Anonym (vino)

Äldre 11 Sep 16:44

18 svar

Vad fick er att sluta med alkohol?

Jag börjar sakta men säkert inse att jag är beronde av att dricka. Varje helg vill jag dricka vin. Ibland tänker jag att jag inte ska, men det slutar ändå med att jag trattar upp.

Jag dricker några glas varje fredag och lördag. Kanske en flaska per kväll ca. har oftast bag-in-box. Jag kan sluta där och känner inte att jag måste dricka slut på vinet och är egentligen inte intresserad av att bli full. Men det är klart att jag blir lite lullig efter flera glas.
Nu funderar jag på hur långt det ska gå innan jag sätter stopp... Det är svårt att sätta stopp när det egentligen inte finns några synliga problem med det hela. Jag är frisk och jobbar. Har inga barn. Märker inte av några skador. Ända problemet är att jag ju vet att det inte är nyttigt med alkohol och att jag inte verkar kunna låta vinet vara.

Hur långt gick det för er som slutat? Måste jag ner till nån slags botten innan jag kan vakna upp?

Anonym (skadorna kommer!)

Äldre 11 Sep 16:59

#1

Är du bakfull på morgonen? Är du ensam när du dricker? Dricker du därför det känns mysigt och avkopplande? Finns det någon i din närhet som vet, och ifrågesätter ditt drickande? Skämms du?

Det finns så mååååånga aspekter. Men en klar indikation om du INTE är beroende, är ju att du kan låta bli om du bestämmer dig för det. Om bag-in-boxen kan stå och samla damm, fast den är halvfull.

Kan du inte låta bli den, då börjar frågan om beroende att dyka upp.

Skadorna kommer långsammt med vin, men de kommer.....

Anonym (blandmussbruk)

Äldre 11 Sep 17:09

#2

Jag åkte fast för det ena och det andra och blev av med jobbet när jag till slut åkte på behandling.

Var ett bland missbruk iof.
Åkte fast full som en kastrull med vapen och droger i firmabilen..
kunde inte med att åka tillbaks till jobbet efter det!

Anonym (vino) Trådstartaren

Äldre 11 Sep 17:10

#3

Anonym (skadorna kommer!) skrev 2010-09-11 16:59:32 följande:

Är du bakfull på morgonen? Är du ensam när du dricker? Dricker du därför det känns mysigt och avkopplande? Finns det någon i din närhet som vet, och ifrågesätter ditt drickande? Skämms du?

Det finns så mååååånga aspekter. Men en klar indikation om du INTE är beroende, är ju att du kan låta bli om du bestämmer dig för det. Om bag-in-boxen kan stå och samla damm, fast den är halvfull.

Kan du inte låta bli den, då börjar frågan om beroende att dyka upp.

Skadorna kommer långsammt med vin, men de kommer.....

Ibland är jag lite bakis, oftast inte så farligt mycket, men lite seg. Ja, jag dricker ensam eller med andra. Det känns mysigt och avkopplande som att jag unnar mig något. Precis som man unnar sig pizza och glass, vilket jag också gör :S. Min sambo har påpekat mitt vindrickande och jag håller med alltså försöker inte att förneka det. Jo jag skäms.

En bag-in-box får aldrig samla damm hemma hos mig. Jag kan inte låta bli den.
Vad kan jag förvänta mig för skador egentligen? Det jag läst verkar mest röra folk som har ett djupare missbruk.

Anonym (ung alkis)

Äldre 11 Sep 17:12

#4

Jag slutade när min psykolog föreslog att jag borde gå med i nån såndär grupp för unga alkoholister. Det blev något slags wakeup-call liksom och så slutade jag tvärt. Då var jag nitton och var oftare full än vad jag var nykter.
Nu är jag 26 och livet har blivit sååå mycket bättre sen jag la ner alkoholen. Visst kan jag ta en krogrunda ett par gånger om året men inte mer än så. Vänner tycker man är fruktansvärt tråkig som inte dricker vin till maten. Men det skiter jag i.

Anonym (vino) Trådstartaren

Äldre 11 Sep 17:13

#5

Anonym (blandmussbruk) skrev 2010-09-11 17:09:03 följande:

Jag åkte fast för det ena och det andra och blev av med jobbet när jag till slut åkte på behandling.

Var ett bland missbruk iof.
Åkte fast full som en kastrull med vapen och droger i firmabilen..
kunde inte med att åka tillbaks till jobbet efter det!

