v9 och nu känner man sig inte gravid längre...

Hmmm... Jag sitter också och funderar på om allt är rätt. Är i v 8+3 och tycker att symtomen minskat sedan några dagar tillbaka. Inget illamående, mindre ömma bröst, ingen molande värk i buken. Blir så himla orolig. Det är ju första graviditeten,  så man vet ju inte riktigt hur det ska kännas och vara...

Blir nästan blir mer orolig av att läsa här, tycker ALLA verkar ha fått missfall! OROLIG!!!

Jag vet inte om det lugnar er alls men, kan ju berätta att jag hade det precis samma. I ca v 8 kände jag ingenting och var hur orolig som helst. Jag går hos privat bm där man får göra 1 gratis ul som jag snabbt valde att göra, i ca v 9. Allt såg bra ut trots att jag inte kände något. Lite efter det kom symptomen tillbaka, det kan tydligen vara så att det går lite upp och ner. Nu är jag i v 12 och känner ingenting men nu är jag iaf inte orolig för det. Jag hade ett mf i februari i år så oron finns såklart på ett sätt, men att inte känna av sin graviditet behöver inte betyda mer än att man har tur som slipper kräkas ;)

Skönt att höra att vi är fler! Har "nästan" inga symtom alls och är så himla nojjig. Har faktiskt bokat tid för tidigt ultraljud i morgon, v8+4. Hoppas så att allt är okej! Massa pengar, men kan jag bara bli lugnad så får det vara värt det :) 

Samma här. Är i v 8+1 idag enl mina beräkningar. Ska på Vul nu på em för att se om liten lever.
Har haft flera mf/ma på rad tidigare, behandlas med Fragmin nu.
Mådde illa o tyckte allt i mat-väg var äckligt för 2 v sen. Nu känner jag ingenting alls.
Håll tummar o tååååår!
Lycka till!

Mina symptom försvann i cirka två veckor kring v 8-9, det enda som egentligen var kvar var pinkeriet om nätterna.
Jag var också orolig och var jättenervös inför KUB-UL kring v 11. Då fick jag se en liten sprattlande bebis med pickande hjärta och allt kändes bra igen.

Min kompis upplever nu likadant och är kring v 9. Jag tror att hormonerna och omställningen är som värst i början, sedan vänjer sig kroppen.

Vi håller allt vi kan!Ja, det är ju vanligt, men om man tänker rent gnerellt tror jag att de som haft MF/MA är lite mer orolig och tenderar att delta i alla olika forum och skriver mer. De som inte haft MF/MA kan ju inte sätta sig in i det eller ge information om sin upplevelse. Eller????

Har haft perioder då jag tyckt det är konstigt att jag inte gläds riktigt åt bebis men det beror säkert på att jag hade ett MF och vet att jag överlever ett till, dessutom HAR jag ju ett barn redan, jag vet ju att jag kan få, det visste jag ju inte första gången, då handlade många tankar om att "jag kanske kan bli gravid men inte gå igenom en graviditet"

åhh vad skönt men likasinnade...
är i vecka 11 (10+1) och har inga symtom längre. Förut massa molvärk och spänningar i brösten men nu INGET..

har fått se pyret på vul i 7+4 så då pickade hjärtat.

men jag är ändå orolig.. trots att jag aldrig haft missfall tidigare.
förra graviditeten var jag så trött så jag kunde inte hålla ögonen uppe.. var tvungen att gå och lägga mig på jobbet.

Men denna gång INGET!! lite småtrött men inte alls så mycket som förra gången.

och idag när jag dushade så såg jag i brunnen att jag fällt hår.. och vad jag minns ifrån förra graviditeten så fällde jag knappt något alls under hela graviditeten..

så idag är jag faktiskt lite nere. .

(igår på BM besöket var min bm underbar.. hon sa att om jag vill så kunde jag höra av mig om två veckor om jag fortfarande var orolig för en snabb VUL..) (visst är hon UNDERBAR)

nä jag känner mig inte alls gravid..

samma här!
Är nu i v.10 och alla mina symtom är borta.. illamåendet. ömma bröst tröttheten kisseriet.... Har gjort en IVF som misllyckades, så jag är orolig. Frågade på MVC om jag fick göra ett tidigt ultraljud, men där var det stopp. Och eftersom jag bor i Åre så är närmsta privata klinik med ultraljud ca 50 mil bort!!!

orolig och ledsen.

