Om det har varit de senaste dagarna så kan det bero på att luftfuktigheten är väldigt hög nu.. Jag å min man har upplevt samma sak..
Vädret ?
Äter för lite ?
Fel på synen ?
För lite socker ?
Jorden omges av en atmosfär som vid havsytan består av ungefär 79% kväve och 21% syre, och lufttrycket är i genomsnitt 1013,25 mbar (760 mmHg). Både lufttryck, syreinnehåll, temperatur och
luftfuktighet faller emellertid ju högre upp man kommer. På 5500 meters höjd har syreinnehållet fallit till ca. 10%, och lufttrycket har halverats. På det högsta stället på jorden, Mount Everest, som är 8850 meter högt har lufttrycket fallit till 7-8%. Det kan dessutom vara ännu lägre vid lågtryck. På denna höjd är lufttrycket endast en tredjedel av lufttrycket vid havsytan. Temperaturen är utöver höjden beroende av förhållanden som lufttryck och luftfuktighet. En tumregel är att temperaturen faller 6,5 grader Celsius per 1000 meters höjd.
Flygplanspassagerare som rör sig på dessa höjder skyddas av flygplanens tryckkabiner. Här hålls temperaturen under 20 grader Celsius och lufttrycket är 999,9 mbar (750 mmHg), vilket motsvarar lufttrycket på 2500 meters höjd.
Mängden av skadlig ultraviolett solstrålning stiger också med höjden.
När människor rör sig upp mot höjderna kommer det lägre syreinnehållet, lufttrycket och den lägre luftfuktigheten att inverka på kroppens funktioner. Benmärgen börjar producera fler röda blodkroppar, som fraktar ut syre till de hungriga cellerna. Blodets pH (surhetsgrad) och elektolytbalans rubbas. Lungartärerna pressar mer blod ut i lungorna, och man börjar ta djupare andetag i takt med att blodets syreinnehåll faller.
Symptom som följer av höjder
Huvudvärk, ofta värst om natten och på morgonen, illamående, irritabilitet, aptitlöshet,
hosta, uppkastningar, yrsel, ödem i ansikte, händer och fötter, urineringsbesvär, andnöd, tryck i bröstet, osäker gång, dehydrering, kramper, näthinneblödning och synstörningar,
minnesstörningar, konfyshet, hallucinationer och medvetslöshet. Till de allvarligaste symptomen hör kramper, hjärn- och lungödem samt blodproppar.
Kyla förvärrar symptomen, och många personer dör på de högsta bergen till följd av höjden.
En person som är omskakad och konfys p.g.a. syrebrist kan också göra livsfarliga beslut.
Syrebrist visar sig genom blåaktiga naglar, läppar och öron.
Det antas allmänt att alla kan vänja sig vid att uppehålla sig vid höga höjder, men att
somliga behöver längre tid att vänja sig än andra. Uppehåll på ca. 3500 meters höjd och
högre kan kräva flera veckors tillvänjning.
I vissa tillfällen förvärras tillståndet istället för att en tillvänjning sker.
Då behövs det akut behandling.
Symptomens antal och svårighetsgrad stiger proportionellt med höjden, och risken för att
få höjdsjuka är allmänt högre:
Höjd i relation till höjdsjuka kan delas in i följande riskzoner:
(gränserna är ungefärliga)
Zon 0: havsytan - 0 till 2400 meter (0 - 8000 fot)
På dessa höjder förekommer inte höjdsjuka.
Zon I: 2400 till 3600 meter (8000 - 12000 fot)
Här kan man få milda symptom p.g.a. höjden.
Zon II: 3600 till 5500 meter (12000 - 18000 fot)
På dessa höjder upplever många människor höjdsjukesymptom. Ofta försvinner symptomen av sig själv efter några dagar. Luftfuktigheten på dessa höjder är allmänt låg.
Zon III: 5500 till 7000 meter (18000 - 23000 fot)
Här är risken för att få höjdsjuka stor. Människor som befinner sig på denna höjd blir
efterhand försvagade trots att de får tillräckligt med föda, vätska och sömn. Det är
endast möjligt att i någon grad acklimatisera sig till dessa höjder under kortare tider,
inte permanent. Luftfuktigheten är praktiskt taget noll.
Zon IV: 7000 meter (23000 fot och uppåt)
Denna zon kallas också dödszonen. Detta för att det antas att människor högst kan
överleva fem dygn på denna höjd.
