En hyllning till alla som kämpar!
Det slog mig häromdagen att jag är ensamstående förälder... det visste jag ju innan men det slog mig med full kraft då. Jag har inga släktingar där jag bor utan 30mil bort och de flesta av mina vänner har inte barn och ett helt annat liv än jag. Min dotter är varannan helg hos sin pappa i nuläget. O det är ett pussel men jag är ändå stolt över mig själv att jag får det att gå ihop. Både ekonomiskt och tidsmässigt.
O nu vill jag säga till alla er andra ensamma därute: Kämpa på ni gör ett superjobb!!!
O för att inte glömma ni som lever tillsammans med någon. Ni gör oxå ett superjobb! :)
Då blir man superkvinna och orkar det mesta