Vill bara berätta, att jag snart skall bli mormor för 1:a gången, vad är de "vanliga felen", som man gör? Jag kommer antaligen att "propsa på", komma i tid och otid, men det är nog fel?

(eftersom min mamma finns här väljer jag att vara anonym)

Min mamma gör massor av fel i mina ögon:

Respekterar inte mina regler för barnen (bla. ger dem sötsaker fast de inte får äta det)

Lägger sig i, i tid o otid

"tävlar" mot farmor (farmor har dock inte förstått att de tävlar ) o måste hela tiden ge bättre presenter än farmor, passa barnen mer än farmor, träffa barnen mer än farmor osv.

verkar vilja betyda mer för barnen än oss föräldrar

Farmor däremot lyssnar o följer våra regler o önskemål & träffar barnen oftare hemma hos oss, vilket barnen uppskattar,

o du, grattis till kommande barnbarn =)

Oj, det där låter ju illa! Nej en sådan mormor vill jag inte bli! Jag vill bara finnas här, Klart att jag skall respektera alla reglar som min dotter o svärson kommer att ge. Det där du skrev, låter ju helt läskigt! är det verkligen så?

Ohhh! Tack!, smälter nästan, och kan knappt vänta! År så glad!

Hör av dig, var intresserad av graviditet och barnbarnet.

Min mamma ringer på födelsedagar och jul/påsk osv... Det är allt jag hör av henne.

När min 3-åring fyllde år för en månad sedan så höll hon på att tjafsa med blivande 5-åringen om hur det var att fylla år och nästan ge honom presenterna!

Visst är hon halvsenil och mer psykiskt sjuk än vad som är sunt för att bo själv....

Det jag finner mest jobbigt är att det tjafsas om "så var det inte när ni var små", nä, men jag var bebis för 40 år sedan, det händer en del....

Grattis mormor-to-be!!!!

Kära nån, då! Det var ju hämska erfarenheter du har? Ja, inte är jag senil, ännu, men jag längtar så! Lovar att jag håller mig info. om graviditeten. Fick se min lilla dotters mage för 1:a gången i förgår, och hon gav mig en kopia på det 1:a UL. Det är en liten flicka! Nu har jag börjat att sticka en liten tröja, med mössa. Känns som att jag vill ge henne ett minne. Är så glad! Skulle aldrig falla mig in att komma med några synpunkter, Det är väl föräldrarna som får bestämma allt. Skulle bara vara tacksam, om jag fick lov  att "passa" henne, ibland. Om tex, de behöver "avlasting", över en helg eller så, då skall jag ställa upp med glädje, men aldrig skulle jag få för mig att "tigga om att få passa"....(öööhh kanske??)

Det här önska jag min mamma hade gjort.

Ställde upp och lyssnade.   Jag hade en ganska jobbig graviditet psykiskt i slutet och ville ha någons om jag kunde prata med och som lyssna. Till svar av min mamma fick jag istället att jag är inte den enda som är gravid.
Vilket gjorde mej skit arg och lessen. Min sambo kunde jag heller inte prata och ventilera mina känslor med så min rekommendation är att bara säg till att du finns där så mycket hon vill ha dej.

När sen den lille är född visa att du är intresserad men spring inte ner dörren. Men det verkar redan som du är jätte intresserad då du redan på börjat ett stickprojekt.

Prata med din dotter om vad hon vill att du ska göra och inte göra. De bästa mor och farföräldrar är de som lyssnar på oss föräldrar och inte bara gör som de gjorde för de har minsann haft barn och vet och kan allt!

Grattis  och lycka till =) 

Min mamma är en nästintill perfekt mormor, faktiskt bättre mormor än vad hon var som mamma till mig. Men nu när jag fått egna barn kan jag förstå hur HON hade det som mamma, det är inte så lätt ibland. Så jag klandrar henne inte för de "fel" hon gjorde när jag var barn.

Min mamma ställer upp som barnvakt när jag ber om det och när hon har möjlighet. Jag har gjort klart att om hon har andra planer så måste hon säga nej, för annars skulle jag inte våga fråga så ofta som jag gör. Hon är också lyhörd för om jag är trött eller har mycket att göra, då erbjuder hon sig självmant att ta barnen en stund så jag få vila eller uträtta ärenden eller vad det nu kan vara.

