Ni som blivit bedragen, hur mår ni nu??
Det har gått lite mer än 3 år sedan jag fick veta att min sambo, pappan till mitt barn och min första stora kärlek bedragit mig...
jag minns på dagen, tiden, alla orden... allt som om det vore igår...
vi hade 4 år tillsammans, i 2 av dem bedrog han mig med olika tjejer..
i princip alla i min omgivning visste eller hade aningar om vad som pågick. Utom jag såklart..
Kär, blåögd, bara "dum" & "lättlurad", jag vet inte vad som gjorde att jag inget märkte... en av tjejerna hade jag något emot.. i efterhand fattar man ju varför.. jag kände nog att något var fel..
i några månader daltades det, men sen insåg jag att finns det ingen tillit, ingen sanning, ingen kärlek kvar så klarar jag mig bättre ensam.
Han kunde inte ens vara rakryggad nog att erkänna hur många/ vilka osv.. det ploppade upp ett nytt namn lite då och då.. är det inte bättre att spy ur sig all sanning samtidigt?? Nej, det ansåg ju inte han iaf..
Inte i en sekund har jag ångrat mitt beslut att gå. Klart att mitt hjärta brister varje gång mitt barn åker från mig till sin pappa, men vetskapen att jag mår bra och är lycklig i mitt nya förhållande och även mitt barn slår den sorgen..
MEN, jag klarar fortfarande inte av att träffa eller prata med pappan, efter så lång tid.. (pratar såklart då vi behöver som föräldrar)
jag älskar min sambo och vill leva mitt liv med honom, det handlar inte om andra känslor.
Det som jag känner är väl mest; ilska, bitterhet, besvikelse mm mm att han gjorde så mot mig och barnet, våra liv... mot honom!!!
bara har funderingar hur ni som också blivit bedragna har gjort efteråt och hur ni känner psykiskt nu?
aldrig trodde jag att någon som en annan människa gjorde mot mig för längesedan skulle komma att påverka mig så länge efter...