Min dotter som precis börjat gymnasiet är oplanerat gravid. Och hon vill inte göra abort utan behålla barnet trots att pappan bor på annan ort och går på gymnasiet.
Min värld, som förstås hennes, är i kris. Behöver få tips och råd från andra mödrar som är/varit i samma sits.
Hon är modig din dotter. Förbered henne på att möta en negativ omvärld; det finns en risk att det kommer att tjatas om abort från vänner, skola, släkt ...
Fast det beror antagligen lite på var man bor också.
Jag har inte varit i din sits men jag har däremot varit nära vän till en flicka som var i din dotters sits. Hon hade ingen stödjande mamma och det slutade med en sen abort efter påtryckningar och hot från familjen 
Jag trodde då - och jag tror nu - att man kan klara av att få barn vid femton alldeles utmärkt. Det gäller förstås att vara ihärdig och se till att man verkligen får all information om det rent tekniska - vad händer med studierna, är hennes kropp mogen att föda barn, vilken hjälp ger samhället och vilken måste man kämpa för att få.
Sedan måste du naturligtvis tänka på dig själv också. Det ställer stora krav på dig, bor hon hemma hos dig så måste ni prata igenom det här extra noga och tänka igenom era roller. Hur "vuxen" blir hon för att hon får barn? Ska du sträva efter att undvika att bli extramamma till hennes barn, eller är det tvärtom en bra lösning? Många av dessa frågor måste du ta ställning till, hur mycket orkar du, hur mycket tid har du, och hur vill du utveckla relationen du har till din dotter?
Nästa fråga är omgivningen - om den kommer att vara stöd eller hinder.
Du ska prata med henne om abort, ja det låter grymt men hon är själv ett barn och är inte mogen för sådant, det är jobbigt men det enda rätta, det är konsekvenserna för deras intimitet !
vid 15 är hon ett barn. barn ska inte ha barn, men är DU beredd på att få ett barn till, så...
själv är jag ung mamma vart gravid i ettan på gymnasiet. och jag blir (kanske pga pms besvär så bli inte allt för uppretade) men hur som helst, jag blir helt tokig på dessa ovan mig.
Men jag är som jag skrev ung mamma, jag blev gravid oplanerat då jag gick ettan och fick ungefär hela världen emot mig, förutom vänner och min älskade mamma! det var det bästa som fanns, att jag då jag kände, som säkert din dotter gör att det är ens eget barn som växer innom en och det är inget som man bara kastar bort hur som helst.
trots att det är fri abort i sverige och resten av världen skriker abort i öronen på en tills man får skavsår.
men mitt största råd till dig som kommande mormor är att säga till din dotter som du älskar över allt i världen, säg till henne att du stöttar henne i vad hon än gör, om du nu känner att du kan göra detta?.
för det var min största trygghet, att min mamma stod bakom mig och sa att hon stöttar mig vad jag än väljer.
visst det är mycket negativt med att få barn så tidigt. man får TUNGT, men det som inte dödar, det härdar!.
och ett barn är en gåva och vad ni kan göra är att, prata prata prata, precis så mycket som ni behöver alla inblandade, funkar det inte för er att prata själva så kan ni göra som vi fick göra, prata med hjälp av kurator och barnmorska(i vårat fall var det för att min sons pappa och farmor var väldigt emot mitt beslut och var riktigt bestämda med att jag skulle göra abort). det var otroligt jobbig tid vilket är så synd att det behövde bli. för så här i efterhand, nu är min son 5år och jag ångrar mig inte för något i världen, han är det bästa som finns och vi har stött på mycket svåra saker, men vi har tagit oss igenom detta levande och det har gjort mig starkare och jag denna unga mamma, är en alldeles perfekt mamma trots min ringa ålder. så de så! :)
sen om någon har nånting att slänga mig i ansiktet liknande att barn inte borde ha barn så varså god, kunde inte vara mer fjantigt sagt faktiskt. den som säger det har antingen extremt mkt fördommar innom sig, och borde själv ta o växa upp och skaffa lite mer insikt innan man yttrar sig så hemskt :)
och varsågod att fråga mig mer om du vill, har lite erfarenhet av eran sits som ni sitter i du och din dotter,
tack för era svar!
