TS
Jag är i vecka 42 (41+3) och jag är helt färdig med att vara gravid nu, så jag förstår verkligen varför du inte vill vara det längre. Jag har som du också mått dåligt i 10 månader och jag trodde verkligen inte alls att vi skulle behöva gå över tiden, men självklart gör man det då (?). Jag ska till BM i morgon och jag ska då verkligen stå på mig, eller ja, försöka i alla fall. Jag har dessutom redan fått en tid till läkaren på torsdag, men jag ska försöka få komma dit senare. VIll ju bara att NÅGOT ska hända, känns inte humant att gå och vänta såhär ...
Jag har inget uppmuntrande att säga, då orden "bebis kommer när bebis är redo" och "... men tänk vad lycklig du kommer bli när bebis är ute" inte hjälper alls. Det är ju hur man mår nu och här.
Jag hoppas att du får träffa din lille/a snart!