Beklagar att du förlorade jobbet, men grattis att du lyckades sluta! För dig behövdes det alltså en vändpunkt.. vad tror du hade hänt om du inte åkt fast den gången?

Anonym (vino) Trådstartaren

Äldre 11 Sep 17:15

#6

Anonym (ung alkis) skrev 2010-09-11 17:12:55 följande:

Jag slutade när min psykolog föreslog att jag borde gå med i nån såndär grupp för unga alkoholister. Det blev något slags wakeup-call liksom och så slutade jag tvärt. Då var jag nitton och var oftare full än vad jag var nykter.
Nu är jag 26 och livet har blivit sååå mycket bättre sen jag la ner alkoholen. Visst kan jag ta en krogrunda ett par gånger om året men inte mer än så. Vänner tycker man är fruktansvärt tråkig som inte dricker vin till maten. Men det skiter jag i.

Men du klarar av att dricka när du tar krogrundorna alltså? Känner du att du skulle halka tillbaka om du började dricka vin till maten?
Jag vill inte sluta, men det vore juste med nån slags ballans.

Anonym (ung alkis)

Äldre 11 Sep 17:32

#7

Anonym (vino) skrev 2010-09-11 17:15:00 följande:

Men du klarar av att dricka när du tar krogrundorna alltså? Känner du att du skulle halka tillbaka om du började dricka vin till maten?
Jag vill inte sluta, men det vore juste med nån slags ballans.

När jag går ut på krogen ballar det ofta ur. Men det får det göra då och då eftersom jag går ut så sällan

Jag har svårt att sluta dricka när jag har börjat, därför kan jag inte ta ett glas vin till maten.
Ibland köper jag hem en cider eller så. Men jag kan liksom inte ha åtta stycken i kylen för tar jag en så dricker jag tills dom är slut.

Anonym (vino) Trådstartaren

Äldre 11 Sep 17:40

#8

Anonym (ung alkis) skrev 2010-09-11 17:32:36 följande:

När jag går ut på krogen ballar det ofta ur. Men det får det göra då och då eftersom jag går ut så sällan

Jag har svårt att sluta dricka när jag har börjat, därför kan jag inte ta ett glas vin till maten.
Ibland köper jag hem en cider eller så. Men jag kan liksom inte ha åtta stycken i kylen för tar jag en så dricker jag tills dom är slut.

Ok. Jag är föredetta rökare så jag jämför nikotinberoede mer alkoholberoende. För mig är det så att jag inte kan feströka, för då börjar suget efter fler cigg. Inte bara samma kväll utan varje fest, och sedan varje gång man träffar andra rökare, sedan till varje vinglas, kaffekopp, varje kväll... ja så är man snart där och röker flera cigg om dan.
Det verkar lite som att det finns olika slags beronde. Antingen är man en person som inte kan sluta när man väl börjat, man är väldigt intensiv när man brukar. Eller så håller man nån slags ballans som man ändå inte har kontroll över. Som jag.

Anonym

Äldre 11 Sep 17:50

#9

Anonym (skadorna kommer!) skrev 2010-09-11 16:59:32 följande:

Är du bakfull på morgonen? Är du ensam när du dricker? Dricker du därför det känns mysigt och avkopplande? Finns det någon i din närhet som vet, och ifrågesätter ditt drickande? Skämms du?

Det finns så mååååånga aspekter. Men en klar indikation om du INTE är beroende, är ju att du kan låta bli om du bestämmer dig för det. Om bag-in-boxen kan stå och samla damm, fast den är halvfull.

Kan du inte låta bli den, då börjar frågan om beroende att dyka upp.

Skadorna kommer långsammt med vin, men de kommer.....

Nej, inte ens det är en indikation att man inte är beroende. Jag har t.ex ofta alkohol hemma som jag inte rör, men jag är ändå enligt "läkare" beroende.

Jag vet inte riktigt vad som räknas som beroende men jag tror att det är när man dricker alkohol öht trots att man inte behöver så att säga.

Anonym (skadorna kommer!)

Äldre 11 Sep 18:10

#10

Anonym skrev 2010-09-11 17:50:55 följande:

Nej, inte ens det är en indikation att man inte är beroende. Jag har t.ex ofta alkohol hemma som jag inte rör, men jag är ändå enligt "läkare" beroende.

