Jag söker bara bekräftelse från andra
Hej! Jag har alltid varit en lugn, snäll och lite blyg person. Jag har väl aldrig haft särskilt bra självförtroende. Jag har en del jobbiga saker i mitt bagage. Mobbning, övergrepp, jobbigt på arbetsplats, destruktivt förhållande med mera. Har gått i terapi och sådär och fått många tips och råd hur man ska tänka men trots detta söker jag hela tiden bekräftelse från alla och har svårt att ta kritik. Jag tar åt mig väldigt. Jag tycker liksom inte att jag är bra på något. Jag kan mycket men inget som jag är duktig på som ingen annan kan liksom. Det är jobbigt när andra får beröm i närheten men inte jag. För att jag känner liksom att det är inget speciellt med mig. Hur kan man tänka här för att göra det bättre?
Eftersom jag har blivit mobbad och många har pratat bakom min rygg och viskat saker har jag väldigt svårt att lita på folk och tror att alla är "elaka" och inbillar mig att de viskar om mig och snackar skit om mig. Detta har gjort att jag mer eller mindra har fått socialfobi och har egentligen inte lust att umgås med någon. Jag är rädd att de ska tycka illa om mig. Nu har jag ju fått barn och inbillar mig att alla tänker och säger "hur ska hon fixa det" som typ är si och så.
Jag har funderat på om jag ska flytta här ifrån för det börjar bli mer och mer jobbigt dels för att jag har kvar en del av de som mobbade mig här och sen händer det ju självklart andra saker som exempelvis gick jag med i en förening för att just få bättre självförtroende och det var en som var väldigt bestämmande i gruppen och sen samtidigt snackade hon skit om alla. Jag tog på mig ett projekt som inte blev så jättbra eftersom jag inte fick någon hjälp från någon och när jag misslyckades blev jag så ledsen att jag grät inför dem och ingen fattade något. Jag kände mig bara dum och trodde att de nu skulle snacka mer skit om mig istället. Detta var kanske ett extremfall för det var ju inte bara jag som fick skit men ibland känns det som om jag är ensam i världen att ingen anna får kritik eller gör fel. Jag har liksom gjort mig till ett offer på något sätt eftersom jag var det i mobbningen.
Jag har nästan gett upp för så fort jag försöker så händer det bara något som gör mig ledsen och då kommer alla de här människorna el tankarna i min hjärna och typ trycker ner mig.
Hur ska jag börja tänka? Min hjärna lever sitt eget liv.