Någon som förlöst vaginalt trots diskbråck?

Hej,
JAg har ett stort bråck på L5. (L4) Sista kotan innan svanskotan mao. Det sitter jättedumt och kan inte ens opereras. Jag var otroligt nervös över hur det skulle gå. Gick 2 kvällar i veckan till naprapat.

Hormonerna man får vid graviditet mjukar upp skelettet vilket gör att man har betydligt mindre ont under grav.
"Låsningarna" som brukar komma vid dickbråck finns helt enkelt. Jag är idag i vecka 38. Kliver in i 39.
Så lite smärta som jag haft nu har jag inte haft de senaste 5 åren. Nu mot slutet kan jag känna ett tryck som gör att jag får ont i benen. (vader, baksida lår.) Men det är inte alls lika illa som innan grav.

Jag har varit och kollat med läkare etc och fått svar om hur jag ska göra vid förlossning. Jag ska föda vaginalt. Läkarna hävdar att det är skonsammast för kroppen. Efter förlossningen kommer skelettet gå tillbaka som tidigare och det är lättare för kroppen om jag inte gjort snitt etc. Självklart är man ju nervös över hur det kommer att gå men dom gör tydligen inga snitt som regel för diskbråck. Snarare tvärtom.

Jag kommer inte att ta ryggmärgsbedövning.

Ta kontakt med MVC och boka tid till deras läkare. Jag fick remiss senare till specialist. Du blir nog lugnare och får svar på massa frågor om du får träffa nån som vet.

Hoppas det går bra iaf...

Tack för ditt svar! :) Oj, jag tror inte min skada verkar vara lika stor som din, när jag var på magnetröntgen för ca 3 år sen så fick jag bara hem ett papper från min läkare där hon sa att ett diskbråck hade hittats långt nere vi ländryggen. Men tydligen för litet för att behöva opereras, men betydligt stort för mig för att behöva känna mig grymt handikappad. Att inte kunna ta på sig sina egna byxor, strumpor eller gå upp å ner för trappor anser jag ganska illa. men men, det får nog bli ett senare problem om jag ska starta en fight om att få en operation. För kan man göra det vill jag ju det, vem vill leva såhär när man ändå är ung fortfarande?

Men lite frågor om det du skrev: Menar du att jag kan vända mig till min barnmorska som jag har som då hon kan skicka mig vidare till deras läkare eller menar du vanliga vårdcentralen?
Av vilken anledning ska du inte ta ryggmärgsbedövning? Är det för att dui nte kan pga din skada eller att du inte vill helt enkelt?

Har en ny tid med min BM senare i oktober, ska ta upp allt detta med henne då och se vad hon säger. Om dom har någon läkare jag skulle kunna vända mig till. Jag vet att vänder jag mig till Vårdcentralen och är gravid dessutom kommer dom absolut inte göra någonting. Utan den diskussionen får man väll ta sen.

Men jag önskar bara jag kan ta mig hel och levande ur det här, just nu känns det som att det finns en chans till att bli rollstolsbunden eller nåt. Kanske inte, jag vet inte. Men det gör bara SÅ ont att detta är inte något jag önskar ens för min västa fiende..

Tack för att du tog dig tid att svara, och jag hoppas det kommer gå bra för dig med :)

Beroende på vart det sitter gör det ju olika ont. Jag hade ju aldrig ens haft ryggskott innan så det kom ju som en överraskning. Jag skulle ta körkort och körde för ofta. Det utlöste bråcket. Efter det kunde jag varken sitta, ligga eller stå. Bara gå...  Jag försökte verkligen ta en operation men blev avrådd eftersom det var fler risker än fördelar. Vill inte gå med rullator när man är under 40 bast.

Alla barnmorskor har ju egna läkare. Vår läkare kommer upp till mvc varje fredag. Hon skickade mig dit första fredagen som jag tog upp situationen. Självklart fungerar nog alla barnmorskor olika men jag var orolig och gick ju ändå till naprapat. Smärtan i ryggen släppte när jag var i typ vecka 25. (släppte succesivt innan)
Jag vill inte ha epudral av flera skäl. Födde en son -95 med bedövning men dom satte den fel. Fick luft in i diskarna vilket resulterade i att jag kunde bara ligga till sängs de första 5 veckorna. Var ingen bebisglädje d inte. Efter bråcket har jag fått en enorm respekt över min rygg över huvud taget. Vill inte att nån ska härja där...

Tror inte din vårdcentral kommer göra så mycket. De e ena riktiga cykelreparatörer...

