Otrogen - med ex-maken....

Det här låter precis som min historia.. fast kanske inte exat!

Men jag och min man skiljdes och jag har träffat en ny karl och mitt ex har träffat lite tjejer fram och tillbaka.

Men vi kan inte låta bli varandra... skickar oxå mkt hud på mms,skriver sms fler ggr/dag och smygträffas.

Vad betyder detta?? Vi har oxå 2 små barn...är det dom som göra att det är svårt att släppa??

förvirrad är man allt!

Gör slut med nye killen och bo ensam tills allt har fallit på plats. Antingen så blir det du och exet igen, han kanske också gör slag i saken om du blir singel. Men ha inte för brått att flytta ihop igen utan försök lösa de problem som fick er att gå isär.
Annars blir det så att du bor ensam tills du och exet är färdiga med varann, sen kan du släppa in en ny person i ditt liv igen.

Det betyder att ni är psykiskt instabila som inte kan försöka lösa problem,  att ni alldeles för enkelet försöker att springa vidare utan att se er om.

När man gått igenom en separation behöver man tid att läka ihop och bli hel. Att gå in i en ny relation när man befinner sig i den processen brukar sällan bli bra. Någon blir alltid sårad. Man är inte sig själv riktigt utan måste landa innan man är redo för något nytt. Du och exmaken är inte färdiga med er relation - det är därför det blir konstigt alltihopa. Med färdig menar jag inte att ni ska bli ihop igen, utan att ni ska bearbeta det som varit. Sedan, när ni fått distans, först då kan ni se framåt.

Och ja, det ÄR svårt att släppa taget. Man har många minnen, känner varandra så väl, så det kan vara svårt att klippa av, hitta ett nytt förhållningssätt till varandra. Även om det varit dåligt, så är det dåliga bekant och på något sätt tryggt.

Avsluta den nya relation du gått in i på en gång. Det är inte rätt mot den mannen att göra som du gör. Vilken start får ni i den relationen? Börja med otrohet och svek? Och bryt med exmannen. Ha bara den kontakt som krävs för att umgänget med barnen ska fungera på ett bra sätt - se kontakten som en affärsrelation. Svårt? Ja, men kanske nödvändigt för att få klarhet över situationen och känslorna. Ta ett antal kliv tillbaka.

Landa i dig själv. Ha inte så himla bråttom in i vare sig nytt eller gammalt... Ägna dig åt dig själv och dina barn. Tids nog finns det tid för en parrelation igen. På helt andra - och mycket bättre - grunder.

Lycka till.

Tack för kloka svar.... Innan helgen bröt jag med min nya relation då mitt samvete inte klarade mer. Vet så väl att jag måste vara själv...men det är väldigt skrämmande. Känns jättejobbigt att inte ha ngn att planera helgen med, att inte ha ngn att vakna med en lördag morgon när barnen är hos sin pappa(och hans nya...huuu...hemska tanke!) osv... Jag har inte så många vänner omkring mig. Mina syskon - som iofs är otroligt stöttande - bor 60 mil bort. Jag har "bara" min mamma nära, som ställer upp på mig och barnen, inget snack om saken. Men jag känner mig så jäkla patetisk som hänger med morsan i tid o otid. Jag har svårt att ligga i soffan och njuta av egentid när jag saknar barnen och familjelivet(inklusive ex-maken) så det värker i hela kroppen. Jag blir ju bara deppig. Ska försöka ta tag i livet och ska försöka inse att det är inte jordens undergång att vara ensam. Det är lång väg dit men det är väl bara att bita ihop och le

Försök hitta en bra samtalsterapeut som kan hjälpa dig igenom den värsta krisen. Det är värt enormt mycket att få prata av sig med någon som är helt utomstående och vet hur man funkar (inte funkar) när man går igenom sånt här.

Du är inte patetisk för att du umgås med din mamma. Var istället glad att hon finns där för dig. Just nu behöver du henne kanske mer än tidigare, men det betyder inte att du kommer att "hänga med henne" i tio år...

Ta hand om dig själv och barnen. En ny man träffar du sedan, när du mår bra igen.

Solklart!! Du ska bryta med din nuvarande kille!! Du är otrogen och han förtjänar bättre än vad du vill ge honom, varesig han vet om det eller inte. Berättar du det inte lurar du honom in i ett förhållande under falska premisser, ska de hjälpa till med era barn och knyta an med dem medans ni behandlar dem så. Vad fruktansvärt själviskt av er båda och även taskigt mot barnen. Så gör slut, berätta sanningen och be om ursäkt. Sedan försöker du bli lycklig med ditt ex tycker jag. Håll fast i varandra hårt, för om ni beteer så här så hör ni två ihop.