Att andas
På höjder nära havsytan tar vi i medeltal ett andetag ungefär 12 gånger i minuten i vilotillstånd. På 5000 meters höjd har andningsfrekvensen stigit till 20-30 gånger per minut, och på toppen av Mount Everest andas man ca. 50 gånger varje minut.
Cheyne-Stokes andning
Besvär att somna och dålig sömnkvalitet är ett välkänt fenomen hos trekkers och
bergsbestigare som övernattar på mer än 3000 meters höjd. På dessa höjder upplever
många vad som kallas Cheyne-Stokes andning. Det är perioder under sömnen som börjar med svaga andetag, som ökar till djupa, flämtande andetag, som plötsligt slutar. Det kan förekomma sömnapné, d.v.s. perioder på upp till ½ minut då andningen stannar helt. Under dessa sömnapnéperioder vaknar personen ofta med en känsla av att kvävas, och istället för att vara utvilad efter sömnen känner personen sig utmattad.
Cheyne-Stokes andning i mild version anses vara normalt tills kroppen acklimatiserat sig
till höjden, men denna andning är speciellt förknippad med mycket sjuka patienter, som
inte kan anpassa sig, med svikt i hjärtats pumpfunktion, njursvikt, medicinförgiftning
eller hjärnskada.
Vätskebalans
Vi förlorar vätska med utandningsluften. Då vi drar andan oftare i stigande höjder och
luften samtidigt är torrare ökas vätskebehoven motsvarande. I zon III behöver man
typiskt 3-4 liter vätska, och i zon IV mister man mellan 4-6 liter vatten med andningen.
Vätskeförlust från urin och svett och ev. dålig mage ökar vätskeförlusten ytterligare.
Den torra luften gör att en naturlig törst inte påminner en om att man borde dricka.
Den ökade mängden röda blodkroppar i blodkärlen flyter trögt vid vätskebrist.
Det ökar risken för dehydrering, trötthet, utmattning, förvirring, risk för blodproppar
och förfrysning.
Akut höjdsjuka (Acute Mountain Sickness - AMS)
Symptomen infinner sig några timmar efter ankomst. Milda symptom är ett allmänt obehag,
trötthet, yrsel, huvudvärk, andnöd, snabb puls, illamående, ev. kräkningar, aptitlöshet
och sömnlöshet. Symptomen försvinner normalt efter ca. tre dagar, när kroppen har
acklimatiserat sig.
Moderat höjdsjuka
Symptomen motsvarar akut höjdsjuka, men är naturligtvis svårare. Medicin ger ingen omedelbar symptomlindring. Gången är osäker. Om man snabbt kommer ner till lägre höjder och om nödvändigt mottar den rätta behandlingen försvinner symptomen och man kan igen röra sig mot högre höjder. Obehandlade kan symptomen utvecklas till svår höjdsjuka.
Svår höjdsjuka
Vid svår höjdsjuka har symptombilden förvärrats ytterligare. Personen kan inte längre gå och lider av symptom i den tyngre ändan av skalan.
Lung- och hjärnödem är symptom som också kan uppträda med olika svårighetsgrader, och kan infinna sig utan förvarning redan ett dygn efter ankomst - eller senare. Typiskt för att man har stigit för högt för snabbt. Båda tillstånden är livsfarliga och kräver därför ett snabbt ingripande.
Lungödem (High Altitude Pulmonary Edema - HAPE)
Kallas också vatten i lungorna. Vid lungödem tränger vätska ut i de små håligheterna i lungorna, varvid utväxlingen av syre och koldioxid sänks. Kroppen får syrebrist och koldioxid samlas i blodet. Andningen är ytterst begränsad och har ett bubblande ljud. Personen kan inte ligga ner.
Hjärnödem (High Altitude Cerebral Edema - HACE)
Vid svår syrebrist och förhöjt innehåll av koldioxid i blodet kan det samlas vätska i hjärncellerna. Trycket mot kraniets innersida kan ändra personligheten och förorsaka
medvetslöshet.