Det handlar ju som svarats ovan om att, för att detta ska funka, att vi som hennes föräldrar stöttar och tar ansvar. Och min man säger just nu nej, och jag vill verkligen inte. Är äntligen ur småbarnsåren själv.
Men man gör ju det som krävs förstås. Klart vi stöttar vår dotter och jag vet att man kan, precis som Laila88, klara av det även som tonåring. Allt går ju. Det är bara frågan om hur.
Jag kan inte, och vill inte heller, tvinga henne till abort även om jag personligen ser det som det bästa alternativet i detta läge. Men jag vill heller inte bli mormor och börja om med småbarn i huset, kasta omkull hela familjens nuvarande liv...
laila88; hur löste ni ekonomin? boendet? föräldraledigheten? massa frågor... Tack för ditt svar och jag är väldigt glad över att du delar med dig och att det gått så bra för dig med ditt barn.
Har ej erfarenhet av detta men skulle någon av mina döttrar bli gravid tidigt skulle jag ändå försöka få henne att ändra sig ang abort. Skulle hon sen promt hålla fast vid sitt val och ge mig en åtminstånde någurlunda plan hur hon tänkt göra med skola, boende osv (dvs lite framtidsinsikt) stötta henne helhjärtat eftersom att jag varken skulle kunna tvinga henne eller vilja förstöra mitt förhållande till henne utan göra det bästa av situationen. Jag skulle dock göra klart för henne att det är hennes barn och hennes ansvar.
Jag skulle nog sätta henne framför tv-serier som "16 and pregnent" och "unga mödrar" för att hon skulle förstå hur svårt det verklligen är. Berätta om att hennes förhållande till pojkvännen kommer att ta slut och att hon skulle fundera på hur det skulle kännas att antingen vara helt själv med ansvaret eller få dela vårdnaden och därav inte ha sitt barn så mycket som hon kommer att vilja.
Helt enkelt visa verkligheten så hon kan basera sitt beslut på de underlagen ist för den lilla bubbla hon troligen skulle vara i. Även om man absolut kan klara av att bli förälder så ung så har jag hört talas om väldig få unga mammor som ändå inte skulle ha väntat om de kunnat.
Jag känner å andra sidan flera tjejer som inte blev unga mammor och som bittert har ångrat sina aborter (bland annat den vän jag berättade om ovan). Abort är inte svaret på allt.
En sak jag undrar är varför just unga mammor tydligen ska skämmas om samhället hjälper dem. Vem får INTE hjälp av samhället, vi får ju allihop barnbidrag, studiebidrag, subventionerad sjukvård, gratis skola, och så vidare. Många får också bostadsbidrag, arbetsmarknadsåtgärderna är inte heller gratis ... vi har tack och lov byggt ett samhälle med många skyddsnät, men just "unga mammor" ska alltså absolut jobba heltid och klara sig helt på egna ben?
Varför då? Varför är en "ung mamma" en värre snyltare än en kille som t ex hoppar av gymnasiet och sedan står utan jobb. Han är lika behövande han.
Håller med laila88, "tills man får skavsår i öronen" är precis hur jag uppfattar att det "fria valet" fungerar i abortfrågan.
Ts, du är huvudansvarig för din dotter i tre år till. Automatiskt. Det är därför detta onekligen blir tungt för dig, det som hon tar ansvar för ( tex ett barn) är ju också ditt ansvar tills hon är arton. Det är också därför jag menar att det är viktigt att ni fokuserar på att lösa det praktiska så att det passar alla så bra som möjligt - boende, skola o s v. Med lite eftertanke kanske det går att hitta en väg som inte gör dig till "extramamma" utan mer låter dig vara stödjande mormor.
En mamma är ingen ålder, utan något man är! Hoppas hon får ett bra stöd från dig och övrig familj, oavsett vad beslutet blir! Väldigt modigt av henne att berätta det för dig för det första!! Det är inte alla tonårs döttrar som skulle göra så, så det ska du känna dig stolt över tycker jag! Lycka till med allt.
Hur långt gången är hon förresten? Vad sääger han som är pappa till barnet?