Jag vet inte riktigt vad som räknas som beroende men jag tror att det är när man dricker alkohol öht trots att man inte behöver så att säga.

Man "behöver" väl aldrig att dricka alkohol? Det är ju det det handlar om, om man inte kan låta bli fast man har bestämd sig! Själv tycker jag att det är trams att man ALTID är alkoholist, fast man har slutat för länge sen, och att om man rör allra minsta droppen, trillar man dit i missbruk igen...

Anonym (skadorna kommer!)

Äldre 11 Sep 18:31

#11

Anonym (vino) skrev 2010-09-11 17:10:17 följande:

Ibland är jag lite bakis, oftast inte så farligt mycket, men lite seg. Ja, jag dricker ensam eller med andra. Det känns mysigt och avkopplande som att jag unnar mig något. Precis som man unnar sig pizza och glass, vilket jag också gör :S. Min sambo har påpekat mitt vindrickande och jag håller med alltså försöker inte att förneka det. Jo jag skäms.

En bag-in-box får aldrig samla damm hemma hos mig. Jag kan inte låta bli den.
Vad kan jag förvänta mig för skador egentligen? Det jag läst verkar mest röra folk som har ett djupare missbruk.

Det är bara bra om du blir bakis. Blir man INTE det, är det tecken på att kroppen har anpassat sig!
Jag kan berätta om mitt eget beroende:
Har druckit ca. samma mängd alltid, de senaste 20 åren. Fast det har minskat med åldern, det har blivit mera "sällan", nu är det bara på helger, innan kunde det vara vardagar också. Mängden är en l vin, och kanske en stärköl. Jag blir smålullig, och känner mig lugn, rensar likssom skallen för allt jobbigt, under den tiden det varar. Jag har alltid haft et heltidsjobb, och under hela min "karriär", har jag missat jobbet kanske 5 ggr, och det är på 20 år! Jag har ett hårt fysiskt arbete, men konditionen är bra, men jag har fått skador:
Högt blodtryck, början till fettlever, lukt och smak har försvunnit, men jag röker också, och kombinationen är INTE bra... Jag känner inte att jag kan sluta tvärt, för jag är inte motiverat, utan ser närmare fram emot helgen, med mitt vin... Jag går däremot aldrig ut och dricker mig full, och blir inte heller full hemma, men lullig blir jag, och kan börja prata för mycket, men så snart jag känner att jag pratar för mycket blir jag tyst, ringer INTE på telefonen... Det gjorde jag för, och gjorde bort mig.Jag känner mig aldrig bakfull. Jag kan få väldigt ont i leder och musklar dagen efter, men det försvinner nästa dag. Har heller ingen som skulle kunde störa sig på mitt drickande, jag drickar oftast ensam, och trivs med det.

Om jag går runt med en evt. canser vet jag inte. Jag är fullt medveten om mitt beroende, och döljer det inte för någon.

Ja, det var mig, men skadorna är alltid individuella, och kommer olika snabbt.

Anonym (vino) Trådstartaren

Äldre 11 Sep 18:44

#12

Anonym (skadorna kommer!) skrev 2010-09-11 18:31:33 följande:

Det är bara bra om du blir bakis. Blir man INTE det, är det tecken på att kroppen har anpassat sig!
Jag kan berätta om mitt eget beroende:
Har druckit ca. samma mängd alltid, de senaste 20 åren. Fast det har minskat med åldern, det har blivit mera "sällan", nu är det bara på helger, innan kunde det vara vardagar också. Mängden är en l vin, och kanske en stärköl. Jag blir smålullig, och känner mig lugn, rensar likssom skallen för allt jobbigt, under den tiden det varar. Jag har alltid haft et heltidsjobb, och under hela min "karriär", har jag missat jobbet kanske 5 ggr, och det är på 20 år! Jag har ett hårt fysiskt arbete, men konditionen är bra, men jag har fått skador:
Högt blodtryck, början till fettlever, lukt och smak har försvunnit, men jag röker också, och kombinationen är INTE bra... Jag känner inte att jag kan sluta tvärt, för jag är inte motiverat, utan ser närmare fram emot helgen, med mitt vin... Jag går däremot aldrig ut och dricker mig full, och blir inte heller full hemma, men lullig blir jag, och kan börja prata för mycket, men så snart jag känner att jag pratar för mycket blir jag tyst, ringer INTE på telefonen... Det gjorde jag för, och gjorde bort mig.Jag känner mig aldrig bakfull. Jag kan få väldigt ont i leder och musklar dagen efter, men det försvinner nästa dag. Har heller ingen som skulle kunde störa sig på mitt drickande, jag drickar oftast ensam, och trivs med det.

