Morfar "skyller" mammighet på mig

MIn son är 2 år och 4 månader, och har de senaste månaderna varit rätt så mammig.

Han är gärna med pappa och  även med farföräldrarna som han träffar ofta, men när det gäller att trösta eller vissa andra saker är mamma den han helst vill ha.

För några dagar sedan var jag och hälsade på min far, som sonen inte har träffat på 3 månader. Vi har inte varit och hälsat på där på över 4 månader.

Sonen blev extra mammig,  gnällde en del, ville att jag skulle bära honom, och ville inte att morfar skulle köra vagnen, ta upp honom - allt var "bara mamma".

Jag tyckte det var viktigt att ha en "inskolning", där sonen fick tid att vänja sig vid ny miljö och på egna vilkor lära känna morfar igen.

Efter 2  dagar accepterade han utan problem att jag inte var inom synhåll, men ville inte gå iväg själv med morfar. Morfar var OK, men inte särskillt poppis...

 Tredje dagen var jag tvungen att åka iväg och jobba, och även om sonen grät någon minut, lugnade han sig snabbt och hade det kul med morfar under dagen (ungefär som vid dagislämning). Jag ser det som att han hunnit lära känna sin nya miljö och hunnit lära känna morfar igen, vilket var min plan.

Problemet är att min far nu tolkar det som att det är mitt fel att sonen är mammig, att jag borde lämna honom med morfar direkt ("det gick ju bra", "han var jättesnäll med oss och gnällde inte alls som han gjorde med dig" " du klemar bort honom").  Han menar att nästa gång vi hälsar på ( vilket blir tidigast om en månad) så ska jag bara lämna honom direkt med morfar.

Någon som har några tips? Både på hur man får sonen att bli mindre mammig och på hur man får morfar att begripa?