Vilket är "mest rätt"?

Jag kryssade i att hon ska bli erbjuden plats. Men det var för att jag skulle ha erbjudit henne platsen.

Men när jag själv var gravid så tog jag inte det förgivet.

inget att välja på anser jag.Alternativ 2 självklart!Precis som med äldre.

Alltså att vara höggravid är ju mer påfrestande än att vara ickegravid så självklart alt 2 tycker jag. Det hör till vanligt hyfs anser jag.

Jag valde alternativ 2.
Tycker det känns självklart att man bör erbjuda sin plats till någon som behöver den bättre.

SJÄLVKLART erbjuder man sin plats!!!

Jag tycker folk kan be om att få sitta. Så jäkla svårt kan det väl ändå inte vara. Jag erbjuder sällan min plats om inte nån frågar.

Jag erbjuder min plats såklart. Dock märkte jag själv när jag var gravid att det inte var så självklart. Under min graviditet var det endast två personer som någonsin erbjöd mig sin plats. Två norska turister.

Jag erbjuder aldrig om det verkligen inte syns. Trots allt är jag ingen tankeläsare. Behöver människor sitta får de lov att sluta ta saker förgivna, öppna munnen och fråga.

Skulle aldrig komma på tanken att vara så himla ego och självcentrerad att jag inte skulle erbjuda min plats om någon som såg ut att behöva den bättre steg på. Sorgligt att tänka så.

Appropå ett svar i en liknande tråd. Är du lika o-ego när det gäller överviktiga?
De kan ha det minst lika jobbigt...

Överviktig? Nej. Om det är någon som är kraftigt fet och ser ut att lida av det så kan jag erbjuda min plats. Men det tror jag kan vara mer känsligt...

Aha. Så det självklara var inte lika självklart när allt kommer kring.
Tycker det är märkligt att människor förväntas ta förgivet att den gravida behöver men att det är känsligt för den överviktige. Vart är det logiska sambandet med att vara ego och självcentrerad vs "behöver sitta"

Vill förtydliga att jag eg inte riktar det mot dig personligen utan är förbluffad över resonemanget som helhet hos många i tråden.

För att en graviditet är tung på ett sätt som fetma inte är. Och jag sa ju att jag skulle erbjuda om jag upplevde att den extremt feta skulle behöva sitta. Men det är en enorm skillnad på att vara gravid och vara fet, någon lär inte ta illa upp över att man erbjuds en plats som gravid, men som fet kan det vara ytterst känsligt "jaha, är jag så tjock att de tror att jag inte kan stå upp ens?".

Kan du inte se det så är det rätt märkligt.

Synd att du tog så illa upp och egentligen inte verkar vilja diskutera utan mest framlägga din ståndpunkt som mest rätt.

Blir mäkta förvånad över att du har insikt i hur alla överviktiga har det och upplever rent medicinskt sin övervikt men men.. kanske att du är välutbildad på området, vad vet jag.

Som sagt tycker jag att det är förvånande och ytterst märkligt att det anses som icke-ego om man erbjuder någon sin plats pga vissa omständigheter men inte andra som är minst lika uppenbara.
För det är inte alls självklart att den gravida upplever det som jobbigt, liksom med övervikten är variationerna stora.

Jag reser mig upp per automatik när någon kliver på som ser ut att behöva sitta. Jag säger inget. Kliver bara upp och står. Mitt samvete tillåter mig inte att stå kvar. Sedan kanske människan säger " Nej sitt du " som de brukar. Då brukar jag säga att jag ändå inte ska åka långt. Även om jag ska det. Jag har inga problem med att stå. Sitta hinner jag nog göra i livet ändå.

Jag tog inte alls illa upp, jag blev bara förvånad över en så larvig jämförelse.

Övervikt i sig är inte särskilt jobbigt, därför finns ingen anledning att erbjuda överviktiga sittplats. Och jag påpekar återigen att om någon är så pass extremt fet att det SYNS att den har problem av det så erbjuder jag min plats. Även om det kan vara känsligt för dem.

Jag kan bara erbjuda min plats om det är uppenbart och synligt att de har en anledning till att vilja sitta. Graviditet är en sån anledning, övervikt är det inte. Precis som att jag inte erbjuder min sittplats till någon med en muskelsjukdom om den inte har kryckor eller något annat synligt tecken på att den behöver sitta.

Och nej, en gravid behöver inte tycka att det är jobbigt, då kan de lätt tacka nej till den erbjudna platsen.

Vill man sitta får man fråga.

Om man inte är gammal, skruttig eller har så ont att man inte kan stå rakt. Då frågar jag om de vill sitta.

Blir oerhört förvånad över din kategoriska inställning att det inte är jobbigt med övervikt.
Att du tycker att det är en larvig jämförelse säger mycket om dig och dina fördomar, något som inte nödvändigtvis har med verkligheten att göra.

Men nåvål.
Jag anser att om man behöver sitta får man fråga och inte ta förgivet att alla fattar. Det är minst lika ego inställning, att man begär att omvärlden per automatik ska fatta hur läget är utan att man ska behöva anstränga sig så oerhört att man faktiskt frågar.

Som jag har sagt flera gånger: övervikt i sig är inget problem, lider man av extrem fetma erbjuder jag min plats, precis som om man ber om det för att man har ont i leder etc. Vad är det som är märkligt eller kategoriskt med det?