5½åring ute själv på gården?
Vi bor i en fin HSB-förening, ny fin gård, bra belysning och fin lekplats. Jag förstår att dottern vill vara ute typ hela tiden när det är fint väder. Däremot vill jag inte att hon ska vara ute utan nån av oss vuxna. Jag kan inte komma överens med mig själv om det är hönsmammigt eller inte.
Flera av grannbarnen är ute ensamma längre stunder på em efter dagis och på helger, men jag har inte ro till det. Visserligen är det ett bra område, men man vet ju aldrig. Obevakade barn är i grupp är ju "ett lätt byte", även om man inte ska överdriva pedofil/kidnappningsrisken så finns den ju...
Tänk om jag släppte ut dottern efter middagen och 45 min när jag går ner för att hämta så är hon borta, jag skulle ju aldrig förlåta mig själv. Vi har pratat om vad hon ska göra om okända människor pratar med henne, men om nån bara hugger henne hjälper ju inte det.
Lekplatsen ligger snett nedanför vår trappa och från balkongen ser man gården, men inte alla gräsytor, och det är en hel del träd och buskar.
Är jag för hönsig? Frågan ni ska rösta på är alltså: Är det ok att en 5½åring är ute på gården själv, med en eller några kompisar?