Jag vet vad du tar igenom dig för smärta. Det är inte kul. Vad har du för rehablitering?
Är det nån som följer upp dig?

Promenader med bra skor. (dämp både fram och bak) Skogen e bäst. Så jävla tråkigt men efter några veckor så är det en enorm skillnad.

Jag håller tummarna att det kommer gå bra... :) Hör av dig igen om jag kan hjälpa nått...
Berätta hur dte har gått sen med...

Oj att det bara kan komma på det viset som det gjorde för dig? Själv så var det en arbetsskada. Jag skulle dra en tung lastpall full lastad med kartonger, och gjorde då ett tvärryck med ryggen för att få hela pallen att ens röra sig. Och det var nog det största misstaget jag någonsin gjort i hela mitt liv! det jag har fått genomlida efter den händelsen var verkligen inte värt den engagemang jag la ned på det arbetet.
Har heller inte fått någon som helst ersättning från försäkringsbolaget pga jag bara var sjukskriven i 2 veckor efter detta. Det är ju helt sjukt! Här ska man få lida resten av mitt liv för ingenting? varför betalar man livförsäkring över huvudtaget för?
Jaja, det där är nog en annan diskussion.. =)

Promenader är bra, men när jag har som ondast kan jag inte göra något alls! Men när jag mår bra promenerar jag gärna, tycker det är skönt. Men asfalt funkar bäst för mig. I skogen kan bli för rangligt under skorna vilket gör att jag måste anstränga ryggen mer för att hålla den i schack så jag inte slinter till och får ont igen.

Jag har oxå funderat lite över det här med epidural om jag ens vågar göra det längre pga skadan? Förra gången gick ju super och det var verkligen min räddning! Men som sagt, nu ser ju mitt liv annorlunda ut och jag vet egentligen inte vad som skulle vara bäst? Det som hände dig kan jag förstå om du avstår, vem hade inte det? Fy! Värre än diskbråcket it self nästan :)

Hahah den var bra! Cykelreparatörer, håller faktiskt med dig. Det är många ggr man får slå näven i bordet för att få den hjälp man behöver där. Sjukvården är ju bra underlig... Men det är väll där man måste börja om man ens funderar på operation, vilket dom gärna vill avslå på en gång bara för att slippa genomföra det över huvudtaget. Allt för att spara pengar...
Menar du att all operation för diskbråck är så allvarlig som du säger att det kan gå så pass illa att man rent av blir i behov av en rulator? Eller beror det på fall till vart den sitter kanske?

Absolut! vi måste hålla kontakten här och se hur det går för oss :)

tack för all din hjälp, bara veta att det finns en annan i min situation som vet hur jag känner gör mycket!

Kram kram

Hej, vill bara berätta att allt gick bra. Jag har fortfarande inga större problem med ryggen. På förlossningen så tog jag lustgas, blev erbjuden Eda men jag sa nej. Det visade sig att få narkosläkare vill Hr ryggmärgsbedövning om man har diskbråck. Om du funderar ska du nog prata med läkaren innan.

Hoppas det går bra med allt iaf!!
Lycka till!
Jenny och lilla Leah

Nämen åh! Grattis till underverket och vad skönt att allt gick så bra! :) Själv konkar man fortfarande på miraklet inom mig, är nu i vecka 32 idag. Så man börjar väll se ljuset i tunneln nu... :)

Har pratat med läkaren på Barnmorskemottagningen och enligt honom så äre inga som helst problem att ta sprutan trots diskbråck. Eftersom bråcket sitter långt in och kommer "inifrån" och sprutan  kommer "utifrån" så möts inte dessa. pga att bråcket är så långt in i ryggen dit sprutan inte når. Ja, kan ju säkert stämma, men vad jag är rädd för är att jag blir så bortdomnad att jag inte känner om jag använder ryggen "fel" så när bedövningen försvinner känner jag hur ont jag har pga jag inte spänt ryggen tillräckligt t.ex. 
Det är många såna faktorer man måste ta med i räkningen. jag kan inte släppa taget om ryggen och bara bli soft för bara en sekund, speciellt inte i såna här förhållanden då man krystar för kung och fosterland. Herregud! Man vet ju inte hur mkt stryk ryggen tar om man inte tar hänsyn till den.
Gah! Blir snurrig av allt. Men jag tror jag tar det som det kommer. Känns värkarna som döden kanske jag tar sprutan ändå. Får väll se.. =)

Kul att det gick så bra för er, och ännu en gång GRATTIS!