Om jag går runt med en evt. canser vet jag inte. Jag är fullt medveten om mitt beroende, och döljer det inte för någon.

Ja, det var mig, men skadorna är alltid individuella, och kommer olika snabbt.

Det låter som att vi har det ganska lika med drickandet. Med undantaget att jag går ut ibland och blir full.
Vad skulle få dig att sluta? Är det just cancer som du fasar för? Jobbigt för dig som har två beroende.. Jag har själv slutat att röka så jag det känns som en skön bekräftelse på att jag har en viss karaktär. Har du provat att sluta med ciggen seriöst nån gång?

Anonym (skadorna kommer!)

Äldre 11 Sep 20:41

#13

Egentligen "fasar" jag inte om jag har den ena eller den andra skadan, sjukdomen, jag är ju full medveten om det, men bryr mig inte om att gå till doktorn för att kolla. Har jag canser tex. så är det med all sannolikhet självförvållat. Det är inte så att jag vill hamna på "himmet" precis, och sitta där som en gammal tant, med alkoholdemens, tills jag dör. Jag dör, när jag dör, och hoppas verkligen att jag gör det innan jag hamnar i den sitsen, att någon annan kommer att bestämma.

Grejen är; att jag mår bra i mitt beroende. På något sätt, väljer jag det, framför att ta en massa antideppresiva mediciner, sömnmedicin, oc vad det än vara må. Förvisso har mitt hela liv varit ett helsike. Med otroligt många besvikelser och trauman, men jag löste det med med vinet, och har aldrig varit hos psykolog. Jag trivs med min alkohol, kan man säga..Hur konstigt det än kan låta, men det är mitt sätt att koppla av med lite "droger".

Rökningen stör mig mera; Den har gett mig stora skador! Är säker på att jag har kol, men vet inte. Har en jätte bra kondition, och blir aldrig anfådd, men hostar som en gammal rökare, brukar göra. Om jag slutar röka blir jag ett monster, alltså tvärtom som jag brukar vara! Har provat massor olika metoder, men inget funkar. Tror att rökningen är att jämföra med tex. ett heroinbeoende, vet inte, men misstänker det. Hur slutade DU?? Hur skall man kunde dricka vin utan att röka sammtidigt?

För mig är mitt alkoholberoende bara positivt, men naturligtvis inget att rekommendera. Däremot skämms jag inte ett dugg. Varför skulle det vara värre än dem somknapra piller? Varför är det mera accepterat att äta antidepp? I kväll har jag inget vin, för jag han inte till systemet som stänger 13 00 här, men jag har inga abstinenser, och far inte heller till Danmark, för att köpa vin, utan väntar tills lusten fallar på, nästa gång.

Anonym

Äldre 12 Sep 03:50

#14

Anonym (skadorna kommer!) skrev 2010-09-11 20:41:01 följande:

Egentligen "fasar" jag inte om jag har den ena eller den andra skadan, sjukdomen, jag är ju full medveten om det, men bryr mig inte om att gå till doktorn för att kolla. Har jag canser tex. så är det med all sannolikhet självförvållat. Det är inte så att jag vill hamna på "himmet" precis, och sitta där som en gammal tant, med alkoholdemens, tills jag dör. Jag dör, när jag dör, och hoppas verkligen att jag gör det innan jag hamnar i den sitsen, att någon annan kommer att bestämma.

Grejen är; att jag mår bra i mitt beroende. På något sätt, väljer jag det, framför att ta en massa antideppresiva mediciner, sömnmedicin, oc vad det än vara må. Förvisso har mitt hela liv varit ett helsike. Med otroligt många besvikelser och trauman, men jag löste det med med vinet, och har aldrig varit hos psykolog. Jag trivs med min alkohol, kan man säga..Hur konstigt det än kan låta, men det är mitt sätt att koppla av med lite "droger".

Rökningen stör mig mera; Den har gett mig stora skador! Är säker på att jag har kol, men vet inte. Har en jätte bra kondition, och blir aldrig anfådd, men hostar som en gammal rökare, brukar göra. Om jag slutar röka blir jag ett monster, alltså tvärtom som jag brukar vara! Har provat massor olika metoder, men inget funkar. Tror att rökningen är att jämföra med tex. ett heroinbeoende, vet inte, men misstänker det. Hur slutade DU?? Hur skall man kunde dricka vin utan att röka sammtidigt?

