Varför frågar man: - "Får man fråga, var det planerat?"

Vårat första barn är inte planerat, han blev till efter 3 månader och jag har faktiskt inte fått några sådana komentarer om honom.
Däremot har vi fått frågan och barn 2 och 3 varit planerade och det har de ju varit...

Jag vet inte riktigt vad man ska säga... Själv har jag bara sagt att "ja, de är planerade för guben börkar bli till åren"

Jag har fått sånna kommentarare men jag bryr mig inte. första barnet var planerat men andra var halvt om halvt.
När de frågade om han var planerad så sa jag nej inte riktigt att det var en lite olyckshändelse =) men vi är lika glada för det..

Tack för era svar.

Ingen som känner igen sig i det jag skriver?

Jo TS jag tycker också att det är en helt störd fråga! Vad ska man svara "Nej vi vet inte hur barn blir till"? Bästa svaret är väl egentligen "Hur menar du då, planerad?"

Jag har aldrig fått den fråga faktiskt.
Däremot kan folk klämma ur sig att "nu räcker det väl" nu när vi har tre barn....

Jag känner igen! Förstår inte heller syftet? Framförallt så är det en konstig fråga. Får man fråga, var det planerat? Vad ska man svara? Nej du får inte fråga, eller vaddå?
Får också känslan av att det skulle vara bättre och mer önskat om  det är planerat, vilket ju långt ifrån alltid är fallet!

Jag får den frågan ibland, är dock bara 21 och de flesta väntar väl tills de är lite äldre med att skaffa barn. Vi är i alla fall först b

land våra kompisar. Jag har aldrig tagit illa upp för att folk har frågat, eller ens haft en tanke på att ta illa upp för det. Jag brukar också undra om det är planerat när "unga" eller par som inte varit tillsammans så länge skaffar barn. Vet dock inte om jag skulle fårgat ett par på typ 30 som varit tillsammans i flera år om det var planerat, då skulle jag nog nästan anta att dte var det, men om man inte har pratat om att man vill skaffa barn så tycker jag inte att det är så värst konstigt om folk frågar. Har inga problem med att säga att vår bebis inte var planerad, det betyder ju inte att vi inte vill ha den. Det är ju underförstått att vi vill eftersom vi inte valde abort.

Det jag hakar upp mig är att jag är 35, och varit sambo o 5 år, så hur stor sannolikhet är det att det inte skulle vara planerat i min ålder? Dessutom om jag är jättegla när jag berättar.. 
Kan förstå en som är unga och inte tar illa upp, då kanske det är en mer "normal" fråga.