Varför kallar alla "tvärtomspråket" för ironi?
Jag tänker mig att ironi mer är som Alanis Morisett sjunger i sin låt "ironic". Att ens plan störtar på bröllopsresan eller att man dör dagen man vinner två miljarder på lotto och så vidare..
Men varför kallar alla vårt kära barndomsspråk - TVÄRTOMSPRÅKET, för ironi?
Exempel:
Ja det var jättekul på festen (fast man menar att det var tråkigt, och så kallar man sig ironisk)