• Anonym (ångestfylld)

    Vaknar med ångest varje morgon, hjälp!

    Jag har när jag var tonåring haft panikångest men med hjälp av terapi kunnat bli riktigt bra o inte kännt av den speciellt mycket de senaste 10 åren.

    Nu har jag de senaste tre åren känt av en mag o tarm sjukdom o den har de senaste halvåret blivit värre. Äter nu medicin för det men har fått en sån ångest! Ångest över att aldrig få må bra.

    Nu vaknar jag tidigt varje morgon o ångesten fullkomligt river i kroppen på mig. Jag gråter o känner panik över att jag inte vet var jag ska göra av mig. Det börjar bli svårt att fixa jobbet o att ta ta hand om min 1,5 åring på ett så bra sätt som jag vill. Ångesten brukar släppa lite fram på dagen o ibland kan jag må ganska bra på em.

    Jag har fått en läkartid på mndag men vet inte hur jag ska fixa helgen.

    Vad finns det som kan hjälpa? Medicin? Vad ska jag göra!?!

  • Svar på tråden Vaknar med ångest varje morgon, hjälp!
  • Anonym (liten)

    jag vet hur det käns...

    Sitter här med ont i magen som jag haft de senaste dagarna efter att ha mått bättre ett tag. Hoppas varje dag att jag ska få vakna upp pigg och glad och utan magonten. Har haft problem i flera år utan att jag insett att det varit ångest, då kopplade jag det bara till mina magproblem. Fick läkartid i går men käns inget bättre för det. Vill inte äta medicin då jag ammar. Men jag orkar inte må så här när jag har en underbar son att ta hand om.

    Jagska försöka aktivera mig idag, var inte ut på hela dagen igår. Ska verkligen försöka attinte gräva ner mig. Har du någon nära att ringa, brukar kännas bättre för mig.

    Jag finns här under dagen!

  • Anonym (isa)

    Vad jobbigt Om du inte står ut så går det ju faktiskt att söka akut för dina symptom. Du kan ringa till psykakuten och få en tid samma dag (även helger) Det finns ju milt ångestdämpande mediciner som atarax t ex om du inte behöver nåt kraftigare.

    stor kram till dig! Du mår snart bättre.

  • Anonym

    Kämpigt. HÅller med föregående om att du kan kontakta psykakuten.

  • Anonym (ångestfylld)

    Jag vet inte vilket som kommer först längre, illamåendet pga magproblemet eller ångesten. Det är så hemskt, jag har så mycket att vara glad för men nu känner jag inget annat än ångest, allt känns så hopplöst o jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Min sambo tycker det känns jobbigt att jag kanske ska få ångestdämpande medicin men jag gör vad som helst nu. Jag vill ju kunna njuta av min son!

    Men ångestdämpande, bli man slö av dom? Jag vet att jag fick stesolid när jag var yngre men de blir man ju ganska lullig av.. Vill ju vara med min son o jag vill kunna gå till jobbet. Det är hemskt att vara hemma själv med sina tankar.

    Inte så många jag kan ringa till.. Min sambo såklart men han jobbar ju. Usch, vilken hemsk känsla det. Tanken på att behöva söka akut känns jättestressande.. då vill jag hellre försöka härda ut till på måndag.. :(

  • Anonym (isa)

    Jag har ingen erfarenhet av starkare mediciner utan bara av Atarax och Lergigan comp. Det är klart man känner av dom lite, speciellt i början men man blir ju inte "hög" av dom. Kan du inte sjukskriva dig ett tag så kan sambon vara hemma med dig och sonen?

    Har du ätit antidepressiva nån gång? Det kan ju vara en lösning. Dom hjälper ju mot ångest och man blir trött och groggig av dom heller.

    Om du mår riktigt dåligt tycker jag du ska överväga att söka akut. Det finns ingen anledning att du ska gå hemma och må dåligt när det finns hjälp.

  • Anonym (ångestfylld)

    Jag fick lergigan comp utskrivet nyss, men det är väl bara för illamåendet? Har inte riktigt vågat prova dom än fär det är ju coffein i o min mage fixar inte coffein, fast det kanske är en sån liten dos..?

    Jag har provat zoloft ett tag för flera år sen, men jag avbröt efter ett par månader för jag tyckte jag blev sämre. Vilket man ju kan bli i början men de skulle jag inte våga prova igen för jag behöver hjälp NU, orkar inte bli sämre ett tag för att om ett par månader känns mig bättre. Jag vet inte.. jag kanske är ute efter en mirakelmedicin.

