Tack för era svar
Jag har försökt att skriva ner min förlossning här, men inser att jag bara blir ledsen och arg. När jag berättade om förlossningen för min MVC BM blev hon så upprörd att hon fick tårar i ögonen. Hon menade att jag varit med om en av de värst tänkbara förlossningarna man kan råka ut för. Men precis som du säger, Kajak, är upplevelsen väldigt individuell. Jag är oerhört tacksam att allting gick så bra, att både jag och min dotter mår bra. Hade vi bott i ett annat land, som inte ha de resurser vi har, hade vi förmodligen inte varit i livet idag.
Jag hittade en annan sajt på nätet med forum som är helt och hållet för kvinnor som varit med om hemska förlossningar. Jag tror kanske att jag bör vända mig dit istället. Jag har pratat med en psykolog, men det gav ingenting eftersom hon bara ville prata om min dotters kolik (väldigt lägligt med kolik efter en sådan förlossning;)) När jag tänker på vad som hände blir jag ofta yr eller knäsvag, så jag gissar att jag borde försöka bearbeta allting.
När det gäller flera barn så kommer jag inte skaffa fler. Det märkliga är att barnmorskorna på BB såg väldigt förolämpade ut när jag sa det. "Jaja, så känner du nu, men vänta bara" Kul att man blir tagen på allvar!
Pojkens: jag låg också på uppvak väldigt länge utan någon information alls, kände mig ensam och förvirrad. En läkare kom dock förbi och pratade lite med mig angående min andning under operationen. Jag kunde nämligen inte andas i den där prylen som dom satte över munnen, men ingen trodde mig. När jag väl hade blivit sövd upptäckte dom att min andning krånglade och intuberade mig. Återigen: Kul att man blir tagen på allvar!
Tack för era svar, de värmde :)