För mig är mitt alkoholberoende bara positivt, men naturligtvis inget att rekommendera. Däremot skämms jag inte ett dugg. Varför skulle det vara värre än dem somknapra piller? Varför är det mera accepterat att äta antidepp? I kväll har jag inget vin, för jag han inte till systemet som stänger 13 00 här, men jag har inga abstinenser, och far inte heller till Danmark, för att köpa vin, utan väntar tills lusten fallar på, nästa gång.

I mina ögon är du inte alkoholist. Tvärtom så har du hittat ett sätt som hanterar dina psyksiska problem på det sätt som du behöver.

Någon kanske skulle säga/tycka att du borde börja med s.k lyckopilller istället, men jag som varit (är) på båda sidor säger bestämt att du SKA GÖRA det som känns bäst för DIG!

Rökningen är illa, har själv en mamma som har rökt i snart 50 år och nu är döende i cancer, men med din karaktär så tror jag att du fixar den saken också.

Jag (som f.o.m måndag) går in i rollen som alkoholist tycker du sköter det hela bra. (men samtidigt, vem är jag att säga så, jag är ju själv alkoholist - enligt andra alltså, och då dricker jag ändå mindre än vad du gör)

Anonym (skadorna kommer!)

Äldre 12 Sep 10:10

#15

Antagligen är det väl andra som har "bestämd sig för" att du är alkholist, och nu måste genomgå behandling? Är det inte du själv som kan bestämma?

Anonym (Dada)

Äldre 12 Sep 14:21

#16

Anonym (vino) skrev 2010-09-11 16:44:17 följande:

Jag börjar sakta men säkert inse att jag är beronde av att dricka. Varje helg vill jag dricka vin. Ibland tänker jag att jag inte ska, men det slutar ändå med att jag trattar upp.

Jag dricker några glas varje fredag och lördag. Kanske en flaska per kväll ca. har oftast bag-in-box. Jag kan sluta där och känner inte att jag måste dricka slut på vinet och är egentligen inte intresserad av att bli full. Men det är klart att jag blir lite lullig efter flera glas.
Nu funderar jag på hur långt det ska gå innan jag sätter stopp... Det är svårt att sätta stopp när det egentligen inte finns några synliga problem med det hela. Jag är frisk och jobbar. Har inga barn. Märker inte av några skador. Ända problemet är att jag ju vet att det inte är nyttigt med alkohol och att jag inte verkar kunna låta vinet vara.

Hur långt gick det för er som slutat? Måste jag ner till nån slags botten innan jag kan vakna upp?

Det finns de som ska ha mer när de väl druckit det förstas glaset, dvs att att de inte slutar dörren allt är slut eller när de somnar.
Då är man kanske känslig för alkohol sådan njutning och får obehagliga konsekvenser .
Alkoholism ha inte med hur ofta man dricker utan hur man reagerar när man får i sig alkoholen.

De som bara dricker något glas då och då men stannar vid det och får inga konsekvenser som du.
Du planerar att inte dricka men dricker ändå för att du tycker om det.
Möjligen ha du svårt med andra saker men du behöver inte vara alkoholist.

Anonym (Girl22)

Äldre 4 Oct 13:55

#17

Tyvärr ser jag inte att jag ska sluta, utan fortsätter ändå och tror varje gång att jag ska klara en till fylla. Det slutar alltid med rakbladet och en jäkla panikångest, eller på sjukhus. Dagen efter tänker jag "Nej, nu är det fan bra, jag ska inte dricka mer!" Och jag hatar att jag dricker, men jag måste.

Nu har jag fått LVM på mig två gånger under tre månader och nu ska det utredas och förmodligen hamnar jag på behandlingshem (vilket nog är bästa alternativet.) Så vi får väl se om jag lyckas fatta att jag ska sluta droga och dricka innan jag kommer in på hem.

Anonym (Maira)

Äldre 4 Oct 14:12

#18

Anonym (skadorna kommer!): alkoholrelaterad demens kan du få även i relativt ung ålder. Tro mig, jag jobbar med bland annat personer med denna diagnos.

Vad fick er att sluta med alkohol?

INNEHÅLL