi kan. Hon tycker det är jätteroligt att vara där. 
 
Vi får pendla ett läsår nu men det är de värt. tack och lov ligger lillasyster syster förskola 50 m hemifrån så henne lämnar jag medans maken skjutsar Sofia till skolan. Inte jättelånga avstånd dit men till fots går det inte när man nästan är 6 år.

min man satt med första kvarten på fritids.
Nu efter ett par veckor så får jag be att hon går med mig in på skolgården;)
Hon har acklimatiserat sig helt otroligt bra och det känns som att hon aldrig varit någon annanstans.
De är 28 sexåringar från nio olika förskolor uppdelade på tre klasser. 
Sexåringen går i samma klass som sin åttaåriga syster som går i trean, storasyster tycker dock att lillasyster ska h¨lla sig så långt ifrån henne som möjligt...
Sen försöker sexåringen att kaxa sig och göra sig rolig på andras bekostnad men det tror jag vi lyckades stävja i ett tidigt stadium.

Bättre än väntat. Eftersom sonen inte kände nån i klassen utöver inskolnings-träffarna, tänkte jag va med första dagen. Men efter ett par timmar tyckte sonen att jag skulle gå hem. Han har varit lite motsträvig till att gå till skolan o vill inte prata om den hemma, men väl där är han pigg, glad o deltar.

Det låter som för min dotter, hon har det lite jobbigt när jag ska gå men personalen är snabbt framme. Fröken har varit bra på att bemöta hennes ledsamhet och som tur är verkar det bara vara hon som är lite ledsen. Och det går över snabbt tydligen vilket är bra. När jag hämtar på eftermiddagarna vill hon inte gå hem så hon trivs. :D

När hennes pappa lämnar är det tydligen inte lika jobbigt så nu får han göra det ett tag tills hon vänjer sig vid den nya miljön.

Försa veckan gick bra för min son. Anrda veckan var han lite ledsen en dag och grät i fredags så nu vet jag inte alls hur nästa vecka blir. Fröknarna är inte framme som ni andra beskriver utan jag får gå bort o be någon av dem att ta honom. Sen verkar det inte som om han har fått nån ny kompis där i klassen heller.
På fritids o matrasten leker han jämt med grnnen som är 1 år äldre, så det hindarr väl att han inte får nya relationer så lätt i klassen.

Vi har inte haft nån inskolning alls. Dottern började fritids den 9/8 och då var det bara för mig att lämna henne på morgonen och det var inga problem. Det var få barn där och nästan bara barn hon redan kände. Så när 6-års började två veckor senare så var det ju absolut inget problem...

Jag har alltid kunnat lämna henne var som helst, när som helst, hur som helst så hon är en sån som springer in utan att hinna säga hejdå. Från första sekund. Om en dörr öppnas och det verkar finnas barn eller intressanta saker därinne eller allra helst både och så är hon som uppslukad. Jag får vara glad om jag får en nonchalant vinkning och ett "Mmmm, hej..." när jag går. Men det är skönt. :)

Hennes lillasyster som är fem är en helt annan historia dock! Som tur är kommer hon troligtvis gå tillsammans med storasyster när den dagen kommer så det blir nog bra ändå...