Förskola och död.

Är själv förskollärare. Min enda erfarenhet av förskolan och döden är föräldrar som avlidit och hur vi arbetat med krisbearbetning. Men alla förskolor har väl handlingsplan för sådant?

Jag har ingen erfarenhet av den typen av arbete.

Finns det ingen krishantering på förskolor och alla skolor överhuvudtaget?

Lite intressant att du frågar detta för jag har en vän som jobbar med barn som själv har förlorat ett barn i samband med förlossning. Inte en enda av hennes arbetskamrater har hört av sig till henne. Då kan man undra hur dom hanterar saken ifall det skulle hända någonting med någon av barnen dom jobbar med...

Det är givetvis en hemsk situation för alla runtomkring. Men den som får leva med förlusten och sorgen för alltid är föräldrarna till barnet som avlidit.

Jag hoppas du får svar från någon som jobbar med samma sak som du. Att du skriver här och frågar är ett fint tecken på att du är en av dom som vill hjälpa och finnas där.

Har ni ingen handlingsplan för krissituvationer, det ska finnas?
Har inte stött på det, tack och lov, men jag har varit med och utarbetat krisplanen. När jag gick utbildningen var det ett par klasskompisar som gjorde ett examensarbete om barn och döden.
Ta reda på genom din rektor/förskolechef vilken turordning allt ska ha, det är mycket viktigt att allt blir i rätt ordning. Det ska stå i krisplanen, hur ni ska gå till väga.
Det enda som jag/vi varit med om är att jag mist mitt barn. Alla på förskolan visste ju att jag hade en bebis i magen.
Skriv och fråga så ska jag försöka svara, om du vill
Kram

Jobbar som förskollärare.

Har bara varit med om att en personal dog. (plötsligt, utan förvarning)
Vi sammla barnen och tände ett ljus och berätta för dem så odramatiskt man kan.
Svara på deras frågor osv. En av personalen såg även till att berätta för alla föräldrarna den morgonen. Vi alla ipersonalen var därden morgonen.

Det är svårt. Men på någotvis är barnen "enkla", så man ska nog inte göra det så svårt. Hoppas ni förstår mig rätt...

Jo vi har handlingsplan ville bara dela erfarenheter.

När min dotter dog så hade vi ett jättefint stöd från min sons förskola. Min dotter skulle ha börjat på samma dagis den 29e augusti men dog den 12e augusti. De kallade till krismöte och vi pratade med förskolechefen som är helt underbar och med lärarna från min sons avdelning och den avdelning där min dotter skulle ha börjat.

Vi skrev ett brev till alla föräldrar på dessa avdelningar och sedan gick jag och min man och pratade med barnen på samlingen en morgon. Julius, vår son fick också vara med och berätta. Vi berättade att Jonna hade blivit sjuk och dött (även om hon nu till synes var frisk, för att det är lättare för barn att förstå och då behöver de inte vara lika rädda att själva plötsligt dö). Vi sa att Jonna nu bor hos änglarna och att vi saknar henne mycket och vi berättade att Julius kanske kommer att vara ledsen men att då behöver han extra mycket kramar.

Sedan har jag pratat med de föräldrar som velat prata. Men i stort så har vi inte gjort så stor sak av det hela. Barnen förhåller sig på ett helt annat sätt till döden än vad vi vuxna gör och när de frågar så svarar man så ärligt som möjligt. Men man ska nog undvika att prata en massa om döden utan att barnet själv frågat, för det kan skapa onödig oro.

Hoppas du får det stöd du söker!

Varma hälsningar

Sanna

Jag skrev ett långt svar till dig, men det verkar ha försvunnit så jag skriver lite kortfattat på nytt.

När min dotter dog (hon skulle ha börjat på dagis den 29e augusti och dog den 12e augusti), så hade vi krismöte med personalen från min sons avdelning och från den avdelning där min dotter skulle ha börjat. Och förskolechefen var också där. Det kändes jättefint och vi har fått enormt bra stöd från vår förskolechef som följt oss hela vägen och haft många möten med oss, för att vi har velat ha det.

Dagis blev en fristad för vår lilla kille, där behövde han inte sakna sin syster för han fattades inte där, men vi ville ju att alla skulle veta vad som hade hänt så vi skrev ett brev till alla föräldrar. Sedan gick jag och min man till dagis och var med på samlingen på morgonen tillsammans med vår son och vi berättade då att Jonna blivit sjuk och dött, (hon var inte sjuk, men vi sa det för att inte alla barnen skulle oroa sig för att dö helt plötsligt). Vi berättade att hon nu bor hos änglarna och Julius (vår son) fick vara med och berätta och visa upp i himlen att - Där bor Jonna nu.

Vi ska finnas där som ett stöd för barnen när de vill prata och när de ställer frågor men inte ta upp och prata om döden utan deras initiativ för det kan skapa onödig oro. För föräldrarna är det viktigt att få känna sig som "vanliga" föräldrar men också känna att det finns utrymme att få prata om de känner för det. Så har jag känt det iallafall och jag är jättetacksam för allt stöd från vår förskola.

Min dotter förlorade sin bästa kompis när hon var 6 år (han drunknade)... Och det vart mycket tufft för dels så vart hon rädd för att bada och sen så försvann hennes vardag... Men än idag så går hon nån gång om året till Willes gra och det är 15 år sen det hände, precis innan dom började första klass...

Så mitt råd är att samla barnen och berätta. på ngt sätt så tar barn det ganska bra utan dom kommer säkert att ha frågor och även om det låter lite konstigt så kan dom komma att "leka död" oxå...

Hoppas att allt går bra nu...

Väljer att vara anonym eftersom jag har en sekretess.

ett syskon par på min avdelning var på semester och tyvärr kom bara den ena av syskonen tillbaka den andra dog i sin mor famn på en främmande flygplats. det tog otroligt lång tid för både föräldrarna och de syskon som var kvar att komma tillbaka till vår förskola och min avdelning , men vi i personalen fick stöd och handledning så vi kunde hjälpa och stödda föräldrarna i den svåra sorgen .

än idag har vi personalen kontakt med föräldrarna och syskonen .

När mina pojkars lillebror somnade stilla i magen så slöt skolan upp på ett mycket fint sätt. Min minsta gick då i förskoleklass och den stora i 2an. Så fort barnen kände att de ville prata så avbröts lektionen. Alla frågor barnen hade besvarades på lättaste sätt... ärligt.. och de barn som ville hade möjlighet tillsammans med sina föräldrar att gå in på vår hemsida för att se lillebror, många barn blir skrämda och gör hemska fantasibilder av vad ett 'dött barn' innebär. Även närj ag sedan bara 2mån efter blev gravid igen så har lärarna funnits med och stöttat grabbarna fram tills lilla Joachim kom för 7v sedan. Ludwig som pojken vi miste heter somnade stilla i v35 och då blir det en oerhört orolig resa för både oss som föräldrar men naturligtvis även för våra barn.
Men att våra grabbar fick se och hålla lillebror och även andra barn fick ta del av det hela har gjort att vår son lever kvar fast bara inte hos oss men som en stor del av oss.