Min dotter har börjat kissa på sig...

Har hon fått provat att sitta på toaletten i stället för pottan?

Jajamensan, hon får sitta på både pottan eller toaletten ifall hon vill....
Vet inte vad det är som spökar och varför hon inte kan/vill kissa inne på toaletten. Hon har kissat två gånger på potta idag och sen råkade hon oxå kissa på sig två gånger likväl...efter att ha gått omkring och hållt sig mellan benen fastän vi sagt flera gånger hon skulle gå på toan.
Jag följer med henne in på toan som oftast eftersom hon inte vill gå in själv men likväl, så snart hon sätter sig så rusar hon upp igen och säger att det inte går, inget som kommer... 

På måndag ringer jag till vårdcentralen så snart de öppnar, och hör med dem ifall de har resultat på hennes urinprov; känns verkligen som att hon har urinvägsinfektion...annars kan jag inte fatta varför det är så här numera.
 

Ja nu är det konstaterat att hon INTE har urinvägsinfektion....
Hmmm...
Nån som har nåt tips på hur jag kan hantera denna situation... - den känns rätt ohållbar i längden och vi vill inte gärna börja använda blöja igen...nu när hon inte ens efterfrågar den nåt mera.

Problemen började ju för en ca två/tre veckor sen och jag har funderat på ifall det finns nån "psykisk" orsak bakom dem. Det enda jag kan komma på är följande två händelser isåntfall:

- hon fick börja på förskolan på nytt efter sommaruppehållet. Och samtidigt började även hennes lillasyster där. Den delen är ju ny för storasyster då lillasyster varit hemma med mig hela detta året.
- jag började jobba igen i samband med att tjejerna nu går på förskolan och deras pappa har nu tagit över lämningen och hämtningen.

Visst kan det väl kanske vara en eller bägge de anledningarna till att hon börjat kissa på sig? Kommer inte på något annat precis...
Men trots det... - hur ska vi tackla hennes kisserier? Bara avvakta och vänta ut det? Göra på nåt annat sätt??

Tips och råd tas som sagt väldigt tacksamt emot!!
Tack alla!  

Tycker personligen det där låter som en del av trotsen, inte för att jag brukar gilla att använda begreppet trots, men det är ju en mycket tydlig utveckling i den här åldern där de tror att de kan, eller vill kunna, kontrollera exakt allting i deras omgivning. Mot föräldrarna är allting nej och vill inte, oavsett vad det är och om de kanske till och med faktiskt vill innerst inne. Bara för att vara tvärtemot. Självbestämmande. Min erfarenhet är att detta också gäller kroppens funktioner, många får ju tex trots kring sömn och mat, men också kiss och bajs kan bli föremål för trots. Det är ju inte så att allt handlar om att bara aktivt trotsa föräldern för att jävlas, det är ju en process som alla måste gå igenom för att lära sig att det finns vissa saker man inte kan bestämma över. Är man kissnödig tex så är man helt enkelt kissnödig. Då måste man på toaletten. Man kan inte bara säga nej eller vill inte och tro att det ska gå över. Detta kommer barnet lära sig automatiskt och snabbare än man tror kommer det gå över och hon kommer gå på toaletten igen, men risken här tror jag ofta är att barnet märker att föräldern reagerar starkt och kanske blir arg/irriterad etc och då inser ju barnet att här finns det något jag kan bestämma över som föräldern ogillar, en chans att trotsa föräldern helt enkelt. Barnet fortsätter då i värsta fall att kissa ner sig bara för den känslan av självbestämmande gentemot föräldern.

Jag har väl inte några direkt tips att komma med, förutom att försöka ta det med ro och bara enkelt byta på henne när hon har kissat och kanske säga något i stil med att du skulle tycka att det var trevligare att kissa på toaletten för då blir det ju inte så obehagligt.