Har min snubbe nagot allvarligt psykiskt fel?
Hej!
Jag ar tillsammans med min man sedan fem ar och vi har tva barn tillsammans. For det mesta ar han en riktigt bra typ men sedan kommer det som en blixt fran en klar himmel en period av kanske tva-tre dagar da han ar helt annorlunda. Da menar jag att han sover jattemycket, ar enormt irriterad pa mig, klagar over att han inte har nagra vanner, ar allmant jattedeppig och vagrar befatta sig med var vardag. Forra gangen det hande satt han i en stol i tva hela dagar och bara laste medan jag rusade runt som en galning efter vara tva sma barn. Inte ens nar det blev en rejal oversvammning i hallen reste han sig upp ur stolen. Nar jag fragade om han inte kunde hjalpa till sa sa han bara irreterat att han faktiskt forsokte lasa, skulle det vara sa omojligt.
Sa har han ju inte i vanliga fall men i bland slar det liksom till. Och det gar absolut inte att prata om det med honom och han ar inte den som skulle kunna prata med nagon annan heller.
Jag undrar saklart om detta later som ett typfall av nagot speciellt och om det finns nagon som jag kan gora. Kan han t ex vara bipolar? (Jupp, han far spillevink-perioder ocksa men inte i overmatt utan mest pa ett extra trevligt satt.) Eftersom jag aldrig kan tanka mig att han kommer soka hjalp aven om han mar otroligt daligt sa fragar jag. Jag behover ju veta vad som ar troligt och vad gora. Ska jag fortsatta stalla rimliga krav under de har episoderna eller ska jag lata honom vara i fred? Jag vill ju bara att det ska ga over sa fort som mojligt sa att vi kan aterga till vart vanliga liv. Som det ar tenderar jag att bli otroligt frusterad over att min bra snubbe kan bli en sadan totalt egocentrerad mansgris bara sadar hux flux men, som sagt, det gar inte alls att tala om detta.
Jag vore jattetacksam for rad i detta!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-25 12:46
Jag kan tillagga att det blir sahar nagon gang i kvartalet, kanske. Med en upptakt da han bara sover en massa i nagon vecka utan att vara direkt irriterad pa mig. Efterat spelar (?) han ratt oforstaende och sager sig mest ha varit trott och ledsen och vidhaller att det inte har nagot alls med mig att gora.
Medan det pagar kan han vara ratt elak och kanslokall och saga att han inte star ut med mig.
Ratt sa forvirrande detta, men jag tror pa hans "vanliga jag" och tar det inte personligt. Dock ar det saklart jobbigt att vara med om.