Känner igen mig. Gått omkring och inte känt nåt ett tag mer än mina bomber till bröst och dom börjar jag vänja mig vid så det är liksom vardag med ömmande bröst. Men idag har mycket molvärk och blir sååå orolig, detta är min första graviditet efter flera år av försök med att bli gravid. Jag vill ju att allt ska gå vägen. Jag försöker säga till den lilla att lungt sitta kvar och växa men vet inte om det fungerar, hoppas hoppas att inget allvarligt är på gång att hända....jag har inte tid hos bm föränn i mitten av oktober efter att jag passerat vecka 12 och jag längtar längtar dit.

Molvärken h

vad hände?=)
Molvärken har kommit och gått för mig ända fram till idag, snart v 16. Den gjorde sig mest allra precis i början, kring v 5-6. Med tanke på hur mycket livmodern ökar i volym på kort tid så är det nog helt normalt och jag har aldrig varit nervös för det.
Jag har sett det som ett livstecken, att barnet växer.

ja, molvärk är BRA! (Dennesmona)

men jag har iNGEN längre.. det är det jag är nervös för..
och det blir ju inte bättre av att jag precis har en ljusröd flytning.. vi får se hur det utvecklar sig.
 

På nåt vis har det känts bättre att må dåligt hela tiden, då vet man att kroppen reagerar på graviditeten, men att vara "symptomfri" gör ju att man undrar... Man "saknar" symptomen men tydligen var det väldigt normalt nu. Om det inte vore för att jag ser ut som om jag hade ett helt knattelag där inne skulle vi nog vänta med att berätta men som jag ser ut nu går det inte. Jag håller mig inne för att slippa träffa så mycket folk för jag ser att de tittar men ingen frågar...

Hur gick det för dig på Vul?

Hej igen alla! Är i v 9+0 idag och har precis varit på vul, då graviditetssymtomen fortfarande lyser med sin frånvaro. Tydligen mår det lilla pyret bra. Hjärtat pickade på och allt såg fint ut! Känns som man vågar börja hoppas på att det ska gå bra. Lycka till alla andra och berätta gärna hur det går för er! Kramar 

Åhh vad underbart! 

det känns lite hopfullt även för mig när det gick bra för dig (man är ju lite knasig)
fast jag börjar tvivla starkt. inte lika hungrig längre... har tillochmed gått ner i vikt (fast det behöver inte betyda nått)
har varit lite förskräckt då jag har gått upp i vikt hela tiden..
inte så mycket blod längre. nu är det bara aprikosfärgat.
men bm var stängt igår.. och har först teltid idag kl.11...

Åh, vad roligt. Var på ett VUL i v 10 med dottern och efter det var jag mycket lugnare... Kul! :)

Min mage är jättestor!! Fick ta fram ett par mammabyxor igår, min man tror det är två! Hjälp!!!

Vi berättade för min familj igår på mammas födelsedagskalas. (det gjorde vi förra gången också, har tydligen råkat bli gravid på exakt samma datum som sist, jag var på samma dag igår som för 5 år sen)

Har NI börjat berätta än?

Hur går det för er?

Hej! Jag är gravid v.10 (9+0) o sedan en vecka tillbaka har symptomen försvunnit, har inga ömma bröst längre, mår inte illa, ingen molande mensvärk, känner ingenting i kroppen som är tecken på att något växer där inne.. 😔 jag är väldigt trött men kan inte sova ordentligt på nätterna, vet inte om det beror på att jag är väldigt orolig 😔 Min sambo säger att jag inte ska oroa mig men fick missfall för nästan ett år sen, (då 8+3) som jag inte kan släppa och vill inte genomgå det en gång till. Håller tummarna att nånting fortfarande växer där inne.. Min fråga är då, hur går man till väga om man vill göra ett tidigt ultraljud? Tacksam för svar