När första barnet var nyfött var jag ganska deppig och utmattad av sömnbrist, så jag satt ibland vid hennes köksbord och grät. Och hon lyssnade och försäkrade mig om att det skulle gå över, att jag inte var onormal och att det blir bättre. 

Nu när barnen blivit äldre så hjälper hon till med praktiska saker som att läsa läxor, skjutsa till olika aktiviteter, baka bullar till oss och pyssla med barnen. Både jag och min man jobbar och trots att vi inte jobbar heltid nån av oss så kan dagarna bli ganska långa och då är det mycket värdefullt med mor- och farföräldrar som kan "fylla upp" för oss ibland.

Det enda jag kunde vara lite irriterad på när barnen var bebisar var att hon tyckte det var så kul att köpa en massa kläder till dem, att jag inte fick nån chans att handla bebiskläder själv. I och för sig är det ju bra, vi sparade pengar på det, men samtidigt ville jag ju gå och välja själv bland alla gulliga kläder. Jag hade uppskattat att få ett presentkort på t.ex. Lindex och att mamma hade sagt att "nu tar jag barnvagnen en stund och går en liten promenad, gå du in i affären och köp lite kläder". Hon köpte också blöjor till oss ibland  och det var också värdefullt.

Så mina tips blir att vara lyhörd, finnas där utan att ta över. Erbjuda din hjälp och försöka tolka signaler. Vill din dotter ha hjälp men är hon rädd att be om det? Hjälp gärna till med praktiska saker, som att laga mat, handla, rensa ogräs i trädgården (om de har nån). Eller passa barnet så mamma och pappa kan göra detta, lite beroende på hur de vill ha det. Kom inte på besök i tid och otid, utan bestäm en tid med din dotter i förväg då det passar. Det finns inget så irriterande som en dörrklocka som ringer när man sitter och ammar, eller när barnet just har somnat och man själv tänkte vila en stund...

Lycka till och grattis till det kommande barnbarnet!

Min mamma är en underbar mormor. Visst kan hon göra mig lite irriterad ibland också. Det som stör mig är enbart att hon lägger sig i hur jag tar hand om mina barn. Och kommer med påpekningar om hur HON minnsan gjorde när jag var liten.

DET kan vara extremt påfrestande när jag veta att jag gör det som känns bäst för MIG och vad som funkar bäst med mina barn. Men jag säger ifrån när det blir för mycket och det accepterar hon.

Annars är hon toppenbra. Är väldigt kärleksfull,pedagogisk. Hon leker med barnen,sitter barnvakt när hon kan och har lust,Älskar att vara med sina barnbarn,Tar med dom ut i parken,klär alltid på dom rätt så dom varken fryser eller svettas. Hon vet helt enkelt hur man tar hand om barn. och hon gör det med glädje och kärlek.

Vi träffas flera gånger i veckan och hittar på saker tillsammans och barnen totalt ÄLSKAR sin mormor och jag totalt ÄLSKAR min underbara mamma=) 

STORT grattis till kommande barnbarn ts!!!! 

Grattis till dig blivande mormor!!!
Har ni redan idag en bra relation kommer det säkert gå jättebra även sedan. Fortsätt prata med varandra om hur ni vill ha det. Som du säkert kommer ihåg, så kan hormonerna och därmed känslorna åka berg-och-dalbana inte bara under graviditeten utan även en tid efteråt. Det än inte ens säkert att man som gravid eller förstföderska ens märker det för det är ju så mycket annat som händer i kroppen som man definitivt inte kan undgå att märka. Med det vill jag säga att man ska se med förlåtande ögon på eventuella känslostormar. Ni som känner henne vet ju om det är "på riktigt" eller överreaktioner. För henne är det definitivt på riktigt i alla fall.

Pratar man med vänner som har problem med barnens far- elelr morföräldrar så mräker man att problematiken är vitt skild. En del vill för mycket, lägger sig i och domderar om hur sker och ting borde vara. Andra verkar inte bry sig ett smack och är alldeles för slapphänta när de ses.. Hur man än vänder sig verkar man nog ha rumpan bak om relationerna är dåliga...

Så titta över er relation redan idag - så ser du nog varthän det barka. Du blir inte en annan person för att du blir mormor. Däremot tycker nog jag att man förändrades en del när man blev mamma. I alla fall jag tycker jag blivit mer förstående mot mina egna föräldrar.

Lycka till med mormor-skapet!!!