  • ingvild01

    Ibland behövs det ångestdämpande medicin, och du ska INTE ha dåligt samvete för att du under en period måste använda någon medicin som kan hjälpa dig att må bättre igen.
    Jag tror det är mycket svårt för din sambo att förstå exakt hur du känner dig just nu, det är nog bara människor som haft svår ångest själv som fattar hur hämskt det är.

    Jag är enig med dom som skrivit här ovan, sök hjälp akut, lid inte i onödan tills på måndag.

    Lycka till kram Solig

  • Anonym (isa)

    Lergigan comp skrivs ut till patienter som lider av allt från graviditetsillamående till ångest.  Jag vet inte hur mycket koffein det är i men du kanske kan ringa vårdcentralen eller apotekets medicinrådgivning och höra om du kan ta det trots din mage?


    Ja man hamnar ju ofta i en svacka när man börjar med antidepressiva så jag vet att jag fick attarax utskrivet som jag kunde ta i början under insättningen av den andra och det funkade bra. Helt ångestfri blir man ju inte men det gäller att  försöka stålsätta sig och ta den hjälp som finns så länge för efter några månader blir du helt symptomfri med antidepp medicin. Jag önskar jag kunde hjälpa dig, för jag vet hur fruktansvärt det är att leva med ångest.

  • Anonym (ångestfylld)

    Nu har jag provat att ta en lergigan. Hoppas det hjälper. Min sambo var hemma på frukost o även om jag vet att han stöttar mig så hör jag att han inte alls förstår det här. Han får mig att känna lite som att jag är lite "klen".. Fast jag vet att han inte alls menar så. Kanske snarare är jag som tycker det. Det är hemskt att gå omkring o känna att man har ett stort svart hål inom sig. Ibland känns det som att det är tungt o andas o ett tryck över revbenen. Tänk om inte magsjukdomen blir bättre?? hur orkar man då??

    Det har smugit sig på, bara förra veckan vaknade jag med ångesten nångång ibland, nu är det varje morgon. Jag är så himla ledsen hela tiden!

  • Anonym
    Anonym (ångestfylld) skrev 2010-09-17 10:11:03 följande:
    Nu har jag provat att ta en lergigan. Hoppas det hjälper. Min sambo var hemma på frukost o även om jag vet att han stöttar mig så hör jag att han inte alls förstår det här. Han får mig att känna lite som att jag är lite "klen".. Fast jag vet att han inte alls menar så. Kanske snarare är jag som tycker det. Det är hemskt att gå omkring o känna att man har ett stort svart hål inom sig. Ibland känns det som att det är tungt o andas o ett tryck över revbenen. Tänk om inte magsjukdomen blir bättre?? hur orkar man då??

    Det har smugit sig på, bara förra veckan vaknade jag med ångesten nångång ibland, nu är det varje morgon. Jag är så himla ledsen hela tiden!
    Funka lergiganen tyckte du??..
  • Anonym (förstår)

    Jag förstår så väl hur du känner dig! Jag är gravid, och vid min förra graviditet fick jag på slutet panikångest. Har aldrig haft det innan. Nu har det kommit igen när jag är gravid, och det är hemskt! Jag försöker ta en dag i taget och kämpa för min son och bebisen i magen, men jag räknar dagarna till förlossningen, så jag kanske slipper detta helvete. Har ågon av er ätit någon medicin under graviditeten? Jag hoppas verkligen att du får hjälp TS och åk in akut, vi betalar f*n skatt till landstinget, och de ska hjälpa oss när vi behöver dem!

  • Anonym (isa)
    Anonym (förstår) skrev 2010-09-18 05:38:45 följande:
    Jag förstår så väl hur du känner dig! Jag är gravid, och vid min förra graviditet fick jag på slutet panikångest. Har aldrig haft det innan. Nu har det kommit igen när jag är gravid, och det är hemskt! Jag försöker ta en dag i taget och kämpa för min son och bebisen i magen, men jag räknar dagarna till förlossningen, så jag kanske slipper detta helvete. Har ågon av er ätit någon medicin under graviditeten? Jag hoppas verkligen att du får hjälp TS och åk in akut, vi betalar f*n skatt till landstinget, och de ska hjälpa oss när vi behöver dem!
    Jag åt citalopram och Lergigan under graviditeten. Jag mådde för dåligt helt enkelt och klarade mig inte utan.
  • Anonym (ångestfylld)

    Lergiganen funkar lite grann. Tog en vid 05 imorse o ångesten var inte lika stark som de andra morgnarna men den finns där fortfarande. Den hänger över en hela dagarna nu.

    vi hade kompisar hemma igår kväll o jag fick anstränga mig för att fixa det. Är så rädd att bara börja grina mitt i alltihopa. Så ledsen över att allt jag kämpat för att fixa (har ju haft panikågest förut o även socialfobbi, fast inte längre) verkar vara borta. Jag får ångest bara över att åka o handla. Vill bara vara hemma. Vet inte hur vi ska klara det ekonomiskt om jag sjukskriver mig heller. Också en stress för jobbet vet jag inte hur jag ska fixa.