Jorden omges av en atmosfär som vid havsytan består av ungefär 79% kväve och 21% syre, och lufttrycket är i genomsnitt 1013,25 mbar (760 mmHg). Både lufttryck, syreinnehåll, temperatur och
luftfuktighet faller emellertid ju högre upp man kommer. På 5500 meters höjd har syreinnehållet fallit till ca. 10%, och lufttrycket har halverats. På det högsta stället på jorden, Mount Everest, som är 8850 meter högt har lufttrycket fallit till 7-8%. Det kan dessutom vara ännu lägre vid lågtryck. På denna höjd är lufttrycket endast en tredjedel av lufttrycket vid havsytan. Temperaturen är utöver höjden beroende av förhållanden som lufttryck och luftfuktighet. En tumregel är att temperaturen faller 6,5 grader Celsius per 1000 meters höjd.
Flygplanspassagerare som rör sig på dessa höjder skyddas av flygplanens tryckkabiner. Här hålls temperaturen under 20 grader Celsius och lufttrycket är 999,9 mbar (750 mmHg), vilket motsvarar lufttrycket på 2500 meters höjd.
Mängden av skadlig ultraviolett solstrålning stiger också med höjden.
När människor rör sig upp mot höjderna kommer det lägre syreinnehållet, lufttrycket och den lägre luftfuktigheten att inverka på kroppens funktioner. Benmärgen börjar producera fler röda blodkroppar, som fraktar ut syre till de hungriga cellerna. Blodets pH (surhetsgrad) och elektolytbalans rubbas. Lungartärerna pressar mer blod ut i lungorna, och man börjar ta djupare andetag i takt med att blodets syreinnehåll faller.
Symptom som följer av höjder
Huvudvärk, ofta värst om natten och på morgonen, illamående, irritabilitet, aptitlöshet,
hosta, uppkastningar, yrsel, ödem i ansikte, händer och fötter, urineringsbesvär, andnöd, tryck i bröstet, osäker gång, dehydrering, kramper, näthinneblödning och synstörningar,
minnesstörningar, konfyshet, hallucinationer och medvetslöshet. Till de allvarligaste symptomen hör kramper, hjärn- och lungödem samt blodproppar.
Kyla förvärrar symptomen, och många personer dör på de högsta bergen till följd av höjden.
En person som är omskakad och konfys p.g.a. syrebrist kan också göra livsfarliga beslut.
Syrebrist visar sig genom blåaktiga naglar, läppar och öron.
Det antas allmänt att alla kan vänja sig vid att uppehålla sig vid höga höjder, men att
somliga behöver längre tid att vänja sig än andra. Uppehåll på ca. 3500 meters höjd och
högre kan kräva flera veckors tillvänjning.
I vissa tillfällen förvärras tillståndet istället för att en tillvänjning sker.
Då behövs det akut behandling.
Symptomens antal och svårighetsgrad stiger proportionellt med höjden, och risken för att
få höjdsjuka är allmänt högre:
Höjd i relation till höjdsjuka kan delas in i följande riskzoner:
(gränserna är ungefärliga)
Zon 0: havsytan - 0 till 2400 meter (0 - 8000 fot)
På dessa höjder förekommer inte höjdsjuka.
Zon I: 2400 till 3600 meter (8000 - 12000 fot)
Här kan man få milda symptom p.g.a. höjden.
Zon II: 3600 till 5500 meter (12000 - 18000 fot)
På dessa höjder upplever många människor höjdsjukesymptom. Ofta försvinner symptomen av sig själv efter några dagar. Luftfuktigheten på dessa höjder är allmänt låg.
Zon III: 5500 till 7000 meter (18000 - 23000 fot)
Här är risken för att få höjdsjuka stor. Människor som befinner sig på denna höjd blir
efterhand försvagade trots att de får tillräckligt med föda, vätska och sömn. Det är
endast möjligt att i någon grad acklimatisera sig till dessa höjder under kortare tider,
inte permanent. Luftfuktigheten är praktiskt taget noll.
Zon IV: 7000 meter (23000 fot och uppåt)
Denna zon kallas också dödszonen. Detta för att det antas att människor högst kan
överleva fem dygn på denna höjd.
Att andas
På höjder nära havsytan tar vi i medeltal ett andetag ungefär 12 gånger i minuten i vilotillstånd. På 5000 meters höjd har andningsfrekvensen stigit till 20-30 gånger per minut, och på toppen av Mount Everest andas man ca. 50 gånger varje minut.
Cheyne-Stokes andning
Besvär att somna och dålig sömnkvalitet är ett välkänt fenomen hos trekkers och
bergsbestigare som övernattar på mer än 3000 meters höjd. På dessa höjder upplever
många vad som kallas Cheyne-Stokes andning. Det är perioder under sömnen som börjar med svaga andetag, som ökar till djupa, flämtande andetag, som plötsligt slutar. Det kan förekomma sömnapné, d.v.s. perioder på upp till ½ minut då andningen stannar helt. Under dessa sömnapnéperioder vaknar personen ofta med en känsla av att kvävas, och istället för att vara utvilad efter sömnen känner personen sig utmattad.
