Hyllar er allihopa :-)
Jag måste bara ta av mig hatten för alla oss som är/ska bli adoptivföräldrar.
Alla dessa instanser som man måste bli godkänd i. All denna väntan.
Att vi bara orkar.
Men i slutändan finns miraklet vi väntar på och dagen vi har vår lill* i famnen så är all vånda som bortblåst.
Jag började tänka på detta nu n är vi väntar på besked om resa till vår son.
Vi sitter fast i ett nytt system i landet som ingen vet hur lång tid allt tar egentligen.
Visst det känns tungt, det ÄR jobbigt, det känns osäkert, men det enda jag vet att han kommer flytta in och förgylla resten av våra liv. Det är därför jag står ut med väntan.
Så i alla fall en stro kram till er alla som ska, har eller funderar på adoption.