    Jävla ångest! Det är en hemsk känsla, det river i hela kroppen :(

  • Olycklig1

    Jag förstår hur du känner. Själv äter jag olika starka ångest mediciner och när jag såger till min läkare att jag mår sämre och mitt självskadande beteende blir värre så höjer han bara.
    Hoppas att det löser sig snart så du slipper ha det såhär.
    Kram på dig

  • Anonym (ångestfylld)

    Har precis varit hos läkaren, nu är jag mer desperat än nånsin. Hoppas som vanligt att de skulle sitta på en lösning men de gjorde hon ju såklart inte.. Hon erbjöd zoloft men jag vill verkligen klara mig utan det. Så hon skrev ut sobril o skulle försöka se till att jag fick prata med någon snabbt..

    Men det är ju som hon sa, av alla lugnande tabletter blir man trött. Och vad är det för livskvalite då?? Jag vill kunna ha ork att ta hand om min vilda 1,5 åring, kunna åka till jobbet o göra ett bra jobb.. Och dessutom är det när jag blir trött som jag blir som mest ledsen.. Fast jag vet att det är det eller ångesten som jag har att välja mellan o det gör mig så otroligt desperat. ;((

    Min sambo tycker att jag ska fokusera på det som är bra, som vår son t.ex. Och det gör mig så ledsen.. att han inte förstår o att jag faktiskt inte kan "bara" fokusera på nått bra..

  • Anonym (jag vet)

    vill bara ge dig en kram! Ge inte upp! Har kämpat i omgångar mot ångest o alla dess symtom sedan jag gick i väggen för ngr år sedan. Har 4 barn så jag vet hur det är att kämpa för att orka. Känner själv i dagarna att det var dags att försöka med SSRI igen. Ätit i omgångar och mått bättre men velat sluta. Har nu hållt upp ett bra tag men ångesten blir bara värre. Kämpa det är värt det!  Lycka till!!!

  • bluegreengrey

    Hej,
    (gravid v.20)
    Jag hittade den här tråden när jag sökte efter gravida som ätit/äter Lergigan. Just av anledningen att jag har ångest och för min del väldigt svårt att sova/somna pga ångest och kryp/spändhet i ben och hela kroppen.

    Ska få träffa en psykolog imorgon. Ska bli spännande att se vad hon kan säga. Hoppas att hon kan skriva ut Lergigan åt mig för att må så här det orkar jag verkligen och Ångesten blir ju knappast bättre av att inte kunna sova. Alla tips och råd är välkommna för mig.

    Ser att man blir trött av lergigan, och det låter bra för mig för det är nog i huvudsak till natten jag kommer behöver ta den isf. Och med lite bättre sömn hoppas jag att ångesten ska bli bättre på dagtid med.

    Till trådstartaren mfl:
    Jag har haft problem med depression till o från i livet och insett att det enda rätta för mig är att äta min SSRI medicin Sertralin (zoloft) så länge jag inte kan hålla mig mer eller mindre bekymmersfri utan. Det är inte värt att må dåligt för någon och ingen ska känna att det är konstigt att äta medecin för hur man mår psykiskt eller vara rädd för det heller. Ge det en chans iaf. Har man högt blodtryck så äter folk snällt sin medicin utan att skämmas och resten av sina liv om det måste, vi som har det jobbigt ska inte känna annorlunda för att vi äter medecin mot det.
    För min del tror jag inte att jag kommer sätta ut min medecin, då läkaren tror att mina depressioner berott på bristvara av ämnet i hjärnan som gör en "gladare". Då jag snart är tillbaka i måendet de tre gånger jag valt att sätta ut medicinen (under en treårs period). Särskilt så fort jag fått lite stressig av något skäl, som man tycker att man ska klara av utan att gå under i vanliga fall.
    och som många andra skriver, man ska inte vänta att ta hjälp och lida i det tysta. Har man öroninflammation eller stukar foten så väntar man inte att gå till läkaren o få hjälp.

    Hoppas du mår bättre med ångesten och att du hittat en passande lösning för dig iaf. Och gråt även om du har vänner hemma, det kan vara skönt att släppa lite på trycket, för det är ju så jobbigt när man försöker (vilket man såklart gör) hålla skenet uppe för andra. Känner ingen mig.

