Vill inte börja jobba igen efter min mammaledighet!!

Kan bara säga att jag känner precis likadant!

Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag är rädd att det kommer förstöra den fina tid jag vill att min man ska ha med vår dotter. Jag kommer må väldigt dåligt och inte vilja vara där och då gör jag inget bra jobb vilket kommer leda till konflikter med medarbetarna och så kommer det bli ännu värre... en ond cirkel...

Kan du inte gå ner i tid på jobbet? Man har rätt till det. Så klart get det mindre klirr i kassan men man får väl prioritera? Bara man klarar sig menar jag.
Jag har valt att gå på halv föräldrapenning(oerhört snålt) men det gör att jag kan vara hemma med min son tills han fyller två. Vi kan inte leva lyx direkt och han har en del begagnade kläder men jag tycker att det är värt det :)

Jo, jag håller på att räkna på det men vi har haft det rätt tajt nu det här året och min man ska vara hemma hela nästa år med vår dotter så vi drar ut på det rätt ordentligt redan. Jag har bara tagit ut 3 dagar/vecka hittills.

har har du en till... men som "tur" var sa blev jag av med jobbet innan min mamma ledighet var slut pga att affareb jag jobbade i lades ner. Sa jag fick stampla ett tag, och nu har jag hittat ett jobb pa 2 dagar i veckan sa jag inte kommer in i en ond cirkel av langtids arbetsloshet. Men 2 -3 dagar passar mig bra ett tag kanns inte som jag missar sa mycket av min dotter. Kan du ga ner i tid? blir sakert lite knivit ekonomiskt  men det ar det vart ett tag tycker jag.

måste din man vara hemma ett helt år då? kan ni inte vara hemma halvtid och jobba halvtid. en jobbar mellan 8-12 och den andra mellan 13-17? beror på vilka jobb ni har det villsäga.
om du inte trivs på ditt jobb så kanske du kan söka nya jobb och hoppas du får napp.
sen är det inget att sticka under stolen med jag tror alla känner som du!! man vill vara med sina barn så mycket det bara går. jag är mer anti dagis så vi ska försöka jobba om varandra i framtiden så barnen slipper gå hela dagar kanske bara några timmar varje dag...

känner med dig .. min man har ett jobb där han antingen jobbar heltid eller är ledig .. går inte att halvera arbetstiden, så när han skulle vara hemma fick jag börja jobba heltid. Jag grät innan jag skulle börja och det kändes så dumt, för han ville ju inte att jag skulle känna så..
men egentligen var det bara separationsångest.. det har ju faktiskt barnen med! Och det går över!
Jag tyckte första tiden var mycket svår, ville ha koll på hur det gick hemma och längtade hela tiden hem! När första barnet började på dagis och vi båda jobbade gick jag ner i arbetstid.. det var mycket bra.

lycka till! kramar!!

Känner igen... Kan du och din man jobba varannan dag istället? Det brukar de flesta arbetsgivare tycka är ok hellre än att helt "förlora" sin arbetare.

Min man vill vara hemma med vår dotter precis som jag fick vara. Jag förstår honom. Det är underbsart att vara hemma med henne och jag unnar honom det verkligen. Jag önskar bara att det inte innebar att jag måste tillbaka till jobbet. Så nä, han vill inte korta ner på sin pappaledighet eller jobba varannan dag. Jag vill inte heller att han ska göra det. Men samtidigt vill jag ju också vara hemma. Just nu känns det som att det enda som kan göra att jag slipper vantrivas är en stor Lottovinst...

Eller så tar du tjänstledigt från jobbet och anmäler du dig till en distanskurs på högskolan. Finns många med flexibel start; dvs du börjar när du själv vill. Studiebidraget är bara på 2500 men du skyddar din SGI hos FK under tiden

Men då går vi inte runt ekonomiskt... så det går inte...

Hej TS!

 

Förstår hur du känner.

 

 

Arbeta hemifrån? Studera på distans?

 

mvh

Vet du...jag tror det löser sig när du väl börjat jobba. Jag kände likadant när vi skulle bytas av och jag skulle börja jobba. Ångest verkligen! Men när det gått ett par veckor och jag kunde slappna av med at allt flöt på hemma utan att jag var där så började jag också kunna njuta av att leva lite vuxenliv igen, äta lunch utan barn i knät osv. Det är svårt att lämna sitt barn och gå till jobbet när man har levt alldeles inpå under en längre tid. Men ge det lite tid. Om det fortfarande inte känns bra alls när du börjat jobba och det hunnit gå några veckor, så kanske ni kan hitta en annan lösning. Det mest perfekta vore väl om du kunde avra föräldraledig någon dag i veckan, medan din man kunde jobba någon dag, så blev det inte alldeles antingen eller. Så önskar jag att vi kunde göra, men det funkar ju inte med alla typer av jobb av vara deltidsledig...

Jag vet att allt kommer flyta på bra hemma. Min mna är en väldigt kompetent och omtyckt pappa. Han och dottern kommer ha det jättebra när jag är på jobbet. Det är inte det som är mitt problem. Mitt problem är att JAG vill vara med dottern för min skull. För hennes skull spelar det ingen roll om det är jag eller hennes pappa som är hemma med henne.

Vi har pratat om det och räknat på det och eftersom min man kommer ta ut 5 dagar/vecka (jag har bara tagit ut 3dagar/vecka det här året) och jag tjänar lite mer än han så har vi råd att jag jobbar 80% (och då får vi ändå ut mer pengar än vad vi fått det här året). Jag ska ta mina lediga 20% som en dag i veckan. Det är det som jag känner kommer funka bäst för mig och med tanke på mitt jobb för då kan jag jobba fullt ut de dagar jag är på jobbet och slappna av helt på min lediga dag.

Men jag är inte nöjd ändå. Jag tycker att det är för länge att vara borta från min dotter. En arbetsdag för mig innebär nästan 9,5 timme hemifrån och det är för länge. Jag skulle bara få träffa henne någon enstaka timme på kvällen när hon dessutom är trött. Det är för lite. Jag vill inte. Det är inte så jag vill leva mitt liv.