Hallon4 skrev 2010-10-27 12:18:55 följande:
Jag har varit sjukskriven länge och jag känner verkligen igen mig.
Ibland kanske det är så att man blir lite understimulerad av att inte ha några "krav". Tex det är ingen som ser om jag går ut och går eller inte och då är det bekvämare att vara kvar hemma.
Det ger kanske en depression bara av att man inte har så många tider att passa.
Jag har fått hjälp av en arbetsterapeut att skriva ett schema för min dag. Ungefär så här. Naturligtvis ser dagarna ibland helt annorlunda ut.
7.00 Äter frukost med mina barn
7.30 Dricker kaffe, läser tidningen ev morgontv, ta fram mat ur frysen till kvällen
10.00 Stoppa in en tvätt eller vika tvätt
10.15 ca Gå ut och gå. Om jag mår jättedåligt 10 min. Annars ca 30- 45 min.
Vila Sätt alarm på 1 timme!
12.30 Lunch
ca 13.00 Spela piano, läsa, göra något kreativt, avslappning
Hänga tvätten
Vila tills barnen kommer hem
Äta mellanmål med barnen
!6.30 Börja med maten, om jag inte orkar vänta tills mannen kommer hem
22.00 Lägga mig.
Om du har svårt att röra dig kanske du bara kan gå tex. 200 m så att du får lite dagsljus på dig. Eller sitta ute en stund.
Jag skriver veckolistor för handling tillsammans med mannen. Han handlar.
Sedan kan man göra mysiga saker för sig själv tex. tända ljus, lyssna på skön musik. Det är viktigt att man förstår att det är livsviktigt att bry sig om sig själv.
Man blir inte piggare av att sova bort hela dagen snarare tvärtom.
Jag har fått hjälp med att komma igång. Har dessutom boendestöd 2 ggr/vecka för att bryta mitt destruktiva mönster med att sova bort mitt liv.
Det är jobbigt att komma igång och man tror inte att man ska klara det.
Men man mår faktiskt mycket bättre. Får bättre självförtroende.
Jag gör faktiskt saker på dagarna. Ibland praktiska saker och ibland för mig själv.
Kram och jag hejar på dig!
Hej och ett stort tack för ditt svar och dina råd!
Det värmer i hjärtat när man för höra att man inte är helt ensam om sina problem :)
Jag har tänkt göra ett schema, har även gjort det tidigare men har lite svårt med självdisciplinen och att följa det, men jag ska ge det ordentligt försök till.
Det jag lider mest av är att jag saknar kreativiteten och "glöden", jag blir nästan apatisk. Jag får så lite gjort och ju mindre jag producerar desto mer ökar det dåliga samvetet och det blir en sån ond cirkel. Jag vill ju göra saker och jag vill vara kreativ för nu har jag ju faktiskt chansen och tiden till att vara det och ändå så händer inget och det gör mig så frustrerad. Ens egenvärde sjunker så mycket när man bara går och drar fötterna bakom sig och ingenting blir gjort, och egentligen borde det vara så enkelt att bara göra nåt men orken och lusten finns fasen inte där ändå. Kanske måste man tvinga sig själv till att göra saker även fast att det just då inte känns vidare kul?