    PS. när jag började med Zoloft (sertralin) så var det första jag märkte att ångesten sjönk, sen för depressionen tog det lite längre tid för medecinen att sätta in. Så du kanske kan prova iaf? Lycka till DS

  • Anonym (ångestfylld)

    Hej

    Tråkigt att höra om dina problem, ångest är något så hemskt! Jag äter Lergigan Comp, alltså de med lite koffein i. Jag blir inte pigg av dom, inte heller så trött men ganska snurrig/yr o känner mig lite matt snarare än trött. HAr än så länge klarat mig på dom o Sobril. Sobrilen sover jag bättre på, Lergiganen blir jag lite rastlös av om jag försöker sova med dom. Men vad jag förstår så finns det Lergigan utan koffein oxå..

    Jag har fortf. inte tagit någon Zoloft trots att både läkare o kbt terapeuten jag går hos ändå rekommenderar det. Att jag inte tar dom är inte pga att jag på något sätt tror att jag är "duktig" som klarar mig utan dom, utan helt enkelt för att jag är så jäkla rädd för att bli beroende av piller. Jag vet att de kan vara svåra att sluta med o jag har läst om alla biverkningar som finns (och det var ju en del) o jag får panik bara av att tänka tanken av att behöva äta dom. Så hittills försöker jag gå runt på Lergigan, Sobril o kbt terapeuten. Vissa dagar är bättre än andra..

    Just nu går det väldigt upp o ner. Ibland sköljer ångesten över mig men då försöker jag tänka att om jag fortf, mår så här om 30 min, DÅ får jag bryta ihop. Och efter 30 min har det oftast lättat något o jag har undvikit ett sammanbrott. Funkar ibland. Inte livskvalite kanske men jag tar en dag i taget.

    Hoppas du får prova lergigan, jag tycker det funkar.

  • bluegreengrey

    Jag kände som du innan jag började äta Zoloft (åt tidigare citalopram) men sen jag sett en förbättring av min livskvalite och läst på hur SSRI preparaten fungerar och verkar i kroppen så kände jag inte längre den rädslan. (jag vägrade piller från början av just samma orsaker du anger) nu har jag ändrat inställning och inte ångrat mig heller. Jag har ju satt ut medicinen vid några tillfällen och det har fungerat jättebra, det gäller bara att ta det i lagom takt. Orsaken till att jag sen fick börja igen var omständigheter i mitt Liv, (separationer och stark stress på jobbet) så alltså inte pga att jag så att säga blivit beroende utan att min depression hålls i shack om jag äter dem men jag är så mkt känsligare och faller mkt djupare om jag inte skulle äta dem. Så då bestämde jag mig att jag kommer fortsätta tills jag sett något år av mitt mående utan allt för stora svängningar innan jag ska prova sätta ut igen. Och händer inte det så får det vara så. Nu har jag en vardag jag kan hantera och arbeta heltid osv. samt helt utan biverkningar. Men vi är ju olika och vissa drabbas såklart av fler biverkningar än andra, men jag har bra erfarenhet.

    Vad gäller biverkningar så är ju som sagt listan lång. Det enda jag märkt av är till en början lite muntorrhet men i övrigt inga alls. varken på citalopramen eller Zoloften, men som jag förstår är Zoloften bättre på den fronten.

    30min regeln ska jag ta till mig ;) ett bra sätt att tänka.

    Ja jag får hoppas att lergigan utan koffein inte gör mig rastlös för den känslan har jag så gott om ändå och sobril känns inte som ett bra alternativ eftersom jag är gravid just nu. Annars hade jag välkomnat det till de värsta stunderna. Men fungerar Lergigan är det ju super.

    KBT är underbart bra det har verkligen givit mig så bra verktyg att hantera mitt mående innan det brakar för mkt.  

    Lycka till igen och hoppas att KBTn gör att du slipper ta SSRI för såklart känns ju ett liv utan piller bäst!!  

  • Anonym (Inte för evigt!)

    Usch vad jobbigt du verkar ha det nu!

    Varför får du ångest nu? är det något du kan förändra i livet som kan ta bort problemen?

    Något som höjer seretoninhalten är t.ex. Motion, att äta ordentligt, sova.
    Försök fokusera på något glädjande ocht positivt när det är jobbigt, solen kanske skiner... bra musik ..

    Småbarnstiden är stressande och jobbig så försök vila mycket, glöm inte bort egentiden!

    Försök att inte stressa upp dig när ångesten kommer utan "se" den men låt den inte ta för stor plats, det går över! Den försvinner snart. Det är inget farligt men F*N så jobbigt!

    Något annat man kan prova är att gå på "automatik", gör sånt du vet att du gillar och gör saker med ditt barn som du vet att h*n gillar.

Svar på tråden Vaknar med ångest varje morgon, hjälp!