Ammar konstant, hur länge håller det på?

Jag har märkt stor skillnad vid ungefär 3 månaders ålder för båda mina tjejer. Det är ungefär då som barnen liksom blir mer "bebis" än en förlängd del av en själv. De blir mer mottagliga för rutiner, det är som att de börjar få ett lite längre minne och kan känna igen enklare handlingar som upprepas. De har vuxit till sig så att de inte blir tokhungriga på en sekund, saker och ting sker inte på liv eller död längre.

Okej så lite till med konstantamning då.. Jag älskar att amma men blir så trött på att aldrig få vara "ifred" men då finns det ett ljus i tunneln

Min första dotter bodde också vid bröstet dygnet runt de första 3 månaderna. (Andra är inte lika intensiv, tackolov.) De som inte haft det sådär vet inte vad man går igenom... men stora tjejen, det var precis som att hon behövde tanka oerhört mycket närhet den där perioden. Sen har hon blivit en oerhört trygg och framåt person. Jag är glad att jag stod ut, och jag är glad att perioden tog slut. Kanske går det lite snabbare för dig.

Min son är 10 veckor och jag har ammat konstant känns det som, går aldrig mer än två timmar mellan målen (förutom nån enstaka gång på natten). Jag kan säga att jag kommer ge det 3 mån, ändras det inte då kommer jag ge upp. Jag känner mig helt låst, spenderar hela kvällarna i soffan ammandes, måste räkna allt i två timmars intervaller och är så trött på det! Ger ersättning som första nattmål för att få lite sömn...

Jag har en 7 veckors som ville amma HELA tiden. I början tänkte jag att det var för att öka min mjölkproduktion, men det har fortsatt. Hon blev aldrig nöjd och kom inte till ro för att tex sova . Jag har nu börjat att erbjuda ersättning på flaska efter att hon har ammat aktivt i minst en halvtimme, och oftast vill hon ha flaskan. Nu sover hon ett par långa pass om dagen och vill bl a ligga och mysa i babygym. Hon känns mycket mer nöjd!! Tror hon var för hungrig förut... Ska väl tillägga att jag oftast inte ens hade 60 minuter mellan amningarna tidigare...

Ammning oj oj oj... det var inte lätt. Min lilla lilla tjej är bara 2,5v gammal. Jag hoppas oxå på att det ska bli bättre. Från em till midnatt så skall hon ammas konstant, min kille, pappan, får leka med henne de 10 min det tar att tömma uppsamlingskupan, kissa och dricka lite vatten. Sen så behöver jag 10 min att bara vara själv. Sen kör vi en timme igen, 30 min per bröst. Verkar som att det är normalt??? Hon är min/vårt första barn så jag är ju lite vilsen i allt. På nätterna kan hon sova lite längre. Så lite sömn får jag. PUH! 

3 mån känns som låååång tid tills amning inte är allt som vårt liv kretsar kring. Men hört att det går fort  ;) Men nu när såren har läkt och det inte gör så jävlans inihelvete ont att amma så känns det oxå som att jag kanske ska klara det. 

 

Här går det inte heller några 60 min mellan amningarna, 45 min kanske om jag har tur. Jag ska prova att dricka lite alkoholfri öl + lite amningste och se om det ökar mjölkproduktionen lite. Hon vägrar både flaska och napp så innan vi lägger oss ger mannen lite ersättning på sked+ att hon ammar, då kan hon sova ett par 3 timmar iallafall.

Någon sa till mig att människan egentligen är fruktansvärt ofärdig när den föds. Jämför man med många djurungar så har de en mycket större kapacitet att ta hand om sig själv, etc. Orsaken är att det lilla människobarnet är långt ifrån färdigt vid förlossningen och skulle själv behövt stanna i magen ytterligare ett par-tre månader för att få mer utveckling. Men det går tyvärr inte, hade bebisen stannat ytterligare tid så hade modern aldrig kunnat föda fram den eftersom hjärnan och huvudet vuxit sig allt för stort. Alltså kompenserar spädbarnet genom att bli moderns förlängda kroppsdel ytterligare de här ungefärliga tre månaderna. Tänk er själva, den har legat inne i det varma, mjuka mörkret och lyssnat på hjärtslagen i hittills nio månader, det är allt den känner till! Näst bäst måste väl ändå vara hud mot hud, vid bröstet som smakar så gott och som ger så mycket näring och trygghet, vid värmen och omsorgen. Jag säger inte att det inte är skitjobbigt och intensivt men den tanken gav MIG lite tröst när JAG hade det tufft... Det BLIR bättre, det blir mycket, mycket bättre på några få månader.