känner mig tjock fast jag egentligen är smal

Hur lång är du? ^^

Jag är 1.65 lång....

Ja då är du smal =) Du behöver absolut inte gå ner i vikt! Ifall du känner dej lite pösig så prova istället att träna lite och få lite mer muskler, då brukar man känna sig smalare/nyttigare även fast man inte går ner, men då kommer du troligen gå upp lite ^^

Ja, träning är bra på många sätt, och jag tränar också en del men inte jätteregelbundet. Men det är nog bra att försöka tänka "träning" i stället för "gå ner i vikt".

Men på något sjukt sätt känns det ändå som status att väga så lite som möjligt..... Fattar inte tankarna.

Går jag ner till 46 kilo eller mindre så fryser jag dessutom så förbenat, så jag borde ju inte vilja det. Men ändå. När folk frågar hur mycket man väger så skulle jag hellre vilja säga 44 än 48. sjukt.

Det knäppa är ju egentligen att tjock är man ju pga övervikt, alltså ett tillstånd som verkligen GÅR att mäta! Ändå kan man "känna sig tjock" fast man är smal. Det är ju liksom så att man är överviktig eller inte och du är ju inte det!

Men tja, vad hjälper det att jag säger det? Vet precis hur du känner dig tyvärr... Kände mig mer tjock när jag vägde under 40 än nu när jag väger 70 så jag har börjat inse hur knäpp den känslan är för den är samma oavsett vad jag väger. Kände mig tjock när jag nästan dog av anorexi. Den stämmer ju inte alls med verkligheten, den känslan.

För mig är det lite så att när jag känner mig osäker i livet så börjar kroppstankarna snurra. Nu är jag kanske något tjock t o m men känslan varierar från dag till dag ändå!

Du är ju smal så försök verkligen tänka att du inte kan vara tjock för övervikt kan man mäta och det känns så men det är lika omöjligt som att du kan känna dig blond om du är svarthårig så att du blir det!

Nåväl, hoppas du mår bättre snart!

Tack för ditt svar! Det var en riktigt bra vinkel som jag inte tänkt på innan, att man kan känna sig som något utan att vara det. Ska lagra det i bakhuvudet så att det finns där

Det skumma är att för några år sen (4-5 år) så tänkte jag inte alls på min vikt. Jag vägde strax över 50 kg då, alltså lite mer än jag gör nu. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, nu tänker jag ofta på den. Jag uppfattar mig inte som att jag känner mig mer osäker i livet, snarare tvärtom.

Eller jo, jag minns en del händelser på vägen. För fyra och ett halvt år sen började jag träna på gym ungefär två gånger i veckan. Gick inte ner så mycket, men på gymet hade de våg, vilket jag inte har hemma, så då kunde man ju börja kolla lite mer.

Ett halvår senare var jag iväg och jobbade på ett projekt som var det tuffaste jag gjort i mitt yrkesliv, utan tvekan. Hann knappt äta på en hel vecka, så jag hade förstås gått ner en del när jag kom hem. Och kände mig lite stolt. Ett år senare slutade jag med p-piller och i samma veva hade jag kris i kärlekslivet, vilket också ledde till viktnedgång. Sen dess har jag hållt stenkoll på vikten, trots att kärleksproblemen löst sig till det bästa och det "tuffa" projektet har visat sig vara en av de mest användbara erfarenheterna i mitt yrkesliv.

Även andra skönhetsaspekter har börjat plåga mig de senaste åren - har aldrig lagt så mycket pengar på hårvård, ansiktskrämer och annat..... Man tycker ju att det borde bli mindre av den varan ju äldre man blir, men så verkar det inte vara för min del i alla fall.

tusen tack för ditt svar

Du är inte smal. Du är undernärd.

Du menar enligt BMI, eller?

Jag tror inte jag lider någon fysisk skada på grund av min vikt. Jag äter relativt varierat och hälsosamt, har nog lite lågt blodvärde, men tror i övrigt att kroppen mår bra.

Jag tycker faktiskt inte jag ser sådär pinnsmal ut. Smal, visst, men inte någon man reagerar på som spinkig.

Det kanske blir bättre om du 1, försöker acceptera att din syn på dej själv inte stämmer. Du ser inte ut så som du tror att du ser ut, utan mycket smalare. Så lita inte på din egen syn på dej själv. Sedan så - hitta någon kompis eller liknande i din omgivning som du tycker är smal och fin. Be henne mäta tex sin midja och sedan jämför ni. Antagligen har du mycket smalare midja än henne. Då får du ett bevis för att du är smal istället, så behöver du inte lita på det du ser.

Jag hade en kompis som tänkte som du, och hon tyckte alltid att jag var jättesmal. Jag är 162 cm och vägde typ 50 kg då. Vi mätte lår etc och hennes var smalare, och då var hon ju tvungen att inse att hon inte kunde vara tjock eftersom jag inte var det, och att det var hennes perception av hur hon såg ut som var felaktig.

Tänk också på att om du äter för lite så kommer din hjärna att få för lite näring, hjärnceller kommer att dö av näringsbrist och du blir osmartare, och det vill du väl inte? ^^

Neko, bra råd!

Jag har ett BMI på 18,5 (174 cm, 56 kg). Jag trivs inte med min kropp om jag går upp två tre kilo, så jag förstår hur du menar.

Men är det verkligen onormalt att inte vilja ha en fettbulle ovanför byxlinningen? Jag kan inte se det så... Lite av det andra du skriver dock (att vilja säga 44 istället för 48 till exempel) kanske hör till det lite mer ovanliga sättet att tänka...

Jag har märkt, precis som någon i tråden skrev, att träning gör undervek för "fastheten". Alltså det som annars bullar ut ovanför linningen blir fast och fint med bara lite träning (typ 20 min löpning 2 ggr i veckan). Då spelar plötsligt inte ett, två eller kanske tre kilo inte så stor roll längre! =)