Hur läser era 8-9 åriga killar?

Min son fyller 9 snart och började också från noll med läsningen. Han är duktig på att läsa men läser inte mycket hemma. Hans paroll tycks vara att "böcker, det läser man i skolan" vilket jag tycker är lite trist. Men han läser utan problem textremsorna på TV och hör till de som läser lite mer avancerade böcker i sin klass.

Favoriter här är LasseMajas detektivbyrå, Berts dagbok och Doktor Proktors tidsbadkar. Den sistnämnda har vi på CD.

Ok, tack! De böckerna du radar upp läser även min kille flytande. Jag tycker det är svårt att veta vad som är "normalt" för åldern. Min kille läser oxå textraderna på filmer, han brukar ibland sitta och läsa textraderna för sin lillasyster. Men samtidigt önskar jag att det skulle släppa helt och att han skulle kunna läsa böcker som Harry Potter utan att behöva fastna på vissa ord.

Mirjamell: Läsa är en träningssak så det är bara att fortsätta öva. Harry Potter är väldigt avancerad läsning tycker jag och då är jag ändå en riktig bokmal. Det är massor av läsning och en hel del att ta in och försöka förstå.

Om jag förstått saken rätt är målet enligt läroplanen att barnen ska kunna läsa textremsor när de slutar trean så jag tror inte att du behöver vara bekymrad.

Det här är uppnåendemålen i svenska för åk 3 i min kommun, beträffande läsning.

- kunna läsa bekanta och elevnära texter med flyt.
- kunna läsa elevnära skönlitterära texter och kunna återberätta handlingen muntligt eller
skriftligt.
- kunna läsa elevnära faktatexter och instruktioner och kunna beskriva och använda sig av
innehållet muntligt eller skriftligt.

Det står inget om att man ska vara på en viss nivå och man kan tolka målen på ganska många olika sätt. Den allmänna "läskunskapen" kan variera enormt i den ålderna också. Vissa elever läser avancerad skönlitteratur typ Sagan om Ringen, medans andra knappt har lärt sig alla bokstäver. Dock kan de flesta elever som jag har träffat på i slutet på trean läsa skönlitterära böcker som är avsedda för deras ålder (typ Lassemaja och liknande) utan att staka sig allt för mycket.

Punkster: Det där såg bekant ut från utvecklingssamtalen.

Och som du säger, det är stor spridning på läsningen i den där åldern.

Ja, du har rätt det är en träningssak. Men eftersom han är mitt äldsta barn har jag så lite att referera till. Pedagogerna tycker han gått framåt med mycket stora steg och det fram för allt då vi tränar så intensivt hemma.  Jag tror ju att han kommit ikapp det han låg efter i 1:an (större delen av klassen läste flytande i andra termin) men samtidigt vet jag inte säkert.

Tack för ditt svar. Men då undrar jag vad är elevnära text? Då borde det finnas en "gräns" för vad de ska klara dvs något som är lägsta nivån,  endel elever läser mycket mer avancerat än "lägsta nivån". Är då den elevnära texten för en som börjar 3:an som i LasseMaja, Beast quest böckerna eller är det mer som Harry Potter?

Jag betraktar iaf Harry Potter som solklar överkurs för en tredjeklassare. Måste vara som om vi skulle läsa Tolstoj.

Ja det har du kanske rätt i. Jag har ett krav vad gäller läsningen för min kille och det är att han läser högt hemma i ca 15 minuter/dag vad han läser det får han välja själv. Just nu står Harry Potter väldigt högt i kurs troligen pga LEGO ps3 spelet han fick under sommaren, så vill han läsa de böckerna även om jag tycker de är lite för svåra så får han naturligtvis göra det. (vill bara förklara att det är inte jag som pressar honom att läsa dem, det är han själv som vill)

Det är ju det som är kruxet. Det är ju fritt för läraren att tolka målen, och elevnära text kan ju betyda lite allt möjligt, och antagligen olika saker från elev till elev. Det är nog svårt att säga att "Det här ska alla elever kunna efter så här lång tid i skolan" eftersom alla är olika och lär sig olika saker olika fort.

Mm, så kan det vara. Men om lärarna tolkar målen olika och lägger "ribban" olika från elev till elev så måste det finnas elever som tex inte klarar av de nationella proven för där är det väl en nivå man ska klara av?

Nu kom jag lite ifrån mina ursprungs funderingar. Det är nog så att min kille ligger bra till åldersmässigt i läsningen, men samtidigt är det något som jag inte kommer att släppa ännu eftersom det är det område som han har lite kämpigt med i skolan och läsningen är ju så viktig. Dessutom försöker jag bygga upp hans självförtroende runt läsandet, han tycker att han är "SÅ DÅLIG" och behöver påminnas om att han för ett år sedan tyckte att lätta kapitelböcker var svåra, de tycker han idag är "nästan för lätta". Jag visar även på att alla har något man är bra på (han är jätte duktig i no, so och matte) och sådant man behöver träna mer på i hans fall att läsa.

Jag tror inte att du behöver vara orolig. Nyckeln till läsandet är att det ska vara roligt och lustfyllt också. Om han tycker om no och so så kanske faktaböcker är något som kan locka? Då får han läsa och lära samtidigt och då ser han ju också nyttan i att kunna läsa och då blir det en extra morot. Jag förstår dina farhågor och ambitioner (mitt barn är definitivt ingen matematiker så där krävs mycket energi, pepp och pedagogik från min sida) men jag tror också att det är lätt att man tar i för mycket och tar död på lusten att lära. Säger inte att du gör det men att det kan vara värt att ha i åtanke.

Min son hade hopplöst svårt att knäcka koden till läsandet just för att han inte såg vitsen med det. När han väl förstod varför det är bra att kunna läsa så gick det på ett kick, allt lossnade.

Har nu pratat med min kille och föreslagit att jag i fortsättningen läser Harry Potter böckerna högt för honom (han vill så gärna höra dem) och så behöver han inte känna att det är svårt. Han väljer att i stället läsa "vargbröderna" böckerna högt för mig.

Angående fakta böcker så var det de enda böckerna han läste, tills han upptäkte fantacy för ungefär 1 år sedan, så nu är det mest fantacy som gäller. Men vill han så naturligtvis får han läsa fakta.

Mirjamell: Det är så barn funkar. Allt går i vågor.