Cheyne-Stokes andning i mild version anses vara normalt tills kroppen acklimatiserat sig
till höjden, men denna andning är speciellt förknippad med mycket sjuka patienter, som
inte kan anpassa sig, med svikt i hjärtats pumpfunktion, njursvikt, medicinförgiftning
eller hjärnskada.
Vätskebalans
Vi förlorar vätska med utandningsluften. Då vi drar andan oftare i stigande höjder och
luften samtidigt är torrare ökas vätskebehoven motsvarande. I zon III behöver man
typiskt 3-4 liter vätska, och i zon IV mister man mellan 4-6 liter vatten med andningen.
Vätskeförlust från urin och svett och ev. dålig mage ökar vätskeförlusten ytterligare.
Den torra luften gör att en naturlig törst inte påminner en om att man borde dricka.
Den ökade mängden röda blodkroppar i blodkärlen flyter trögt vid vätskebrist.
Det ökar risken för dehydrering, trötthet, utmattning, förvirring, risk för blodproppar
och förfrysning.
Akut höjdsjuka (Acute Mountain Sickness - AMS)
Symptomen infinner sig några timmar efter ankomst. Milda symptom är ett allmänt obehag,
trötthet, yrsel, huvudvärk, andnöd, snabb puls, illamående, ev. kräkningar, aptitlöshet
och sömnlöshet. Symptomen försvinner normalt efter ca. tre dagar, när kroppen har
acklimatiserat sig.
Moderat höjdsjuka
Symptomen motsvarar akut höjdsjuka, men är naturligtvis svårare. Medicin ger ingen omedelbar symptomlindring. Gången är osäker. Om man snabbt kommer ner till lägre höjder och om nödvändigt mottar den rätta behandlingen försvinner symptomen och man kan igen röra sig mot högre höjder. Obehandlade kan symptomen utvecklas till svår höjdsjuka.
Svår höjdsjuka
Vid svår höjdsjuka har symptombilden förvärrats ytterligare. Personen kan inte längre gå och lider av symptom i den tyngre ändan av skalan.
Lung- och hjärnödem är symptom som också kan uppträda med olika svårighetsgrader, och kan infinna sig utan förvarning redan ett dygn efter ankomst - eller senare. Typiskt för att man har stigit för högt för snabbt. Båda tillstånden är livsfarliga och kräver därför ett snabbt ingripande.
Lungödem (High Altitude Pulmonary Edema - HAPE)
Kallas också vatten i lungorna. Vid lungödem tränger vätska ut i de små håligheterna i lungorna, varvid utväxlingen av syre och koldioxid sänks. Kroppen får syrebrist och koldioxid samlas i blodet. Andningen är ytterst begränsad och har ett bubblande ljud. Personen kan inte ligga ner.
Hjärnödem (High Altitude Cerebral Edema - HACE)
Vid svår syrebrist och förhöjt innehåll av koldioxid i blodet kan det samlas vätska i hjärncellerna. Trycket mot kraniets innersida kan ändra personligheten och förorsaka
medvetslöshet.
Gissar att du är gravid eftersom du besökt BM, eller?
Jag är gravid i v.12+5, är så yr att jag inte kan gå ut, eller duscha när min man inte är hemma, risken är överhängande att jag ramlar och slår mig. Har även haft frossa, svettningar och andra trista symptom i ett par veckor. Det kan vara så, utan att något är direkt "fel" då man är gravid, det blir förhoppningsvis bättre snart.
Jag mådde först enl. ovan 2 veckor, sedan fick jag hög feber 4 dagar som idag har gått ner till normal temperatur, inga andra sjukdomssymptom, nu är jag helt slut och undrar hur detta ska gå.
Jag har haft samma problem i några månader nu, för mig spelade det ingen roll att luftfuktigheten ändrades. Jag är yr och går in i saker? Vet fortfarande inte varför, jag vinglar runt som ett 1 åring. Jag har iof dålig syn och glasögon men använder dom väldigt sällan och hittills har det inte spelat någon roll.
Skumt det där men jag har inte riktigt haft tid att kolla upp det.. kanske är dumt att inte göra det?