Kan man få både passion och den livslånga kärleken, eller måsta man välja..?

Ska jag tolka de utblivna svaren som att det helt enkelt inte går att få båda delar hos samma partner...?

Det kan man kanske få, men jag har valt bort passion för trygghet och äkta kärlek. I mina tidigare passionerade förhållanden var det mest så att jag var den som var mest kär medan den andra lekte med mina känslor.

Jag tror att man kan få bägge delarna, tror att det är frågan om match making på  nått  sätt. Jag  hoppas  att  jag  har fel, men passsion är något  som brukar komma innan äktenskap, barn och Volvo. Jag tror att du får prova dig fram, dra in han på tolaetten på när ni handlar mat. Ta en "stå fika i hissen" osv. bryta mönster tror jag är avgörande, försök lista ut vad det är som gör honom "wilde".

Jag har haft ett väldigt passionerat förhållande i mitt liv. För mig var det inte bra. Jag älskade honom så hett och brann så mycket för oss att jag totalt utplånade mig själv. Vi hade fantastiskt sex, när vi var glada var vi euforiska och när vi var ledsna var vi så djupt ner man kan komma. Efter två år brann vi upp och skildes åt.

Idag är jag tillsammans med en man som jag älskar lika hett men på ett annat sätt. Jag har inte glömt bort vem jag är i relationen och vi jobbar mer för framtiden och inte bara för nuet som jag gjorde med mitt ex. Jag känner trygghet och hemkänsla med min nuvarande man och även om vårt sex inte är lika eldigt som med exet så skulle jag hellre ha sex hela livet med min nuvarande än med mitt ex för vår relation gick aldrig så långt bortom sovrummet om jag ska vara ärlig.

Så i mitt tycke får man välja. Men det betyder inte att man ska stanna i en dålig relation. Om ni har ett kasst sexliv, sätt er ner och prata om hur ni kan göra det bättre? Köp lite sexleksaker, hitta på nya platser att ha sex på, köp lite böcker med roliga ställningar osv. Man kan ju faktiskt piffa upp saker även om man har barn och varit tillsammans länge.

Detta handlar inte om att piffa upp, tyvärr...! Tro mig, vi har haft sex på alla möjliga ställen i början av vårt förhållande, och sexleksaker är det definitivt ingen brist på. Jag tänder inte för fem öre på honom! DET är problemet...

Och att göra honom "wilde" är liksom inga problem, det är jag som behöver bli det!

Jag förstår TS och jag tror det är svårt.

Man kan ha både passion och trygghet i samma relation men då måste man leva med någon som råkar klaffa, som har samma inställning och förväntningar, och som kan vara ärlig och öppen. Det stämmer sällan så bra. I verkligheten lever ju de flesta inte med den bästa tänkbara utan faktiskt med Herr/Fröken Tillräckligt-Bra. 

Livet blir såpass trevligt, tryggt och stimulerande att det inte är värt det att leta något mer spännande.

Passion och trygghet i kombination är en lottovinst. De som har funnit den tycker såklart att man "kan jobba på det" och lyckas men det tror inte jag. 

I början så räckte det liksom med tanken på sex för att tända mig... När jag ser tillbaka, så var han väl mer ett "redskap", hur kasst det är låter... Längre in i förhållande när vi var riktigt seriösa, och på väg att gifta oss och allt, då var det tanken att "vi gjorde barn" som var mest tändande...

Låter helt sjukt såhär i efterhand, men nåt vidare sex har det aldrig varit...

Givetvis har vi mycket annat, annars skulle vi ju aldrig kommit så långt tillsammans... Men klarar man av att leva hela livet såhär?

Min teori är att många människor får en liten kris och chock men kommer över det när de inser att de ställer sig själva den frågan: "kan man leva hela livet såhär?"

Tragiskt nog (eller lyckligtvis) så anser ju vissa lyckoforskare att lycka är ganska oberoende av yttre omständigheter. Folk som vinner på lotto och folk som råkar ut för svåra olyckor (amputation, förlamning etc) är lika lyckliga efter en viss tid. Man vänjer sig vid lyxen eller saknaden och blir liksom nöjd oavsett.

Så TS: jag tror att du kommer att vänja dig, och leva sådär resten av livet. Du kommer kanske aldrig mer att ha bra sex med en spännande man, och en dag känns det okej.